Det regnar lätt, kör backen ned mot torget där sista femtio metrarna är belagda med gatsten. Radarn noterar snygga tjejer till höger, vrider huvudet. Vrider tillbaks huvudet och ser att bilen som tryggt rullade tio meter framför mig nu står still, bara fyra meter fram.
Hinner bara tänka "bromsa!" innan framhjulet glider på den snorhala gatstenen och vrider sig på tvären.
Sätter ned foten reflexmässigt och räddar cykeln från att dunka i marken, men hamnar istället i en konstig halvböjd ställning där jag lyfter i styret med all kraft jag kan uppbringa och ofrivilligt vrider jag full gas. Ett Vance&Hines-vrål på 13.000v/min får folket på torget att undra vad det är för fel på killen med hojen.
Situationen är ohållbar och jag tvingas släppa hojen i backen. Bl.a. går backspegeln går av och studsar iväg upp på trottoaren. Jag springer efter spegeln bland fotgängarna, tillslut hittar jag den och trycker in den i jackan. Motorcykeln ligger som ett trafikhinder mitt på gatan, äntligen kan jag resa upp den och lämna denna skammens scen.
Det dröjde många år innan jag kunde passera det stället utan att tänka "backspegel".