Näst sista lektionen innan uppkörningen idag. Körde landsväg, men väl tillbaka på skolan skulle vi köra några vändor mellan konerna... OCH JAG HADE GLÖMT ALLT! (om ni inte orkar läsa mina anekdoter från dagens övningar, hoppa ned till -->)
Första försöket
Svänger in i banan, lite vingligt, fram mot första konen. Går fint, man blir lite stolt (ni vet, det är i min värld en sjuhelsikes prestation att passera en kon). Även andra går bra, tredje likaså, men så börjar det bli dags att vända. "Höj blicken" har jag hört några gånger nu (prova tusen, är inte så snabblärd, rent ut sagt korkad). Men lik fan är den där jävla skalbaggen (eller var det en mutter, eller kanske en femtioöring som låg där på marken en meter framför cykeln) såpass intressant att man skiter i lärarens uppmaningar och tittar en meter framför cykeln, och sätter ned foten. *>#¤""¤¤#"#¤!!"#!!!
Andra försöket
Kör en mental förberedelse á la känd höjdhoppare. Hoppar dock över momentet att få igång publiken, vägarbetaren som håller på att laga asfalten ser ändå inte så intresserad ut, istället fokuserar jag ut av bara helvete.
In i banan, jag hör en röst i bakhuvudet som refererar, och han säger att jag ska hålla upp blicken. Och röster i huvudet vet vi ju alla att dessa ska man lita på, till skillnad mot körskoleläraren. Tar mig även denna gång in i svängen, och Arne Hegerfors i hjärnan skriker BLICKEN!!!. Jag lyssnar på Arne, håller upp blicken, och påbörjar svängen. 25% in i svängen händer något, och jag sätter ned foten. *>#¤""¤¤#"#¤!!"#!!!
Tredje försöket (körskoleläraren börjar se smått stressad ut)
Förberedelser my ass. Om inte annat var det förra försöket det ultimata beviset på att det inte fungerar. Full spätta, in i banan. Jag lyckas även denna gång ta mig ned i 180-graderssvängen. TJOFLÖJT! Arne Hegerfors och min lärare skriker unisont : .......... just det, BLICKEN!!!! Så jag tittar upp, men då man i sitt Rukka-ställ är lika smidig som en gravid flodhäst på kryckor ser man inte "mållinjen" utan typ in i skogen bredvid banan. Hur som helst, inte fan är det en skog jag ser (trots alla träd), istället tänker jag kurva, kurva, kurva..... Och så satte vi ned foten. Ordet F*CK sprids i den omedelbara närheten, någon som till och med får den annars så ointresserade asfaltsarbetaren att titta upp. *>#¤""¤¤#"#¤!!"#!!!*>#¤""¤¤#"#¤!!"#!!!
Fjärde försöket, NÄ NU JÄVLAR (läraren börjar titta på klockan, stampa med foten och titta menande på mig)
Även denna gång går det galant fram till vändningen. Kommer inte alls ihåg vart jag tittade, men denna gång lyckas jag på något sätt ta mig runt. Mitt adrenalin, såväl som min stolthet ökar med 2000%, jag tar mig förbi den andra konen, men sen................
EN MUTTER!!!!!!!!!!!! Titta, precis där, mitt framför cykeln. Och så åkte foten ned. Mitt raseri vet inga gränser, men då jag inte vill bli portad från körgården för all framtid behåller jag mina mindre lämpliga ord för mig själv (jag skriker dem i bilen istället på vägen hem).
Jag förstår på lärarens kroppsspråk att om jag inte slutar köra nu kommer han knuffa av mig från hojen personligen varför jag åker ned mot skolan, med ett självförtroende i storleken av en vattenmolekyl.
--> (om du inte läste något det ovan kan jag trösta dig med att du inte missat något). Allt annat inför uppkörningen känns riktigt bra (peppar peppar) trafik, bromsningar, höghastighetsbana, men även om aldrig krypet fungerat klockrent fungerar det betydligt sämre nu. Jag har en dubbellektion kvar på måndag innan uppkörning på torsdag, och jag börjar få panik. Och även om jag ibland kan sjunka med blicken, så gör jag inte det alltid, så jag måste göra något annat fel med (som min lärare inte vill berätta, för då kommer jag ju inte tillbaka och gör av med mina pengar igen).
Så snälla berätta om några tips och råd för att få till detta med krypkörningen som hjälpte er. Jag skulle bli oerhört tacksam
/Den hopplöst dåliga krypköraren
Första försöket
Svänger in i banan, lite vingligt, fram mot första konen. Går fint, man blir lite stolt (ni vet, det är i min värld en sjuhelsikes prestation att passera en kon). Även andra går bra, tredje likaså, men så börjar det bli dags att vända. "Höj blicken" har jag hört några gånger nu (prova tusen, är inte så snabblärd, rent ut sagt korkad). Men lik fan är den där jävla skalbaggen (eller var det en mutter, eller kanske en femtioöring som låg där på marken en meter framför cykeln) såpass intressant att man skiter i lärarens uppmaningar och tittar en meter framför cykeln, och sätter ned foten. *>#¤""¤¤#"#¤!!"#!!!
Andra försöket
Kör en mental förberedelse á la känd höjdhoppare. Hoppar dock över momentet att få igång publiken, vägarbetaren som håller på att laga asfalten ser ändå inte så intresserad ut, istället fokuserar jag ut av bara helvete.
In i banan, jag hör en röst i bakhuvudet som refererar, och han säger att jag ska hålla upp blicken. Och röster i huvudet vet vi ju alla att dessa ska man lita på, till skillnad mot körskoleläraren. Tar mig även denna gång in i svängen, och Arne Hegerfors i hjärnan skriker BLICKEN!!!. Jag lyssnar på Arne, håller upp blicken, och påbörjar svängen. 25% in i svängen händer något, och jag sätter ned foten. *>#¤""¤¤#"#¤!!"#!!!
Tredje försöket (körskoleläraren börjar se smått stressad ut)
Förberedelser my ass. Om inte annat var det förra försöket det ultimata beviset på att det inte fungerar. Full spätta, in i banan. Jag lyckas även denna gång ta mig ned i 180-graderssvängen. TJOFLÖJT! Arne Hegerfors och min lärare skriker unisont : .......... just det, BLICKEN!!!! Så jag tittar upp, men då man i sitt Rukka-ställ är lika smidig som en gravid flodhäst på kryckor ser man inte "mållinjen" utan typ in i skogen bredvid banan. Hur som helst, inte fan är det en skog jag ser (trots alla träd), istället tänker jag kurva, kurva, kurva..... Och så satte vi ned foten. Ordet F*CK sprids i den omedelbara närheten, någon som till och med får den annars så ointresserade asfaltsarbetaren att titta upp. *>#¤""¤¤#"#¤!!"#!!!*>#¤""¤¤#"#¤!!"#!!!
Fjärde försöket, NÄ NU JÄVLAR (läraren börjar titta på klockan, stampa med foten och titta menande på mig)
Även denna gång går det galant fram till vändningen. Kommer inte alls ihåg vart jag tittade, men denna gång lyckas jag på något sätt ta mig runt. Mitt adrenalin, såväl som min stolthet ökar med 2000%, jag tar mig förbi den andra konen, men sen................
EN MUTTER!!!!!!!!!!!! Titta, precis där, mitt framför cykeln. Och så åkte foten ned. Mitt raseri vet inga gränser, men då jag inte vill bli portad från körgården för all framtid behåller jag mina mindre lämpliga ord för mig själv (jag skriker dem i bilen istället på vägen hem).
Jag förstår på lärarens kroppsspråk att om jag inte slutar köra nu kommer han knuffa av mig från hojen personligen varför jag åker ned mot skolan, med ett självförtroende i storleken av en vattenmolekyl.
--> (om du inte läste något det ovan kan jag trösta dig med att du inte missat något). Allt annat inför uppkörningen känns riktigt bra (peppar peppar) trafik, bromsningar, höghastighetsbana, men även om aldrig krypet fungerat klockrent fungerar det betydligt sämre nu. Jag har en dubbellektion kvar på måndag innan uppkörning på torsdag, och jag börjar få panik. Och även om jag ibland kan sjunka med blicken, så gör jag inte det alltid, så jag måste göra något annat fel med (som min lärare inte vill berätta, för då kommer jag ju inte tillbaka och gör av med mina pengar igen).
Så snälla berätta om några tips och råd för att få till detta med krypkörningen som hjälpte er. Jag skulle bli oerhört tacksam
/Den hopplöst dåliga krypköraren