Han påstår bara, vilket ju han inte är ensam om, att det inte lönar sig att tjäna pengar i Sverige. Ett påstående som jag helt enkelt inte fattar och själv vill ha förklarat för mig.
Vad menas med att det inte lönar sig?? Betyder det att det är omöjligt att bli rik i Sverige eller tjäna mer än någon annan? eller att man straffas på något sätt? Visst betalar man mer skatt men det är ju inte samma som att man förlorar på en högre inkomst plus att inkomsterna som vi har ju även är beräknade utifrån skatteläget i Sverige.
jag vill betona att jag inte är emot att vissa tjänar mer pengar än andra, tvärtom, men jag fattar inte vad man menar när man säger att det inte lönar sig att tjäna pengar. Jag vägrar själv att se det som en börda att ha högre inkomst än de flesta och jag ser att det ger mig fördelar och möjligheter som inte alla av mina vänner har. Plus att jag med företag kan "gömma" undan en del kostnader som inte alla andra kan göra.
Så jag ifrågasätter bara uttrycket att det inte lönar sig att tjäna pengar. Konstigt nog har jag aldrig hört en låginkomsttagare påstå att det skulle vara så. Lite som piken jag hade om att det bara är de som klagar på hur svårt det är att tjäna pengar som har problemet om man ska köpa en Merca elller Porsche. Det blir liksom lite fel då!
Aha, bilden klarnar. Mitt problem var att jag inte uppfattade Mordecaiens inlägg så att han menar att det är omöjligt att tjäna pengar i Sverige.
Jag tolkade inlägget så, att han menade att för högt skatteuttag leder till mindre vilja att arbeta, vilket i sin tur leder till mindre pengar till välfärd. Viket i sin tur leder till att sjuka, arbetsoförmögna etc. får lägre ersättningar från ett allt mindre generöst välfärdssystem.
Men så var det kanske inte tänkt att läsas.
Lustigt att ingen tagit upp Astrid Lindgrens Pomperipossa:
Från Wiki:
"Pomperipossa i Monismanien är en satirisk saga skriven av den svenska författarinnan Astrid Lindgren, publicerad i Expressen den 10 mars 1976. Häxan Pomperipossa förekommer tidigare i en saga av Falstaff, fakir. Landet Monismanien, där enpartidiktatur råder, förekom i Kenne Fants film Monismanien 1995 (1974).
Astrid Lindgren skrev den då hon hade upptäckt att hon betalade 102 % i skatt, och den blev ett viktigt inlägg i debatten om höga marginalskatter och sägs vara en bidragande orsak till att socialdemokraterna förlorade makten vid Svenska riksdagsvalet 1976, för första gången på 40 år.
I en tydlig allegori berättas historien om Pomperipossa som i ett rike långt borta skriver böcker för barn, men trots att hon jobbar och sliter får hon bara 5 000 kronor om året kvar att leva på. I förbifarten nämner Lindgren att man kan sänka sin skatt genom att köpa hus med stora skulder. Det var ett nålstick mot Sveriges dåvarande finansministern Gunnar Sträng som just hade gjort det och kunde därför, trots att han var höginkomsttagare, betala en låg summa i skatt det året.
I riksdagen läste moderaternas partiledare Gösta Bohman upp sagan i talarstolen. På det svarade Sträng att Astrid Lindgrens inlägg i skattedebatten röjde "djup osakkunskap" om skattesystemet. "Men det begär vi ju inte att Astrid Lindgren ska klara". Lindgren svarade i radio dagen efter: "Men jag begär att Gunnar Sträng ska klara det. Om det är någon som har räknat fel så är det Riksskatteverket, för det är från dem jag fått siffrorna. Sträng kan berätta sagor, men räkna kan han tydligen inte. Vi borde nog byta jobb han och jag."
Den höga marginalskatten var ett resultat av Haga-överläggningarna mellan socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet den 4 mars 1975 där man sänkte inkomstskatten bland annat genom att ta bort taket på 7,5 gånger basbeloppet för egenavgifter i socialförsäkringen."
Här nedan kan ni läsa hennes Pomperipossa historia från 1976 i Expressen:
http://www.expressen.se/noje/bocker/1.924415/pomperipossa-i-monismanien
Det där måste vara den absolut värsta käftsmällen Gunnar Sträng fick under sin politiska kärriär. Lika underbar nu som då.
Inte blev det sämre av att Sträng avfärdade Astrid som en dum kärring som inget begriper.
Last edited: