Kvinnor. Som liten snoris innan skolåldern gillade jag bara Inga-Lill på daghemmet Humlan i Sundbyberg. Hon hade långt rakt brunt hår, kastanjebrun hy, underbara ljusbruna ögon, och luktade otroligt gott. Hon var väl runt 20 år, jag kanske 5-6. Kärleken var dessvärre ganska obesvarad annat än att jag fick en kram ibland. Och just det, vi får inte glömma ABBA-Agneta, hon var också på min korta lista.
På senare år har jag 'lärt' mig gilla fler typer av kvinnor. Personlighet är väldigt viktigt, men inte allt. Utseendet måste också finnas, men jag uppskattar fler varianter av frisyrer och ansikten dessa dagar än i mina yngre år.
Så detta med ålder, det är inte lika viktigt längre. Då jag själv är över 50 nu har jag konstaterat att det faktiskt finns kvinnor en bra bit över 50 som jag skulle kunna tänka mig, dvs om dom tagit "väl hand om sig". Kanske är dom inte lika många som dom från 30-uppåt, men jag har märkt hur mina ideal blivit mer ... flexibla.