Gå ner i vikt/komma i form - dela med er av era erfarenheter!

[doolar]

Så här gjorde jag:

Jag har tappat 32 kg. Från 102 kg till 70 kg. Är 185 lång och 44 år.

Bestämde mig efter en semester i Alperna, när jag inte nådde att spänna bindningen på haschplankan utan att trycka undan tjockismagen först. Fick vara nog.

Bestämde mig också för att skippa bantning och liknande snabblösningar. Jag ville ändra på min livsstil utan att bli sojapojke eller skapa besvär för mig eller min omgivning.

Mitt recept (som inte är någon sanning, men det fungerade för mig):

* Sluta med alkohol helt (har inte druckit någon alkohol sen 2016, dricker alkoholfri öl). Ta en månad och räkna ut exakt hur mycket alkohol du druckit, räkna ut hur många kalorier det ger. För mig var det ungefär 3000 kcal i veckan extra, dvs mer än en normal dags kalorier jag smällde i mig i öl. Varje vecka, i typ 20 år. Fanns mycket att vinna här.

* Börja springa (långsamt i början, typ gå 2 min, spring 1 min osv) Ge inte upp! Det är cptufft i början, men blir lättare. Gör ett schema/plan - sätt upp ett mål. Jag bestämde mig för att klara springa milen efter ett år, det gjorde jag. 67 minuter tog det, men jag sprang hela! Springer minst ett lopp om året nu, bara som morot. Midnattsloppet är rätt kul. Sprang Toughest förra året med polare, det var jävligt kul.

* Ät inte alls eller väldigt sällan godis, chips, pommes osv. Jag måste ibland äta på typ Max i jobbet, skippar pommesen och läsken, tar sallad/morötter och mjölk/vatten istället. Men unna dig ibland, när du har råd. Jag brukar äta Sveitsernöt en gång i veckan (lördagsgodis typ).

* Skit i varm lunch och buffe på jobbet. Jag äter fil och musli, eller mackor till lunch. Visst, det händer att jag slinker med på lunch eller måste dra en representation, men får kompensera med mindre middag istället om det blev svinlunch.

* Jag äter inte frukost, har aldrig haft aptit på morgonen förutom på skidresa eller grisjobb (besiktiga brandskador i vindkraftverk tex - det är 100 meter att klättra, då är frukost gott). Ta igen intaget på lunch, middag eller mellanmål.

* Ladda ner en kaloriapp och logga det du äter och springer, överskrid aldrig eller mycket sällan (typ julafton) ditt dagsmål. Gör det enkelt så du gör det varje dag. Jag loggar ungefär, så man har ett hum. Var mer noggrann med att logga kolhydrater och socker, än med sallad.

* Hitta mat som är "lönsam" för dig, dvs du blir mätt länge och tycker det är gott. Jag kör mycket havregrynsgröt, fil och musli, det mättar fint för mig. Hungern är stark, det är därför de här Nutrilettpåsarna inte fungerar.

* Dra ner på mackor om du som jag tycker det är det bästa som finns.

* Kämpa! Kan jag som aldrig sprungit längre än 4 km i nian springa milen på under 50 minuter, så kan vem som helst.

* Låt det ta tid, och tänk på att äta och dricka normalt - det är en livsstilsförändring, inte en jävla bantningskur. Easy does it. För mig tog det drygt två år att nå 70 kg.

Det var tufft, japps. Men jag ligger stabilt på mina 70 kg, kroppen stannade viktnedgången själv där. Springer numera någon gång i veckan, dricker ingen alkohol och äter godis och kanelbullar ibland. Livet är skitnajs när jag är piggare än dagens 20-åringar. Mår avsevärt mycket bättre än innan, både i kroppen och huvudet.

Jag äter inte konstig specialkost eller något jag inte vill äta. Bara lagom mycket. Min enda permanenta "uppoffring" är alkohol. Men det är inga problem, för mig. Jag är inte på krogen ändå, det enda jag saknar ibland är en single malt. Men det är det värt. Jag är aldrig bakfull heller, det är najs!

Fick rätt många hästar mer på hojen också, 30 kg mindre vikt för den att släpa på. Enkelt att röra sig på hojen, knä, rygg osv pallar mycket mycket mer. Hojkörandet är ännu bättre nu!

Så hur gör ni?

 

[Dhenniz]

Jag gjorde ganska exakt som du beskriver förrförra året. Gick ut till 200% och gick ned 30kg på 7 månader. Men sen hände något och vikten kom tillbaka, utan att jag gjorde avsteg från regimen. Gick upp 20kg på ett år oavsett hur jag bar mig åt. Även trötthet, andningssvårigheter och mera kom. Lika så ledvärk och nacksmärtor. I dagsläget så ligger jag på 3kg under vad jag låg på före viktminskningen, smärtorna har jag vant mig vid och nu skiter jag helt enkelt i det. Har senaste 3-4 månaderna återgått till att leva som en normal människa och inte som någon straffkommenderad medeltida munk. Unnar mig det goda i livet, någon enstaka sötsak, god mat, någon grogg ibland osv. och har inte gått upp i vikt alls. Däremot så går jag fortfarande ca 7-10km i raskt tempo så många kvällar i veckan jag har möjlighet. Snittar kanske 4-6 kvällar i veckan. Varken läkare eller fysioterapeuter har lyckats förklara min situation...

 

[Kratoz]

Tack TS för att du delar med dig!

För mig funkar strikt LCHF.
Första ggn 25kg på 5 månader.
Nu kör jag lite mer liberalt.
Kommer bli ett"ryck" nu när sommarlovet är slutet.
När jag kör och dricker alkohol så stannar den nedgången nån dag.
Jag är dock OK med det då jag inte vill vara utan vin till mitt Sous Vidade kött.

 

[L. Mäkinen]

Jag tappade tillräckligt för att folk som kände mig flyktigt frågade mina vänner om jag fått cancer.
Metoden då var att äta mindre och röra mig mer.
Springa skulle jag aldrig göra. Det är inte värdigt och tyder på dålig planering.

Jag tappade sugen av att närstående tyckte att jag såg sjuk ut och är tillbaka i gammal rund form igen.
Har idag ätit bacon, ägg och ostburgare med strips till lunch och kebabtallrik med frittar till middag.

Go figure...

 

[Ulvhamne]

När jag var som fläskigast, sådär så jag inte såg snorren längre när jag stod och pissade (och det var faktiskt anledningen att jag tog tag i fläsket) så slutade jag med godis, alkohol och småätande.
Tumregeln var att kakor och sånt gick bra men jag var tvungen att baka själv (laaat).

Sedan började jag försöka gå på gym, men det var alltid ett jävla aber att fixa någon mättande mat efter jobbet innan gymmet, så det blev jävligt vanligt att jag helt enkelt inte orkade med att gå till gymmet. Så jag köpte ett multigym av lite högre klass att ha hemma i lägenheten (för kanske 18000), och kastade ut soffan, och ställde gymmet där istället.

Att alltid ha ett gym som står och hånar en när man lökar är ett ypperligt sätt att börja komma igång. Något halvår senare hade jag maxat vikterna på alla övningar på gymmet så jag gav det till brorsan som också behövde gå ner i vikt, ch köpte mig lite fria vikter och körde vidare.

Nu när jag har en sambo så får min träningsutrustning bo längst in i källarförrådet, för att det tydligen inte finns plats i lägenheten för det. Vi behöver väl inte soffan änna?

Håller dock fläskigheten borta hyfsat, trots att jag äter godis, kakor och annat onyttigt fanstyg. Och sen jag tog en sväng på sjukan så rör jag på mig alldeles för lite.

 

[JPT]

Har väl aldrig typ bantat eller haft någon kost förutom att äta de man tycker är gott.. Gärna lite mer än man behöver då..
Aldrig motionerat så som springa eller varit innanför dörrarna på någe gym eller liknande.. Ända motion jag utövat är enduro körning å haft rörligt å fysiskt jobb..
Viktuppgång har varit under alla år me under 1 kilo/år.. Ryckte in i lumpen på 70 kg å idag närmare 110 kg me samma längd på 1,84..
Vikt nergången kommer nog me åren då av sig själv.. Har inga problem me att se dom ädlare delarna eller typ knyta skorna då..
Vikten är nog inte den viktigaste då, utan man får se hur mycke man rör på sig å äta efter de..

 

[Brute Force]

Skaffa hund.

Klart.

 

[doolar]

Jag tappade tillräckligt för att folk som kände mig flyktigt frågade mina vänner om jag fått cancer.
Metoden då var att äta mindre och röra mig mer.
Springa skulle jag aldrig göra. Det är inte värdigt och tyder på dålig planering.

Jag tappade sugen av att närstående tyckte att jag såg sjuk ut och är tillbaka i gammal rund form igen.
Har idag ätit bacon, ägg och ostburgare med strips till lunch och kebabtallrik med frittar till middag.

Go figure...

Samma hände mig - föräldrar på dagis frågade min fru om jag var sjuk. Och då kom ändå min viktminskning långsamt. Men när dom fick veta att jag var friskare än på 20 år så fick jag istället massor med frågor om vilken PT jag använder, vilket gym jag går till och vilket kostschema jag använder...

 

[doolar]

Jag gjorde ganska exakt som du beskriver förrförra året. Gick ut till 200% och gick ned 30kg på 7 månader. Men sen hände något och vikten kom tillbaka, utan att jag gjorde avsteg från regimen. Gick upp 20kg på ett år oavsett hur jag bar mig åt. Även trötthet, andningssvårigheter och mera kom. Lika så ledvärk och nacksmärtor. I dagsläget så ligger jag på 3kg under vad jag låg på före viktminskningen, smärtorna har jag vant mig vid och nu skiter jag helt enkelt i det. Har senaste 3-4 månaderna återgått till att leva som en normal människa och inte som någon straffkommenderad medeltida munk. Unnar mig det goda i livet, någon enstaka sötsak, god mat, någon grogg ibland osv. och har inte gått upp i vikt alls. Däremot så går jag fortfarande ca 7-10km i raskt tempo så många kvällar i veckan jag har möjlighet. Snittar kanske 4-6 kvällar i veckan. Varken läkare eller fysioterapeuter har lyckats förklara min situation...

Tråkigt att höra! Kanske det gick för fort? Tror inte på att underäta/banta. Det är inte bra för kroppen. Ät lite mindre än vad du gör av med, spring korta sträckor istället för att gå.

Sjukvården är superkass på kostråd och motion, är min uppfattning. Promenader går man inte ner i vikt av, pulsen måste upp, eller så får man underäta som fan. Men det suger! Hellre långsamt, plus att kroppen får vänja sig, och återhämta sig mellan varven.

 

[z1000sx]

Mitt recept:
Äta någorlunda nyttigt i veckan, alltid vatten till måltiderna, aldrig godis/kakor/sött i veckan.
Springa 1 mil 3 ggr i veckan. Löpning är enkelt var man än är. Reser man i jobbet funkar det ändå (oftast).
Frossa i vad jag vill på helgen inklusive alkohol om så önskas.

Det funkar för mig förutom att löpning sliter på benen och skador kommer oftare ju äldre man blir.

 

[L. Mäkinen]

Skaffa hund.

Klart.

Det kunde ha varit så...

 

[Dhenniz]

Tråkigt att höra! Kanske det gick för fort? Tror inte på att underäta/banta. Det är inte bra för kroppen. Ät lite mindre än vad du gör av med, spring korta sträckor istället för att gå.

Sjukvården är superkass på kostråd och motion, är min uppfattning. Promenader går man inte ner i vikt av, pulsen måste upp, eller så får man underäta som fan. Men det suger! Hellre långsamt, plus att kroppen får vänja sig, och återhämta sig mellan varven.

Jo, det kan ha gått för fort, det kan mycket väl varit en del i det hela. Nu 2 år senare så upplever jag att problematiken börjar plana ut. Jag åt som jag borde under största delen av viktminskningen, vägde/mätte räknade och bokförde kalorierna. Lika så kolhydrader, proteiner och fetter höll jag koll på. (alltid överätit tidigare, så det blev stor skillnad av att bara gå ned till normalintag) promenaderna går jag upp i puls på, rejält dessutom. Håller högt tempo länge, har man arg musik i lurarna så håller man farten. ???? Joggar i intervaller, farten ökar inte då, men ansträngningen. Då jag har ett knä utan menisk och med trasiga ledband/korsband blir det inga längre intervaller än 200-400 meter med dagens vikt. När jag låg på 85-90kg så joggade jag 4-6km. En annan sak jag tror/hoppas har bidragit till mina problem är det jobb jag haft. Jobbat på HVB-hem sista 4 åren och har haft olika arbetstider. 24 - 37 timmars pass ojämna tider även på övriga pass. Till det 95 timmars arbetsveckor i långa perioder och dessutom ett icke-fysiskt jobb. Är dock klar med den branschen nu och hoppas på mer strukturerad dygnsrytm och rörelse i nästa jobb. ???? Hoppas det löser en del i viktproblematiken.

 

[He rik]

Ät mindre energi än du förbrukar eller ta ut mer energi än du äter, när du nått vikten kan du börja öka intaget tills du är stabil.

Var ärlig mot dig själv och gå igenom vad du äter/dricker per vecka och ta fram energin i det, behöver inte vara exakt men någonstans i närheten så du har något att räkna på, därefter får du lika ärligt svara dig själv om du är stabil på din vikt eller går upp och tar beslut om lämplig minskning.
Är du stabil så vet du vilket energibehov du har och du vet vad du äter, då är det lätt att ta bort eller minska på något du egentligen inte saknar eller behöver och bara leva på som vanlig eller minska lite på allt, viktigast är att kunna leva utan saknad för då blir det svårt att genomföra viktminskningen när det känns tungt(vilket det kommer
göra förr eller senare)och räkna på veckobas så kan man käka gott vissa dagar och tråkigt andra.

Ett enkelt sätt för många är att bara sluta dricka socker, blir jobbigt ett tag men sen inser man att vatten faktiskt är gott!

Går du upp får du börja med att hitta ditt energibehov så du vet vart du ska börja.

Ska du träna så kör kondition, gärna med pulsklocka så du håller dig i ett effektivt pulsområde och även varierar, lätt att tro att man bränt en massa energi för man är trött och dra i sig någon belöning som är mer energirik än vad man faktiskt tränat bort, jag är svag för mörk choklad och en 10g ruta kan ta 4min att förbränna om jag kör hårt, eller över 10 med lite lugnare tempo.

Lätt att tro att man förbrukar massor i träning men kanske bara dragit 170kcal på de där 20min löpning, till viss del för man är bekväm..

Nedan en sanning.
"Gram tar man i gymmet, kilon i köket"

 

[berserken]

Skaffa hund.

Klart.

Inte hanhund då .Går 2 meter så ska det luktas och markeras .Sen tar vi 2 meter till

 

[L. Mäkinen]

Inte hanhund då .Går 2 meter så ska det luktas och markeras .Sen tar vi 2 meter till

Det där är intervallträning. Det ska vara skitbra!

 

[Starstriker]

Skaffa hund.

Klart.

Yepp. Snittar på 20000 steg / dag. Med en kamphund hade det säkert blivit 30000

 

[doolar]

Ät mindre energi än du förbrukar eller ta ut mer energi än du äter, när du nått vikten kan du börja öka intaget tills du är stabil.

Var ärlig mot dig själv och gå igenom vad du äter/dricker per vecka och ta fram energin i det, behöver inte vara exakt men någonstans i närheten så du har något att räkna på, därefter får du lika ärligt svara dig själv om du är stabil på din vikt eller går upp och tar beslut om lämplig minskning.
Är du stabil så vet du vilket energibehov du har och du vet vad du äter, då är det lätt att ta bort eller minska på något du egentligen inte saknar eller behöver och bara leva på som vanlig eller minska lite på allt, viktigast är att kunna leva utan saknad för då blir det svårt att genomföra viktminskningen när det känns tungt(vilket det kommer
göra förr eller senare)och räkna på veckobas så kan man käka gott vissa dagar och tråkigt andra.

Ett enkelt sätt för många är att bara sluta dricka socker, blir jobbigt ett tag men sen inser man att vatten faktiskt är gott!

Går du upp får du börja med att hitta ditt energibehov så du vet vart du ska börja.

Ska du träna så kör kondition, gärna med pulsklocka så du håller dig i ett effektivt pulsområde och även varierar, lätt att tro att man bränt en massa energi för man är trött och dra i sig någon belöning som är mer energirik än vad man faktiskt tränat bort, jag är svag för mörk choklad och en 10g ruta kan ta 4min att förbränna om jag kör hårt, eller över 10 med lite lugnare tempo.

Lätt att tro att man förbrukar massor i träning men kanske bara dragit 170kcal på de där 20min löpning, till viss del för man är bekväm..

Nedan en sanning.
"Gram tar man i gymmet, kilon i köket"

Mycket bra här som jag har använt också.

Det enda jag kostat på mig förutom löparskor (fynda tex Nike Pegasus som kommer i ny modell varje år, jag brukar köpa förra årets i en kräkig färg för halva priset) är just en pulsklocka. Förutom att den håller reda på pulsen, så får du kvitto på framsteg. När jag tyckte det gick trögt och utan framsteg, kollade jag i appen på min historik ett halvår eller år tidigare, kunde ju då se hur mycket snabbare, längre och med lägre puls det blivit. En fin motivator när det känns som att det är lika jobbigt och långsamt som alltid innan!

Glöm inte att byta ut skorna förresten. Jag köper nya när dom gått ca 60 mil. Brukar inte kännas slut förrän jag får de nya på fötterna, då märker jag det! Speciellt i början när man har kass löpteknik och är tung. Dämpningen blir kass rätt fort.

Leva utan saknad är så viktigt, det är därför jag tycker det är bra att försöka hitta lönsam mat, som du gillar och framförallt står dig på. Hjärnan är fortfarande programmerad enligt tillgång på mat under stenåldern, det är därför vi vill ha socker då det var svårt att få och viktig energi när vi skulle överleva i en grotta utan värme eller mataffär.

Ett grymt lästips är boken ”Hjärnstark” av Anders Hansen. Finns både som ebok och vanlig. Betydligt bättre än hurtiga pokebowl/overnight oats bloggare som pratar om btydelsen av makronutrilenta värden (som inte är fel, bara överkurs och för komplicerat för någon som ska gå ner i vikt). Ren vetenskap är bättre helt enkelt.

 

[Steffo K]

Ska ge det en chans till. Har jobbat med vikten i drygt 20 år utan resultat. Det går ner en liten bit när jag pressar mig att äta nyttigt och röra mer på mig samt gå hungrig stora delar av dagen, och sedan upp lite mer än det gick ner så fort jag inte pallar av hungern längre.
Äter inget socker att tala om (aldrig godis, fika eller läsk) och lagar all mat själv (givetvis med undantag) samt tränar ca 5 timmar / vecka i snitt, men har ett stillasittande jobb och tre barn som tar musten ur mig, så det blir en hel del öl som någon slags belöning.

Men nu ligger jag ca 20 kilo över optimal torrvikt, så jag siktar på att kapa 15 kilo.
Planen är: Bort med ölen (för allt annat har jag redan slutat med innan utan resultat).

 

[Starstriker]

Testa att äta samma som du gör nu, men gör portionerna 20-30% mindre. Dom procenten kan du fylla med rivna morötter, vitkål, broccoli eller annat grönt.

Tycker du det är trist att stå och riva morötter så tryck i dig 2x medan du står och lagar mat.
Dra också ner på kolhydraterna (ris, pasta, potatis och sånt). Mackor är också en stor bov, likaså frukostflingorna. Rena raketbränslet om man sportar mycket, men annars är det bättre att vara utan.

Till frukost har jag käkat ett ägg och en kaffe i flera år nu. Funkar bra för mig.
Att gå hungrig på dagarna funkar INTE annat än i korta perioder och det slutar alltid med att man mular i sig en rulle singoalla eller annat skit till sist. Fyll hellre på med frukt/grönsaker under dagen.

Gör du enligt ovan så KOMMER du gå ner i vikt. Brukar ta några veckor innan man ser resultat, men sen går det undan, speciellt i kombination med valfri sport/aktivitet. Ta det i små steg, skär bort lite i taget. Det de flesta gör fel är att de tokbantar i några veckor, rasar 5-10 kilo och sen hamnar i de gamla spåren igen. Ha tålamod.

Rock on, har själv varit i samma sits, men det var några år sedan

Ska ge det en chans till. Har jobbat med vikten i drygt 20 år utan resultat. Det går ner en liten bit när jag pressar mig att äta nyttigt och röra mer på mig samt gå hungrig stora delar av dagen, och sedan upp lite mer än det gick ner så fort jag inte pallar av hungern längre.
Äter inget socker att tala om (aldrig godis, fika eller läsk) och lagar all mat själv (givetvis med undantag) samt tränar ca 5 timmar / vecka i snitt, men har ett stillasittande jobb och tre barn som tar musten ur mig, så det blir en hel del öl som någon slags belöning.

Men nu ligger jag ca 20 kilo över optimal torrvikt, så jag siktar på att kapa 15 kilo.
Planen är: Bort med ölen (för allt annat har jag redan slutat med innan utan resultat).

 

[He rik]

Ska ge det en chans till. Har jobbat med vikten i drygt 20 år utan resultat. Det går ner en liten bit när jag pressar mig att äta nyttigt och röra mer på mig samt gå hungrig stora delar av dagen, och sedan upp lite mer än det gick ner så fort jag inte pallar av hungern längre.
Äter inget socker att tala om (aldrig godis, fika eller läsk) och lagar all mat själv (givetvis med undantag) samt tränar ca 5 timmar / vecka i snitt, men har ett stillasittande jobb och tre barn som tar musten ur mig, så det blir en hel del öl som någon slags belöning.

Men nu ligger jag ca 20 kilo över optimal torrvikt, så jag siktar på att kapa 15 kilo.
Planen är: Bort med ölen (för allt annat har jag redan slutat med innan utan resultat).

Öl ca: 120kcal/33cl så några kalorer blir det ju bara av ölen.
Dock är inte alkoholen i sig så jäkla farlig bara man inte(som med allt annat)överkonsumerar, en bieffekt dock är ökad sug/hunger och minskad styrka att stå emot, det blir gärna ett problem..

Summerar man allt en "pilsnerkväll" bär med sig i energiintag så kan det bli en mager vecka om man ska "svälta" bort överskottet av energi, det tillsammans med att man gärna slappar och "fettar" till det dagen efter gör att det kan bli kämpigt.

Gör ett experiment om du känner dig manad och fimpa all alkohol i 3månader och dra ett löp-pass istället på fredag-lördagkvällen, unna dig riktigt god mat istället med efterrätt och allt, håll bara koll på mängden i början så du inte överäter som kompensation för utebliven belöning, "summan av lasterna är konstant"