Även jag hör till dem som tycker det är galet att såga sönder en -70 tals XL. Surprice!
Not.
Men på just denna modellen
går det faktiskt att bygga lite utan att förstöra hojen.
Först måste du veta vad det är för hoj du har!
Det är en K2. Sista året med första utförandet, men det fanns en föregångare i USA.
Här en bild på den bitterljuvt vackra USA-modellen XL 125 K0 av första årgången 1974:
och detta kvalificerar sig nog som en K1 från 1975, tror jag:
Neddraget avgassystem som på föregångaren (och ändå snyggare) Honda SL 125,
men med ett lite ballare stuk. Både SL och XL 125 K0 hade plåtskärmar, ingen av dem importerades till Sverige genom officiella kanaler - men redan då på den tiden fanns det lite gråimport:
Kompisens farsa tog hem en SL 125 flingflångandes ny från UK, och den fick göra tjänst - fy tusan.
Dåvarande Honda-agenten "AutoHansa" tog hem några SL 125 för utvärdering, ÄCKELGRÖNA men dumpade modellen till förmån för XL 125. En enda K1 av 1975 års modell kom till Sverige - exteriört som K0, men nu med plastskärmar den delade med samtida CR 125 Elsinore.
Denna landets enda XL 125 K1 fick sig en shake-down som hette duga: Sonen i huset "Honda Service" som skötte service och reservdelshållning åt AutoHansa hade just fyllt 16 och fått körkort...
Det lyckade fältförsöket i händerna på en förare av rätta virket banade väg för den första officiella XL 125an i Sverige - K2:
Lite mesigare limpsadel, uppdraget avgas, supersur framskärm - men det mesta sådant gick att fixa. En sådan här XL köpte jag ny 1976.
Första turen från handlaren gick raka vägen ut till Honda Service på Ångpannegatan där man kunde handla delar rakt över disk.
Elsinoreframskärmar, till exempel... :mrgreen:
Med mössan i hand kunde man sedan tassa bort till den disciplinerade verkstadschefen Kenneth Sandh (Yes,
den Kenneth Sandh som sedermera byggde upp Kenneths MC bara ett stenkast ifrån platsen för brottet) och fråga snällt om man kunde få låna lite verktyg.
Jag minns fortfarande den befriande känslan när jag bar i väg med en halv meter stänklappsförlängning från bakdelen i ena handen och den äckelfula lågskärmen fram och helt sonika lobbade dessa spritt nya grejer från en dagsfärsk hoj över kanten, ner i HondaService sopcontainer. Ba' så ba!
Ungdomligt oförstånd? Okunnighet kring framtida besiktningssvårigheter?
Inte fan: Fullt medveten handling! Jag minns fortfarande, 40 år senare att det närmast var en rituell handling att göra mig av med dessa förfulande grejer, och åtminstone Ronny och Lala stod där under skärmtaket och applåderade det jag gjorde. Dom var ju inte heller kloka.
Sedan körde jag stolt hem med min nyköpta motorcykel - nu när den såg ut som jag ville ha den.
Senare samma sommar tog jag faktiskt körkort också...
Senare kom S-modellen och mycket av ursprungscharmen var borta.
Originaldrevning på min -76a var 15/43.
En rent katastrofal utväxling där hojstackaren aldrig någonsin orkade hålla farten på högsta växeln på plan mark ens med en tonårsupplaga av Hampe i sadeln. Receptet blev 53-kugg :shock: bak och en hel uppsättning framdrev i fickan, med start på 13 kugg.
Skulle man upp till Vårgårda och hälsa på någon tjej så var det 15-kugg på vägen dit, och oftast 14-kugg på vägen hem.
...om man nu inte fick stanna så länge att vinden från väst hade kvällsmojnat - då orkade den oftast dra hem med samma framdrev, och 35 wattaren fram spred sitt kristallklara 6-volts sken över nejden.
Här är lite blandande bilder på olika modeller fram till tidigt -80tal i vart fall.
http://motorbike-search-engine.co.uk/cl ... allery.php
...å missa inte denna ökenräser-edition med stortank! :mrgreen: :mrgreen: :mrgreen:
Ökenräsern byggde på nästa generation XL(R) med Pro-link bak.
Den såldes i en begränsad upplaga, med 6 växlar och 8.7 vilda kilowatt.
Tanken rymde hela 17 liter, och cyklen var begåvad med:
rich 35W/35W amount of light and headlight :mrgreen: :mrgreen: :mrgreen:
Paris - Dakar spec:
http://www.motorcyclespecs.co.za/model/ ... r%2083.htm
Visst, man kan fnissa åt en sådan näpen hoj med dessa vilda ambitioner, men på nätet hittar man små fragment som tyder på att Honda i en officiell(?) eller möjligen importörregisserad satsning faktiskt skickade ut 2 piloter på dessa leksakshojar i det riktiga stora stygga Paris-Dakar rallyt under tidigt -80tal. :shock:
Måste känts som ett mission impossible i stil med att tvinga ut Armé-qvarnor i öknen - men dessa två åttondelslitershojar gick tydligen i mål utan någon större dramatik. Mäktigt!
Nu är jag sugen igen...
TS kan eventuellt ha en av de bättre XL125orna som finns kvar i landet. De flesta har slängts på sophögen efter att ha lidit lönge som "stugmoppar" eller byggts om till """ crossar """.
Ja, det är tredubbla citationstecken kring ordet.
Skall du bygga om så titta noga på förlagorna K0 och K1. Dom är så mycket scrambler det bara går att vara - äkta, tidstypiska och genuina.
Det är enkelt att bygga tillbaka en K2 till en K1:
Sadeln betyder massor för stuket. K2ns sadel är rent ut sagt ful, och har fått sina mått för att den enligt dåtida europeisk norm skulle kunna gå att få godkänd till att skjutsa på.
K0 och K1 har en mindre sadel, och därtill avfasad i bakkant, otroligt mycket snyggare.
Ut på Ebay och jaga NOS-sadel. Det gör halva hojen..
US-baklampan är lite overkill. NHTSA hade krav på synbarhet som tvingade fram en groteskt stor grunka. Originalarmaturen på din K2 funkar kalas.
Flytta upp den 5 cm eller så närmare sadeln så återskapar du stuket från K1.
Det andra måstet är det nedlagda avgassystemet.
Se så snyggt det löper parallellt med nedre ramröret innan det går över i en stubbig, upp- och utvinklad megafon.
Kom ihåg att denna hojen var ute på marknaden innan ikonen XT500 - som ju också hade nedlagt avgas vid presentationen!
K0 och K1 är så hellvittes snygga hojar, så genomarbetade designmässigt och därtill tekniskt sjukt hållbara maskiner.
Det behövs inte mer än så: bygg tillbaka till föregångarna och alla dina ansträngningar betalar sig. Vill någon originalonanist absolut ha en K2 så finns ju alla delar kvar, men du har byggt dig en helt unik hoj som är snyggare och dugligare än 95% än det som andra försöker åstadkomma med kapmaskinen.
En hoj som varken tappat i värde eller gjort dig till åtlöje.
Se till att veta vad du har, och vart du vill komma.
Har man detta klart får sig från start så blir de flesta ombyggnader vettiga.
Lycka till!
Det finns tillräckligt många sabbade gamla hojar där ute! Tänk istället vad fint det skulle vara med en 40 år gammal XL 125 i orginalskick i garaget, eller hur? 
