Nu är ju inte jag nån jävla psykolog, men...
Eller vänta, det är jag faktiskt.
Riskbedömningar är luriga och väldigt individuella, av många anledningar. Riskbedömningen du gjorde när du av bekvämlighetsskäl drog på dig Diesel-jeansen INNAN körningen skiljer sig rejält från riskbedömningen du gör när du blir omkörd av en nolla i BMW på ringleden och impulsgasar för att visa honom var skåpet skall stå.
Eftersom olika människor har olika bra impulskontroll så får man alltså olika bud på hur de skall göras. Lär känna ditt eget omdöme och impulskontroll så får du en hint om hur just du bör göra.
Ett annat scenario som är svårare att undvika är när du blir påkörd av 79-åriga Yngve som skall köra sin fru Agda till vårdcentralen. Där spelar ditt eget omdöme mindre roll, men asfalten är lika hård för det.
Vi kan sätta ihop en ekvation som beskriver det hela:
(egen perceptionsförmåga x egen riskbedömningsförmåga x egen impulskontroll) x (antal andra trafikanter x andras perceptionsförmåga x andras riskbedömningsförmåga x andras impulskontroll).
Externa faktorer som också påverkar ovanstående är antal HK i din hoj, skicket på densamma, din egen erfarenhet, tid på dygnet, vägens skick, och hur ditt liv ser ut i övrigt (är du utsövd, på väg till den sexiga snyggingen du träffade för första gången igår, eller på väg hem efter att hon just dumpat dig).
Alla dessa faktorer (och fler därtill) samspelar, vilket innebär att en förändring i en variabel, (som vikt/effektförhållande i din hoj när du byter upp dig), påverkar alla andra.
Rejäla brister avseende specifika faktorer, som om man exempelvis har riktigt risig impulskontroll, kan också vara tillräckligt god anledning för att hålla sig ifrån hojar även under de mest optimala körförhållanden.
Sen finns det ytterligare saker som vi har sämre koll på, men som också påverkar vår förmåga att framföra hojen på ett säkert sätt - som alkoholvanor, sömn, och fysisk kondition i övrigt.
MEN som sagt, allt det här är väldigt individuellt, och komplicerat att ha fullt styr på. Så vi kör på magkänslan, och tänker som vi har förstånd till.
Därmed kommer några av oss aldrig att gränsla en hoj, andra kommer olyckligtvis att köra ihjäl sig som 18-åringar, och resten av oss försöker balansera alla riskfaktorer mot glädjen i att köra.
Det är ju ändå den som är meningen med alltihop.