Hur ska en sadel vara utformad för komfort

[bosse-l]

Som rubriken är, finns det nåt att tänka på för att få en sadel så komfortabel som möjligt?

Thruxton sadeln har jag satt en 20 mm tjock geldyna i men det verkar bara hjälpa något, då jag har två sadlar så är jag inne på att göra ett försök att få sadeln som nu har geldynan i sig mer komfortabel.

Är det nån som har några tips på hur man ska tänka? Det krävs ju 30-40 mils körning innan man börjar märka av sadeln så det är ju inte så bara att testa sig fram. Tänker att tjockare stoppning borde vara bra men hur ska man tänka på utformningen av sadeln? Lär väl krävas nytt sadelöverdrag om man har mer stoppning men det får en killen som sydde överdraget till Hondan i sånt fall göra.

Nån som har några tips för ett kommande vinterprojekt på vad man ska tänka på.

 

[BrooklynS]

Vad jag hört:

Inte för mjuk är grundregeln. Många sadlar (Japan, Italien osv) är ju gjorda för tunnisar i 60-kilosklassen. Därav ”komfortsadel” som tillbehör för oss fläskiga nordeuropéer och ffa jänkare…

Sedan tror jag personligen att på en hoj som Thruxton gör det mycket om man bara kommer upp med arslet några centimeter mer än på originalet.

 

[Comeback]

Borde ju vara starkt beroende av hur rumpan ser ut ?
Och den bistra sanningen är att ju sämre stoppad rumpan är med sittfett, dessto högre blir kraven på sadeln som ska försöka lösa fläskbristen.

 

[bosse-l]

Stiifett finns det i alka fall? även ca 10 kg på fel sida möjligen man detta bidra till bättre areodynamik men är tveksam?

Under helgens övning på ca 75 mil på två dagar hade jag ryggsäck med lite kläder och två 0,5 Colaflaskor, tror att dessa extra kilon faktiskt märks av i långa loppet då det kändes märkart mer i röven mot 75 mil i ett. Baksidan av låren är det som det känns mest i, tror att en något bredare sadel en bit längre fram kanske hade varit bättre. Är ju inte speciellt lång 176 cm så jag sitter inte där sadeln är som bredast.

 

[Björn F]

Kanske har XTZ750 den bästa sadeln. Notrightrider körde 245 mil på 24 timmar. Det är imponerande.

 

[Coola Ola]

av de hojar jag ägt så är det min nuvarande (Ducce SS950) som har den överlägset mest komfortabla sadeln. Kanske inte riktigt så långt du vill gå i detta fallet, men det jag upplever som gör den bekväm är dels att den är bred där man sitter, smalare framtill och skålformad baktill så att man känner sig lite ”omfamnad”. Kanske inte 245 mil bekväm men 30-60 mil är inga problem iaf.

 

[SJP]

Borde ju vara starkt beroende av hur rumpan ser ut ?
Och den bistra sanningen är att ju sämre stoppad rumpan är med sittfett, dessto högre blir kraven på sadeln som ska försöka lösa fläskbristen.

Ja, eller åtminstone sittställningen.
Jag tror att det är väldigt svårt att komma med något generellt som alltid funkar.

Utrymme att byta sittställning kanske men det beror ju på mer än utformning av sadel.

 

[notrightrider]

Kanske har XTZ750 den bästa sadeln. Notrightrider körde 245 mil på 24 timmar. Det är imponerande.

En kalaslimpa!

Liksom gamla XRV 750, och nya CRF 1000 och alla andra hojar jag kört långt på - komfortsadlar allihopa.
Testify!

Det handlar inte om hur sadeln ser ut. Det handlar om att inte sitta på den.
Inte för länge. Inte likadant. Inte fastna i en och samma sittställning.

Visst, man kan GS-tå emellanåt. När ingen ser.
Men det är inte det jag tänker på i första hand.

Det viktiga är att man rör på sig så länge man är ombord.
Sitt på olika sätt, sitt på en skinka i taget.
Häng av! Alltså verkligen.
Bryt ner cykeln under dig, sätt sadelkanten i knävecket, andra fotbladet ute på fotpinnens ände och vinkla ut friknäet så långt det bara går.

Medans cykeln rullar på rakt fram i en kvart.
Byt sida. Försök komma ner lika djupt åt andra hållet.
Skillnad? Fundera över varför.
Eller ändå hellre: diskutera!
Med dig själv.
Man häpnar över hur många svar man själv sitter på, när man får tid att snacka lite med sig själv.

Skjut fram ena höftbenet!
Vart tar cykeln vägen? Varför det?
Är detta rent av ett trix som kan användas till något...?

Musculus quadriceps femoris!
Hur länge sedan var det dom fick sig en omgång?
Det är alltså den stora fyrhövdade muskeln på lårets framsida.
Sug tag i styret och häv dig upp - men inte så du står upp!

Du skall lätta ur sadeln, men inte så det blir fri sikt under rumpan.
Häng i styret, håll dig uppe genom att arbeta med magmusklerna och sagda lårmuskel.
Gör man "övningen" "rätt" så blir cykeln nästintill ostyrbar, eftersom armbågsleden är låst och belastningen i armarna är statisk.

Kan man styra en hoj genom att skifta över vikt från en fotpinne till en annan...?
Hur hänger det ihop? Diskutera! Gärna i samma grupp som tidigare.

Dansa samba!
Att killar är kassa på dansgolvet hänger gärna ihop med att vi är så låsta i höfter/bäcken.
Börja lirka lite, försök vifta på rumpan, torrjucka lite medans du sitter ner.
"Ey katten, det svänger ju!"
Där finns muskelgrupper du aldrig använder, och dessutom gamla gistna gångjärn som faktiskt kan ledas upp.


Lämpligheten i att själv göra sin motorcykel ostyrbar på långresa, och sedan klättra omkring på den för att lösa problemet kan diskuteras - och då har jag inte ens berört temat fötter, passagerarfotpinnar eller motorbågar ännu, men det jag vill komma fram till är om jag skulle sitta i sadeln rätt upp och ner i 75 mil så hade jag säkert känt av både rumpa rygg och knän. Och haft tråkigt dessutom.

Det finns massor att sysselsätta både kropp och tankar med när man får några timmar för sig själv.
Med sig själv. Me, myself and I.

Jag har aldrig tråkigt på långresa, och jag tänker aldrig på vad för sadel som hör till hojen.

Men, jag är lyckligt lottad. Jag har vänner som kämpar järnet med ischiasproblem, svanskotor och gamla diskbråck som gör sig påminda både under körning och långt efteråt.
Ändå står dom där på startlinjen nästa år.
Med något nytt formgjutet just för deras ändalykt, influget för hemska pengar från en skum affär på andra sidan havet. Eller egengjord dyna, hemknypplad i memorycordura.

Av dom jag träffat på som har problem med sin kropp så är det ingen som är riktigt hundra nöjd med den lösning dom har hittat. Kanske just för stunden - nyhetens behag, men när man träffar på dem igen några dagar senare så är det tydligt att jakten går vidare.
Somliga har dynor som kostat mer än två av mina hojar. Vissa tar med sig sadeln in på hotellrummet.

Var och en blir salig på sin fason.
Jag tror mer på att röra sig under körningen.

 

[RN]

Komfortabel sadel är nog rätt individuellt. Alla brukar undra hur fan man kan cykla med en "så tunn och smal sadel" som jag har på räsern. Svaret är att den skall stödja sittbenen.
Jag vet att många har problem med originalsadeln på VFR och köper corbin eller sargent. Jag har inte problem alls med den och har iaf åkt 70 mil på en dag och problemen jag haft är inte med röven utan att jag vill sträcka ut benen ibland. Att ha ett gel-lager kan hjälpa men jag skulle gissa att det egentligen inte är att sadeln är för hård som är problemet utan att den är för bred eller för smal.

 

[perjul]

Kan bara konstatera, som exempel, att sadeln på min gamla XT600E var milsvida bekvämare än sadeln på min F800GS.

 

[DieselSverige]

Kul ämne, men svårt.

Enligt min erfarenhet är två saker avgörande:
1: Tryckpunkter
2: Ventilation

Allt jag skriver här gäller "touring-körning", det vissa skulle kalla "ändlösa dagar av transportsträckor".
Eller som en släktning kärnfullt uttryckte det när jag beskrev resan Stockholm-Nordkap-Gibraltar-Stockholm:
"-Det låter lika kul som att få stryk...oavbrutet...i 6 dygn..."


Åter till sadel:
Det beror helt på hur du kör, hur kompatibla du och din hoj är osv.
Du får helt enkelt testa. Utvärdera hur kombinationen anatomi-körstil-fordon samverkar.
För egen del sitter jag väldigt stilla, rakt upp och ner i sadeln, utövar inte gymnastik enligt NotRightRiders modell. Däremot kan jag intyga att han verkligen gymnastiserar så där som han beskriver!
Jag kör utan problem 45 mil mellan stoppen om det är den typen av resa.

Men om du kör 5 mil mellan fikastoppen och har mer mönster kvar i mitten av däcken än på sidorna...då är det självklart andra förutsättningar som gäller!


1: Tryckpunkter
Avlasta där det trycker.
alltså:
Fördela vikten över större yta

Det här är troligen väldigt individuellt men i grunden är vi någorlunda lika i anatomin.
När jag för många år sedan såg Craig Vetters "magic seat board" var något av en religiös upplevelse!
Ja, jag är väldigt sjuk... ;-)

Vetter Magic Seat Board

Den där länken ger en del matnyttigt.
Och så kan man ju samtidigt passa på att häpna över Craig Vetters kreativitet!


2: Ventilation
Enligt min erfarenhet är FUKT ett stort problem.
Tänk Goretex-kläder, en varm dag, lite svettigt i kalsongen så att säga.
Det som händer är att underkläderna klibbar fast, samma fibrer och sömmar försöker förena sig med din hud hela tiden.
Det drar i vartenda litet hårstrå, huden dränkt i fukt, allt blir överkänsligt.
Resultatet: SMÄRTA
När det väl börjat göra ont finns ingen väg tillbaka, det gör ONT!

Lösningen:
VENTILATION
Är det varmt, kör med ventilerade kläder.
Och framförallt, sitt inte på ett tätt material.
Fukten måste UT!
Spelar ingen rull hur högteknologiska klädesplagg du har om fukten är instängd mellan din r*v och sadelns galon!

Taxiförar-sitsarna, dom där kulsitsarna finns även för hojåkare och dom GÖR SKILLNAD!

Home - BeadRider - Beaded Motorcycle Seats

BeadRider Beaded Motorcycle Seats - BeadRider seats increase the air flow between the rider and the saddle providing a more comfortable ride. BeadRider.com

beadrider.com

Men , är det inte knöligt att sitta på?
Jo, och det är också en fördel.
När man börja känna av tryck på något ställe räcker det att flytta sig 10 mm så trycker det på ett nytt ställe. Lätt att variera var det trycker med andra ord.


Egen erfarenhet, Honda ST1300:
Standardsadel:
Körde med passagerare 25+25 mil en varm dag i somras.
Jag hade så ont att det knappast gick att fortsätta.

"Specialsadel":
Monterade sedan min egenknypplade specialsadel (en ryslig tingest av plywood, galon och diverse olika varianter av skumgummi) och brände av 300+ mil på 3,5 dygn utan problem.


Vad jag försöker säga?
Kör mycket.
Notera vad som funkar, och vad som inte funkar.
Och ändra bara en sak åt gången, precis som det är brukligt vid felsökning.

 

[Vrak2005]

Om du vill veta hur en sadel inte skall vara kan du titta på Z800. Första 5 milen känns den bra. Efter en dagstur på 15 mil med många stopp gör det riktigt ont i baken. Jag kan inte svara på vad det är för fel på den men antar för hård är en stor del av orsaken och att man sitter upprätt. Tidigare sporthojar har jag aldrig haft något problem med.

Funderar på att lägge en sådan här (som jag använder i kajaken) löst på sadeln. https://www.xxl.se/skwoosh-paddling-cushion-p1104-sittdyna-svart/p/1173621_1_style?page=1

 

[Hoztic]

Jag kan sitta timtals på en smal racercykelsadel utan att få ont, och då gnussar man ju ändå en hel del. Jag fick konstigt nog ondare i röven av min FJR-sadel Men allt handlar ju, som många har skrivit, om hur och var det trycker, snarare än mjukhet eller bredd. Hur man vinklar bäcken/höft spelar också stor roll på vad man trycker på.

Som vanligt handlar det om att prova sig fram, och vara medveten om vilka parametrar som styr. Att flytta fotpinnarna eller ändra avståendet till styret kan göra större skillnad för sittkomforten än man tror.

 

[MartinB]

Kul ämne, men svårt.

Enligt min erfarenhet är två saker avgörande:
1: Tryckpunkter
2: Ventilation

Allt jag skriver här gäller "touring-körning", det vissa skulle kalla "ändlösa dagar av transportsträckor".
Eller som en släktning kärnfullt uttryckte det när jag beskrev resan Stockholm-Nordkap-Gibraltar-Stockholm:
"-Det låter lika kul som att få stryk...oavbrutet...i 6 dygn..."


Åter till sadel:
Det beror helt på hur du kör, hur kompatibla du och din hoj är osv.
Du får helt enkelt testa. Utvärdera hur kombinationen anatomi-körstil-fordon samverkar.
För egen del sitter jag väldigt stilla, rakt upp och ner i sadeln, utövar inte gymnastik enligt NotRightRiders modell. Däremot kan jag intyga att han verkligen gymnastiserar så där som han beskriver!
Jag kör utan problem 45 mil mellan stoppen om det är den typen av resa.

Men om du kör 5 mil mellan fikastoppen och har mer mönster kvar i mitten av däcken än på sidorna...då är det självklart andra förutsättningar som gäller!


1: Tryckpunkter
Avlasta där det trycker.
alltså:
Fördela vikten över större yta

Det här är troligen väldigt individuellt men i grunden är vi någorlunda lika i anatomin.
När jag för många år sedan såg Craig Vetters "magic seat board" var något av en religiös upplevelse!
Ja, jag är väldigt sjuk... ;-)

View attachment 475419

Vetter Magic Seat Board

Den där länken ger en del matnyttigt.
Och så kan man ju samtidigt passa på att häpna över Craig Vetters kreativitet!


2: Ventilation
Enligt min erfarenhet är FUKT ett stort problem.
Tänk Goretex-kläder, en varm dag, lite svettigt i kalsongen så att säga.
Det som händer är att underkläderna klibbar fast, samma fibrer och sömmar försöker förena sig med din hud hela tiden.
Det drar i vartenda litet hårstrå, huden dränkt i fukt, allt blir överkänsligt.
Resultatet: SMÄRTA
När det väl börjat göra ont finns ingen väg tillbaka, det gör ONT!

Lösningen:
VENTILATION
Är det varmt, kör med ventilerade kläder.
Och framförallt, sitt inte på ett tätt material.
Fukten måste UT!
Spelar ingen rull hur högteknologiska klädesplagg du har om fukten är instängd mellan din r*v och sadelns galon!

Taxiförar-sitsarna, dom där kulsitsarna finns även för hojåkare och dom GÖR SKILLNAD!
View attachment 475420

Home - BeadRider - Beaded Motorcycle Seats

BeadRider Beaded Motorcycle Seats - BeadRider seats increase the air flow between the rider and the saddle providing a more comfortable ride. BeadRider.com

beadrider.com

Men , är det inte knöligt att sitta på?
Jo, och det är också en fördel.
När man börja känna av tryck på något ställe räcker det att flytta sig 10 mm så trycker det på ett nytt ställe. Lätt att variera var det trycker med andra ord.


Egen erfarenhet, Honda ST1300:
Standardsadel:
Körde med passagerare 25+25 mil en varm dag i somras.
Jag hade så ont att det knappast gick att fortsätta.

"Specialsadel":
Monterade sedan min egenknypplade specialsadel (en ryslig tingest av plywood, galon och diverse olika varianter av skumgummi) och brände av 300+ mil på 3,5 dygn utan problem.


Vad jag försöker säga?
Kör mycket.
Notera vad som funkar, och vad som inte funkar.
Och ändra bara en sak åt gången, precis som det är brukligt vid felsökning.

Som gammal trummis måste jag säga att det låter rimligt. Börjar skinkorna klibba har man inte lång tid på sig innan man får ostoppbart obehag.

 

[gundj]

Som gammal trummis måste jag säga att det låter rimligt. Börjar skinkorna klibba har man inte lång tid på sig innan man får ostoppbart obehag.

Är det därför många musiker har med sig små påsar med talk? Har alltid undrat.

 

[MartinB]

Är det därför många musiker har med sig små påsar med talk? Har alltid undrat.

Det stämmer. Allt obehag som bortblåst direkt. Glöm aldrig talket.

 

[DieselSverige]

"-Börjar skinkorna klibba har man inte lång tid på sig innan man får ostoppbart obehag"

Vissa citat bör hållas i sitt sammanhang...annars kan tolkningarna bli...svåra... ;-)

 

[Surtees]

Har kört en del med cykelbyxor under stället - funkar utmärkt både för att de är tighta och inte fastnar vid påklädning samt att de bidrar med bättre sittkomfort. Har dock inte haft behov av att komplettera med "chamois cream" annat än på de motorlösa tvåhjulingarna (nån j-kla måtta får det vara....)

 

[GuW]

Det stämmer. Allt obehag som bortblåst direkt. Glöm aldrig talket.

Men om skinkorna klibbar, är det inte en omväg att dra in talket genom näsan med en hoprullad sedel?

 

[Old Badger]

En kalaslimpa!

Liksom gamla XRV 750, och nya CRF 1000 och alla andra hojar jag kört långt på - komfortsadlar allihopa.
Testify!

Det handlar inte om hur sadeln ser ut. Det handlar om att inte sitta på den.
Inte för länge. Inte likadant. Inte fastna i en och samma sittställning.

Visst, man kan GS-tå emellanåt. När ingen ser.
Men det är inte det jag tänker på i första hand.

Det viktiga är att man rör på sig så länge man är ombord.
Sitt på olika sätt, sitt på en skinka i taget.
Häng av! Alltså verkligen.
Bryt ner cykeln under dig, sätt sadelkanten i knävecket, andra fotbladet ute på fotpinnens ände och vinkla ut friknäet så långt det bara går.

Medans cykeln rullar på rakt fram i en kvart.
Byt sida. Försök komma ner lika djupt åt andra hållet.
Skillnad? Fundera över varför.
Eller ändå hellre: diskutera!
Med dig själv.
Man häpnar över hur många svar man själv sitter på, när man får tid att snacka lite med sig själv.

Skjut fram ena höftbenet!
Vart tar cykeln vägen? Varför det?
Är detta rent av ett trix som kan användas till något...?

Musculus quadriceps femoris!
Hur länge sedan var det dom fick sig en omgång?
Det är alltså den stora fyrhövdade muskeln på lårets framsida.
Sug tag i styret och häv dig upp - men inte så du står upp!

Du skall lätta ur sadeln, men inte så det blir fri sikt under rumpan.
Häng i styret, håll dig uppe genom att arbeta med magmusklerna och sagda lårmuskel.
Gör man "övningen" "rätt" så blir cykeln nästintill ostyrbar, eftersom armbågsleden är låst och belastningen i armarna är statisk.

Kan man styra en hoj genom att skifta över vikt från en fotpinne till en annan...?
Hur hänger det ihop? Diskutera! Gärna i samma grupp som tidigare.

Dansa samba!
Att killar är kassa på dansgolvet hänger gärna ihop med att vi är så låsta i höfter/bäcken.
Börja lirka lite, försök vifta på rumpan, torrjucka lite medans du sitter ner.
"Ey katten, det svänger ju!"
Där finns muskelgrupper du aldrig använder, och dessutom gamla gistna gångjärn som faktiskt kan ledas upp.


Lämpligheten i att själv göra sin motorcykel ostyrbar på långresa, och sedan klättra omkring på den för att lösa problemet kan diskuteras - och då har jag inte ens berört temat fötter, passagerarfotpinnar eller motorbågar ännu, men det jag vill komma fram till är om jag skulle sitta i sadeln rätt upp och ner i 75 mil så hade jag säkert känt av både rumpa rygg och knän. Och haft tråkigt dessutom.

Det finns massor att sysselsätta både kropp och tankar med när man får några timmar för sig själv.
Med sig själv. Me, myself and I.

Jag har aldrig tråkigt på långresa, och jag tänker aldrig på vad för sadel som hör till hojen.

Men, jag är lyckligt lottad. Jag har vänner som kämpar järnet med ischiasproblem, svanskotor och gamla diskbråck som gör sig påminda både under körning och långt efteråt.
Ändå står dom där på startlinjen nästa år.
Med något nytt formgjutet just för deras ändalykt, influget för hemska pengar från en skum affär på andra sidan havet. Eller egengjord dyna, hemknypplad i memorycordura.

Av dom jag träffat på som har problem med sin kropp så är det ingen som är riktigt hundra nöjd med den lösning dom har hittat. Kanske just för stunden - nyhetens behag, men när man träffar på dem igen några dagar senare så är det tydligt att jakten går vidare.
Somliga har dynor som kostat mer än två av mina hojar. Vissa tar med sig sadeln in på hotellrummet.

Var och en blir salig på sin fason.
Jag tror mer på att röra sig under körningen.

Håller med, att röra sig under körningen är självklart.
Men en, för mig, viktig sak är också att gilla det man kör.
I bil blir många mil jobbiga men i sadeln på min SportHoj, som jag gillar, klarar jag över hundra mil. Och då kan sadelns tjocklek mätas i millimeter, inte centimeter.
Ingen hjälp för ts kanske men mina erfarenheter...