Håkan, bara för att man inte hunnit köra så mycket att man är nere på 1,16 på Mantorp betyder det inte att man bara kör runt och lallar. Själv har jag bara åkt på asfaltbana i ett år med 2,5 månads avbrott efter en krasch. Varje bandag ser jag till att få feed back från instruktörer, jobbar med körställning, spårval mm. Jag har ändrat min fysträning till övningar som hjälper mig att bli en bättre förare. Blir jag sedan jämförd med Dina tider kan det upplevas som söndagsåka då jag är drygt 10 s långsammare på Mantorp, med en 600, men inte fasen är det utan ambition. Till nästa år blir det slicks och QS så då kapar jag väl några sekunder där och när jag då blir säkrare kommer instruktörernas, Breman och Fahlgren, tips att bita ännu snabbare. Håller med Dig att det inte skall skilja för mycket i grupperna och då i första hand för säkerheten men även för att alla skall få det mesta ut av sin körning.
Jag upplever inte problem med de likt dig (om än att de är få) kör 10 sekunder långsammare på en bana och vill hela tiden förbättra sig själv.
Det är de att när man ligger järnet på Mantorprakan och slipstreamar i 200+ och man är ca 20-30cm bakom och förväntar sig att de bromsar på ett rimligt ställe... istället för att plötsligt 500 meter från kurvan slår av på gasen, sätter sig upp och börjar fundera på vilken mat man ska äta till middag...
Eller för den delen som den gången jag körde om en snubbe på yttern på Sviesta i crossböjen, där han gör precis den manövern och reser upp hojen... jag fick svarta fina märken på min axel från hans framdäck bara för att han tyckte att "nu ska jag inte köra mer..." eller på start/mål rakan på Sviesta när man ligger full mutter ut ur sväng att den framför får för sig att "sluta köra" med avslag på gas och upprätning av hoj, vilket gör att det blir ett heeelt annat spår än planerat, jag är glad jag har bromsskydd, det har använts flera gånger.
Att träna tillsammans med andra som vill samma sak, köra fortare, då är det lätt/are att ta sig om, man behöver inte planera för att den framför är en älg och kan göra vadsomhelst närsomhelst utan att koncentrera sig på körning/omkörning och man vågar slipstreama 10cm bakom för man vet att han framför INTE kommer hitta på mitt på rakan att slå av på gasen.
Jag har svårt att tro att även om jag mot förmodan är lite snabbare än dig på tex Mantorp, så kommer jag inte att uppleva det som nåt som helst problem att vare sig köra om eller bli omkörd av eftersom vi är ute efter samma sak och kommer plötsligt inte på att parkera mitt i svängen för att det är en fin korkek bredvid banan...
Jag är ute efter tillfällen där man ägna 110% åt träning och de övriga som är ute på banan samtidigt gör precis samma sak och då behöver inte varvtiderna i sig vara avgörande för att kunna köra samtidigt utan det är mer hur man kör.
jag känner att jag kanske målar in mig i ett hörn här, jag vill absolut inte klanka ner på någon, vare sig förare eller arrangör på något sätt, jag vill veta vart/hur man/jag/vi kan träna tillsammans på ett utvecklande sätt.
Att aktivt gå igenom körningen efter varje pass, vad gick fel, varför då, kan man göra annorlunda och så vidare.
Jag skulle gärna se att vi som förare hjälper varandra, de som verkligen vill satsa på att bli mycket snabbare.
I början på min karriär för 10 år sen så körde jag och en kompis tillsammans varje tisdag och tävlingar tillsammans, det var helt sjukt vilken skillnad det var att hjälpa varandra bli snabbare (även om kunskapsnivån då och nu är en ofantlig skillnad).
Egenanalys, film, frågor, etc om hur det känns när man kör, spårval, sittställning, blick, the whole shabang och att jobba med det tillsammans varje gång, otroligt roligt och givande.
jag har varit sån här SMC sporthojs instruktör, gått några kurser med CSS, läst deras böcker, sett deras filmer, men allt faller när man väl är på banan, den där sparringpartnern saknas nuförtiden.
jajja.. man kanske ska lägga ut en kontaktannons på nätet nånstans
