Har ni kännt att ni tröttnat på hojåkning?

[morecore]

Felet många gör är att de köper en alltför ny o dyr hoj, färsäkring kostar multum och du har just köpt det snyggaste kittet till dig själv!

Efter ett tag börjas det märkas i plånboken och ordet "prioriterande" ploppar upp. Då går man i andra tankar och varje gång man är ledig, känner man sig TVUNGEN att köra, för att hojjen inne i garaget kostar pengar.
Detta är inte bra.

Kör en hoj som kan stå stilla ett par veckor utan att du börjar bli "snål" och MÅSTE köras. Byt ner dig, eller byt bort dig! Jag vet hur du känner dig, känn efter lite.

 

[IronMike]

känn efter lite.

jag har gjort det, bollat med lite tankar och kommit fram till att jag har alldeles för lite effekt!!!

hojbyte snarast...

 

[Jörgen Karlsson]

jag har gjort det, bollat med lite tankar och kommit fram till att jag har alldeles för lite effekt!!!

hojbyte snarast...

Bygg din egen drömhoj! (Gärna en stortwin! )
/J

 

[IronMike]

Bygg din egen drömhoj! (Gärna en stortwin! )
/J

så storleken har betydelse ...nja nä, det får bli mille r eller K6 tror jag. snarare mille r 02

en polare tyckte jag skulle testa buell ifall jag gillade twin, men det är jag otroligt skeptisk till. kan man svänga med såna?

känns inte som att jag är av den här typen:

 

[Jörgen Karlsson]

Det där med twin kan du ju ta med en nypa salt. Du kanske är för ung för twin ännu. Jag menar bara att de flesta av oss äldre som har hojintresset som ngt mer än en ungdomsfling har ju tagit del av den större dimensionen: att även ta del i den egna motorcykelns tillblivelse. Jag åker tex mest själv när jag är ute, det är inget jag skulle njuta av på en serieproducerad standardjonne. Det är en dimension i sig att glida runt eller tävla på en byggd eller ombyggd hoj man själv är ensam om!

/J

så storleken har betydelse ...nja nä, det får bli mille r eller K6 tror jag. snarare mille r 02

en polare tyckte jag skulle testa buell ifall jag gillade twin, men det är jag otroligt skeptisk till. kan man svänga med såna?

känns inte som att jag är av den här typen:

 

[swespeed]

Om det går att svänga med en Buell.........tjaaa , kolla denna länk...http://a1264.g.akamai.net/7/1264/1354/a3055969211e9e/www.buell.com/en_us/news_events/pdf/BikeTop50.pdf

 

[Stork3n]

lite grymt att en 125a kom två lite ot men men sry

 

[crossniklas]

Nej nu kör jag inte så pass många mil. Just pga finns inte allt för många med hoj och så man kan köra med.

Fast min dröm är att få ta hojjen (scootern) upp mot Norrland någonstans. Det ska vara helt öde. Man har med sig tält, sprikök, fiskeredskap (och kanske lite sprit) och bara liksom tar det lugnt. Bara vara ute och fiska och vara i naturen vilket varvas med lite hojturer.

 

[Slike]

Ähhhh nu ljuger du brysschan,vet att du suktar efter sporthoj igen,sätt i ihop skördeströskan du har i garaget å ut å kneeeeeskrapa lite

Shiiiit killen den saken har en sjuk dragning till skogen har lite issues med å kneeslappa där ute

 

[newk]

Jää, lite. Men det är hojjens fel... måste ha nåt nytt till nästa år.

 

[Grrrooov]

Byt hoj och köp en supermotard så kommer du inte få de känslorna du snackar om ; )

Detta var vad jag gjorde ifrån R1a. Måste variera sig litegrann, visserligen skiftar jag hoj några gånger per år i och för sig men ändå, har börjat känna samma sak, hoppas det blir annat när man provar annan maskin.

Att vara med på en olycksplats när en kille har varit flipperkula mellan några träd i full utrustning och full fart gör ju inte saken lättare, man började tänka på vilken stolpe man hamnar i när man trillar. Denna känsla började avta på min motard i alla fall.

Jag är bara 22 men vet definitivt min begränsning, att sitta på en r1 och gasa när man vet att man är kass på att stanna den gjorde ju inte saken bättre, husabergaren är bra mycket lättare att få stann på så självförtroendet ökar lite då igen. Sen är ju farten inte över 150 förstås men ändå, bara känslan att man kan stanna snabbare om något skulle hända var en lättnad.

Började redan som 16 åring med att köra båge som en tok, har väl gasat av mig det mesta också nu förstås med lyckat resultat, försäkringen gjorde väl lite så jag inte ville ha kvar sporthoj också, nu får man reta poliser istället. Det kanske man skulle bli?

 

[Eiik]

Jag körde en -82 Suzuki Katan 550cc några mil idag, gjorde mig lika glad som att köra 1200cc Buell.

Glädje glädje glädje, känner man inte den ska man kanske kör bil några år?

 

[jP]

Att man kört så fort man kunnat och vad hojjen kunnat ge, man har upplevt stunder där alla sinnen levt ut "typ" maximalt.

Det finns riktiga hojåkare, sen finns det folk som bara är tillfälliga spänningssökare och går från aktivitet till aktivtet. Låter som du är den senare.

 

[Veritas]

Shiiiit killen den saken har en sjuk dragning till skogen har lite issues med å kneeslappa där ute

Jooo tack, vet det gör aldrig om det

 

[VaRvStopPEt]

Stundtals känner man ingen motivation, fint väder, man är ledig, men nej -känns inge kul, känns fel. Tankar kring vad som kan hända sprider sig, samtidigt som man känner att man gjort samma sak om och om igen. Att man kört så fort man kunnat och vad hojjen kunnat ge, man har upplevt stunder där alla sinnen levt ut "typ" maximalt. Jättespännande, för att sedan avta, för att sedan bli till vardag...varpå man känner sug efter andra utmaningar, eller andra sysselsättningar som bidrar till livskvalitet eller njutning.

Senast när jag va ledig och samtidigt som det föll in på en dag med vackert väder, så packade jag min väska, tog fiskegrejjerna och stack. Tog bilen långt ut på värmdö, total tystnad, en spegelblank sjö, drog några kasst. Andades frisk luft och mådde gott, tänkte på alla fartfyllda äventyr man varit med om, men vad är skönast, vilket ger mest behag. För första gången på länge så kände jag en total sinnesro som inte var förknippad med fart, stillsam, men ändå totalt skön. Tänkte på hojåkning, om det ändå inte var höjden av känsla, men nej, jag mådde så bra där ute för mig själv. Kom bara på att associera hojåkning med död, olyckor, sorgsna anhöriga och vit kista, ledig klädsel. Varför ska jag lägga så mycket pengar, på att riskera mitt liv? Snacka om att kasta pengar i sjön. Som om man ansträngde sig för att utsätta sig själv och sina anhöriga för faror.

Har ni kännt så?

Jag kände så förra sommaren. Funderade fram och tillbaka på om jag skulle lägga av med hojkörning eller om jag skulle satsa på att köra bana.
Hade inga ekonomiska problem med att äga/driva sporthoj och jag bytte hoj en gång/år.
Tiden gick och jag hade inte bestämt mig hur jag skulle göra.

Sen kom ett avgörande, hände två saker bara några dagars mellanrum.

1: Jag körde på en motorväg med 2 filer i min färdriktning. Jag håller en mycket hög hastighet. Kommer i kapp en bil som kör lite sakta. Jag lägger mig i vänster fil för att köra om. Och herre jävlar bilen börjar en usväng mitt på motorvägen. Han gjorde detta där det fanns en lucka i staketet som används av räddningsfordon. Han överaskades när han fick se mig och tvärstannde, därmed så låsta han en stor del av vägen för mig.
Jag hann precis få ner farten lite och kunde kasta mig över till högerfilen så jag kunde passera honom på insidan. Jag va så jävla nära att smälla där att jag kan drömma om det fortfarande.
Detta är den ända gång jag blivit riktigt jävla rädd av att åka hoj.

2: Två dagar senare dör en av mina bästa vänner i en hojolycka.

Inget svårt val för mig. Jag slutade med att lägga ett bakdäck på min väns olycksplats och sedan sålde jag hojen, utrustning och allt som har med hojar att göra.
Har inget sug alls på att börja igen. Har varit och kollat lite på Sjöborakan och liknande ställen, visst klia det lite i högerhanden men bara just för stunden. Surfar fortfarande på SH, kika in lite filmer mm men mc är för mig ett avslutat kapittel.

 

[Dalafalo]

Stundtals känner man ingen motivation, fint väder, man är ledig, men nej -känns inge kul, känns fel. Tankar kring vad som kan hända sprider sig, samtidigt som man känner att man gjort samma sak om och om igen. Att man kört så fort man kunnat och vad hojjen kunnat ge, man har upplevt stunder där alla sinnen levt ut "typ" maximalt. Jättespännande, för att sedan avta, för att sedan bli till vardag...varpå man känner sug efter andra utmaningar, eller andra sysselsättningar som bidrar till livskvalitet eller njutning.

Senast när jag va ledig och samtidigt som det föll in på en dag med vackert väder, så packade jag min väska, tog fiskegrejjerna och stack. Tog bilen långt ut på värmdö, total tystnad, en spegelblank sjö, drog några kasst. Andades frisk luft och mådde gott, tänkte på alla fartfyllda äventyr man varit med om, men vad är skönast, vilket ger mest behag. För första gången på länge så kände jag en total sinnesro som inte var förknippad med fart, stillsam, men ändå totalt skön. Tänkte på hojåkning, om det ändå inte var höjden av känsla, men nej, jag mådde så bra där ute för mig själv. Kom bara på att associera hojåkning med död, olyckor, sorgsna anhöriga och vit kista, ledig klädsel. Varför ska jag lägga så mycket pengar, på att riskera mitt liv? Snacka om att kasta pengar i sjön. Som om man ansträngde sig för att utsätta sig själv och sina anhöriga för faror.

Har ni kännt så?

Kanske bara för tillfället har en svacka med medioker hoj...kanske måste slå till på stort för att komma back on track, turboladda?!

Vet inte vad, men just nu så talar för mkt emot hojåkning, utgifter, skatter, försäkring, samhället i övrigt, risker..för en känsla man känner utan och innantill.

Man kanske började åka hoj för att något annan i ens liv saknades? ...sen när livet i övrigt är komplett så blir det för dyrbart att riskera? Vad vet jag. Men varför är det så få människor från djursholm som åker sporthoj jämfört med västerhaninge t ex, har det ngt med saken att göra?

ÄSch, kluven..det är dags för en bombar-repa, sen utvärdering. De "felaktiga tankarna" kom att tänkas på herromkvällen, då man fick sladd med bil, pga av vägsabotage, ynglingar som dumpat spanska loppor från en gångbro över motorvägen, hade man åkt hoj hade man varit död i dagsläget. Man är sårbar på hoj, vilket inte alla tycks inse. "man bara drar på och gasar helvet"

Sånna funderingar hade jag på väg till Assen i onsdas, men senare när solen titta fram, så försvann dom funderingarna, då kändes allt bra igen, förutom träsmak i arslet.

 

[GasLars]

Tröttnat

Hoj ska man köra för att det är kul, är det inge kul kanske man ska lägga av.
Jag har kört hoj i 24 år och kör fortfarande.

Helt rätt man ska köra hoj för att det är kul men visst har man en liten svacka i bland.
Har kört hoj i 18 år 36000 mil.

Och mitt tips är att variera körningen med en tur till grillen,banåkning,europasemester.norge trippar. mcåkningen har gett mig både vänner och upplevelser som jag inte kan glömma.

 

[D_Sundsvall]

Nej nu kör jag inte så pass många mil. Just pga finns inte allt för många med hoj och så man kan köra med.

Fast min dröm är att få ta hojjen (scootern) upp mot Norrland någonstans. Det ska vara helt öde. Man har med sig tält, sprikök, fiskeredskap (och kanske lite sprit) och bara liksom tar det lugnt. Bara vara ute och fiska och vara i naturen vilket varvas med lite hojturer.

..Eller varför inte åka till Norge, då har du riktigt kurviga roliga vägar också !!
Jag och en polare skall åka till Lofoten om en vecka, inte helt fel....

De funderingar som diskuteras i denna tråd känner jag väl igen i egenskap av husägare och småbarnsförälder. MC:n är dock kvar eftersom den inte är så dyr att äga, däremot blir det inte mycket kört. Hittills i år ca 55 mil.
Om man känner sig rädd bör man fundera över hur man kör, det kanske är dags att ta det lite lugnare, sluta med bakhjulsåka och sånt...

 

[Micke65]

Mike om du gillar twin måste du bara testa Ktm Superduke tycker jag, inget effektmonster men roligare "busigare" hoj får du leta efter på kurviga vägar..
Fint chassie fjädring och motor med ca 120-130hk och det feta soundet
Lycka till .

 

[PutteLiten]

Mitt tips är att aldrig ha samma hoj i många år.

Tvärt om. Behåll samma hoj och bygg om varje vinter.

Sedan om den är klar till sommaren är det en bonus att man kan köra med sin unika hoj.

Byggandet och mekandet bygger upp ett sug som heter duga. Och som flera andra nämnt, man måste ju inte köra som ett litet svin varje gång.
Jag tycker det är rätt skönt att bara dra iväg själv på en liten lagomfort tur runt bygden, en si sådär 10-20 mil.

Och får man inte ihopa hojen till sommaren kör man med reservhojen