St.Anger
Lite bättre än andra
Jag vet att det finns en liknande tråd, men jag ville inte skaka liv i en tre år gammal tråd utan få färska tankar. Jag har kört motorcykel under olika former i tretton år. Det finns något jag har funderat på under alla år då jag mest har kört sporthoj, och det är ändamålet. Varför man kör?
Jag har aldrig varit särskilt fascinerad av att fara fram och tillbaka utanför Skogskyrkogården eller sprätta gummi utanför McDonalds på Sveavägen, men jag har tyckt om gemenskapen och körningarna. Det som alltid har legat som ett horn i sidan för mig har varit testosteronet och förskönandet av livsfarlig körning. Missförstå mig rätt, jag tycker om att köra fort annars hade jag inte kört sporthoj, men jag har inte kunnat förstå det i mina ögon rätt barnsliga beteendet som så ofta är förknippat med sporthoj.
Jag har åkt i grupp flera gånger och varit på Sporthoj.com:s körningar men möts alltid av en inställning där man gärna förmanar god ton och beteende men sällan idkar det själv. Det som fick mig att inse att dessa gruppkörningar inte var för mig var när jag mötte upp en skara av de då mer erfarna sporthoj.com:arna på Lunda och körde i samlad tropp till Upplands Väsby. En person var mycket noggrann med att påpeka om vikten att ha koll på sin bakomvarande kamrat, att ingen lämnas efter och köra med ansvar. Visst det låter bra tänkte jag och sen blåste han iväg som en avlöning, vinglade till i en kurva, körde om en bil på insidan och försvann i över 250km/h…på mötesplatsen fick jag en avlusning för att jag inte hade haft koll på dem som låg bakom mig och kört samma väg som framförvarande (han själv).
Detta fick mig att fortsätta köra för mig själv, något jag tycker bäst om och hittade andra motivatorer för mitt körande. Jag upptäckte hur otroligt kul det är att köra hela dagen, utan mål med bara fantastiska vägar i sikte, sova utomhus och fortsätta dagen efter. Det fick mig att få upp ögonen för en Bonneville när farten inte var det viktigaste längre (och mycket inspiration från Blitz Motorcycles videos). Sen spelar det ingen roll om det är en Bonneville eller Cbr som sköter kraften, de har båda sina tjusningar och framförallt så tänker man inte på något annat överhuvudtaget. Man tänker enbart på körningen och allt annat förpassas långt bak.
Vad är era tankar…varför kör ni? Vad är det som lockar vissa med att burna, gatrejsa och jaga småglin? Jag kan inte fråga detta utan att låta sarkastisk och gammal (är trots allt ”bara” 33) märker jag men det finns en äkta undran, jag är nyfiken. Jag fattar att alla inte har samma motivatorer som jag har eller är på det sättet jag beskrev, men berätta gärna era anledningar.
Jag har aldrig varit särskilt fascinerad av att fara fram och tillbaka utanför Skogskyrkogården eller sprätta gummi utanför McDonalds på Sveavägen, men jag har tyckt om gemenskapen och körningarna. Det som alltid har legat som ett horn i sidan för mig har varit testosteronet och förskönandet av livsfarlig körning. Missförstå mig rätt, jag tycker om att köra fort annars hade jag inte kört sporthoj, men jag har inte kunnat förstå det i mina ögon rätt barnsliga beteendet som så ofta är förknippat med sporthoj.
Jag har åkt i grupp flera gånger och varit på Sporthoj.com:s körningar men möts alltid av en inställning där man gärna förmanar god ton och beteende men sällan idkar det själv. Det som fick mig att inse att dessa gruppkörningar inte var för mig var när jag mötte upp en skara av de då mer erfarna sporthoj.com:arna på Lunda och körde i samlad tropp till Upplands Väsby. En person var mycket noggrann med att påpeka om vikten att ha koll på sin bakomvarande kamrat, att ingen lämnas efter och köra med ansvar. Visst det låter bra tänkte jag och sen blåste han iväg som en avlöning, vinglade till i en kurva, körde om en bil på insidan och försvann i över 250km/h…på mötesplatsen fick jag en avlusning för att jag inte hade haft koll på dem som låg bakom mig och kört samma väg som framförvarande (han själv).
Detta fick mig att fortsätta köra för mig själv, något jag tycker bäst om och hittade andra motivatorer för mitt körande. Jag upptäckte hur otroligt kul det är att köra hela dagen, utan mål med bara fantastiska vägar i sikte, sova utomhus och fortsätta dagen efter. Det fick mig att få upp ögonen för en Bonneville när farten inte var det viktigaste längre (och mycket inspiration från Blitz Motorcycles videos). Sen spelar det ingen roll om det är en Bonneville eller Cbr som sköter kraften, de har båda sina tjusningar och framförallt så tänker man inte på något annat överhuvudtaget. Man tänker enbart på körningen och allt annat förpassas långt bak.
Vad är era tankar…varför kör ni? Vad är det som lockar vissa med att burna, gatrejsa och jaga småglin? Jag kan inte fråga detta utan att låta sarkastisk och gammal (är trots allt ”bara” 33) märker jag men det finns en äkta undran, jag är nyfiken. Jag fattar att alla inte har samma motivatorer som jag har eller är på det sättet jag beskrev, men berätta gärna era anledningar.
