Lou siffer
officiellt lammkött
Lika bra jag är ärlig, jag hade helt glömt att jag skulle lämna in 3 siders svenska berättelse imorn.
Så ni som har tråkigt spamma någon fortsättning på det här eller hånna mig för min rissiga fantasi, vad som hellst, det kanske ger mig en ide..
Föresten är typ halva om gjord så den är troligen totalt fel i slutet.
Det var en tidig augusti morgon, solen lyste på en klarblå himmel, det skulle vist bli över 30 grader i skuggan hade dom sagt på radion, men nu va det svalt och behagligt tack vare den lätta brisen. Jag var på väg till bussen in mot staden, det var då jag såg henne den ljuvaste varelse jag sett, hon tog mina sinnen med storm, försökte få hennes ögonkontakt men det var en svår akt hon fick upp synen från gatan när hon passerade, hon såg mig och tittade underligt.
Med besviken min gick jag på den blå bussen som skulle ta mig till stranden där mina vänner väntade. Bussen va som valigt full med folk, det va den alltid vid den här årstiden, det var redan unket och varmt i bussen eftersom klimatanläggningen inte fungerade, lustigt det gjorde dom nästan aldrig.
Efter några minuter stannar bussen vid stranden och jag och med parten av bussens passangerare går av, luften är härligt frisk vattnet ser så lockande ut.
Jonas halv mata ljusgrå gamla Santana står på parkeringen, bland alla nyare bilar med gnistrande lack ser den riktigt skabbig ut.
Den vita stranden var ganska full med folk så det tog ett tag att upptäcka mina kompisar. Jag börjar gå bortåt mot fortet, eller betongbunkern som det igentligen var. Jag avancerade kryssandes mellan sönderbrända turister och barn familjer med sina lunchkorgar.
Tillslut får jag syn på Oscars solblekta blå Nike keps och insåg att dom andra också borde vara där. Jag börjar gå ditåt och konstaterar att det kommer bli en väldigt varm dag. Jag smög mig på den lilla halvklena oscar och vräkte honom ur den blommiga stolen och började brottas med honom i den ljumna sanden. Efter några minuter ger jag upp. det går verkligen inte att vinna mot han! Han är ju halare än en ål och ger sig aldrig. Skvätt inte sand på mig! Säger Jonas förfärat.
Oscar och jag tittar på varandra och sen närmar vi oss Jonas som ser helt oförstående ut. Vi tar tag i armar och ben och bär ner honom mot vattnet så vi står med det svalkande sköna vattnet upp till knäna innan vi sätter honom i gungning och kastar i honom.
Vi gick upp och satte oss i som bekväma solstolarna igen.
Efter ett tag kände jag en doft ljuv söt doft jag kände igen den men kunde inte placera den. Det tycktes som den underbara doften av flickans parfym vara i närheten, jag tittade mig runt för att se om hon var i närheten. Det visade sig att hon låg bakom oss på sin orange handduk med gröna blommor på, den blå lilla solkrämen och mobilen låg så nära tillhands för henne, det såg ut som om hon väntade på någon.
Efter många långa sekunder och blickar från mig så dök det upp ett helt gäng med bara Tjejer o jag viskade till min kompis att vi skulle fråga om dom ville spela volleyboll men han nekade o sa:
Nej inte dem!
Jag svarade att jag skulle gå fram o med nervösa steg stod jag framför dem med skakande röst välkomnade jag de ner till där kompisarna höll till.
Först såg dom ut som dom sett en mars människa, typiskt dom har sett oscar, nu är det kört tänkte jag. Sen skrattade dom och sa att dom gärna va med. Jus som vi satt upp nätet och skulle börja spela kom en grinig gubbe som kallade sig guw, ja egentligen va han ingen gubbe utan en medel ålders man från det kalla bittra umeå, men han betedde sig som en 85 åring som var bitter för att han inte gjorde annat än att vara perfekt när han var ung.
Och klagade på att vi stog på stenarna han skulle studera.
Så vi flyttade oss ett tjugotal meter bort och började slå upp stolparna till nätet.
Solen hade ställt sig mitt på det klarblå himlavalvet nu och brände våra kräftröda ryggar,
Så ni som har tråkigt spamma någon fortsättning på det här eller hånna mig för min rissiga fantasi, vad som hellst, det kanske ger mig en ide..
Föresten är typ halva om gjord så den är troligen totalt fel i slutet.
Det var en tidig augusti morgon, solen lyste på en klarblå himmel, det skulle vist bli över 30 grader i skuggan hade dom sagt på radion, men nu va det svalt och behagligt tack vare den lätta brisen. Jag var på väg till bussen in mot staden, det var då jag såg henne den ljuvaste varelse jag sett, hon tog mina sinnen med storm, försökte få hennes ögonkontakt men det var en svår akt hon fick upp synen från gatan när hon passerade, hon såg mig och tittade underligt.
Med besviken min gick jag på den blå bussen som skulle ta mig till stranden där mina vänner väntade. Bussen va som valigt full med folk, det va den alltid vid den här årstiden, det var redan unket och varmt i bussen eftersom klimatanläggningen inte fungerade, lustigt det gjorde dom nästan aldrig.
Efter några minuter stannar bussen vid stranden och jag och med parten av bussens passangerare går av, luften är härligt frisk vattnet ser så lockande ut.
Jonas halv mata ljusgrå gamla Santana står på parkeringen, bland alla nyare bilar med gnistrande lack ser den riktigt skabbig ut.
Den vita stranden var ganska full med folk så det tog ett tag att upptäcka mina kompisar. Jag börjar gå bortåt mot fortet, eller betongbunkern som det igentligen var. Jag avancerade kryssandes mellan sönderbrända turister och barn familjer med sina lunchkorgar.
Tillslut får jag syn på Oscars solblekta blå Nike keps och insåg att dom andra också borde vara där. Jag börjar gå ditåt och konstaterar att det kommer bli en väldigt varm dag. Jag smög mig på den lilla halvklena oscar och vräkte honom ur den blommiga stolen och började brottas med honom i den ljumna sanden. Efter några minuter ger jag upp. det går verkligen inte att vinna mot han! Han är ju halare än en ål och ger sig aldrig. Skvätt inte sand på mig! Säger Jonas förfärat.
Oscar och jag tittar på varandra och sen närmar vi oss Jonas som ser helt oförstående ut. Vi tar tag i armar och ben och bär ner honom mot vattnet så vi står med det svalkande sköna vattnet upp till knäna innan vi sätter honom i gungning och kastar i honom.
Vi gick upp och satte oss i som bekväma solstolarna igen.
Efter ett tag kände jag en doft ljuv söt doft jag kände igen den men kunde inte placera den. Det tycktes som den underbara doften av flickans parfym vara i närheten, jag tittade mig runt för att se om hon var i närheten. Det visade sig att hon låg bakom oss på sin orange handduk med gröna blommor på, den blå lilla solkrämen och mobilen låg så nära tillhands för henne, det såg ut som om hon väntade på någon.
Efter många långa sekunder och blickar från mig så dök det upp ett helt gäng med bara Tjejer o jag viskade till min kompis att vi skulle fråga om dom ville spela volleyboll men han nekade o sa:
Nej inte dem!
Jag svarade att jag skulle gå fram o med nervösa steg stod jag framför dem med skakande röst välkomnade jag de ner till där kompisarna höll till.
Först såg dom ut som dom sett en mars människa, typiskt dom har sett oscar, nu är det kört tänkte jag. Sen skrattade dom och sa att dom gärna va med. Jus som vi satt upp nätet och skulle börja spela kom en grinig gubbe som kallade sig guw, ja egentligen va han ingen gubbe utan en medel ålders man från det kalla bittra umeå, men han betedde sig som en 85 åring som var bitter för att han inte gjorde annat än att vara perfekt när han var ung.
Och klagade på att vi stog på stenarna han skulle studera.
Så vi flyttade oss ett tjugotal meter bort och började slå upp stolparna till nätet.
Solen hade ställt sig mitt på det klarblå himlavalvet nu och brände våra kräftröda ryggar,
Last edited:
