Du gick i blöjor då misstänker jag pga ditt svar.
När kraschen kom, låg bostadsräntan -92 september på 24 %. Riksbanken släppte den fasta växelkursen och devalvering skedde, samt reproräntan hoppade upp ett tag till 500% för att försvara en fast växelkurs (jmf med Island). Många låntagare hade även utlandslån samt tidagere belåning hade skett mångt och mycket beroende på förväntad fastighetsprisökning, vilket garanterade säkerhet.
Några saker hände i spåren.
-Exekutiva aktioner ökade explosionsartat
- Bostadskostnaderna stack iväg helt expetionellt, vilket en del klarade,andra inte. En del kunde hanka sig kvar och klarade av att inte sälja under belåningsvärdet. Dock skedde "tvångs"försäljning direkt även av banker utan inblandning av kronofogdemyndigheterna.
- Skuldsaneringslag infördes så att ialla fall en del skulle kunna få en chans att komma tillbaka.
Vänner och bekanta har jag flera som råkade illa ut i denna krasch, som fortfarande lider av sviterna ekonomiskt 16 år senare!!! . Själv pysslade jag då inom byggbranschen när detta slog till och såg helt sjuka konsekvenser som hände.
Så ditt svammel och förakt för ekonomiskt planerande då och hus, för det som hände. Kan inte ses som annat en svammel. T-Rex inlägg är helt förståerligt.
Idag är dock fastighetsmarknaden sundare. Men hur många skulle idag klara 24% räntekostnad på sin bostad???? (eller lägre 10% vilket skulle innebära dubbelt så dyra räntekostnader, som är nuläget) Betydligt färre till antal än -92 i alla fall är ett mycket troligt scenario.
/Badger