Träffat massor av 1, 2 och 3:e hands invandrare. De som sköter sig, integrerar sig, bidrar till ett bättre samhälle och gör rätt för sig är toppenbra och har fattat grejjen med att vara tacksamma för att få möjligheten att komma hit.
Sen finns de andra som inte uppskattar möjligheten, då kanske de ska åka hem eller till nått annat land.
I vissa fall daltas det samtidigt som det sätts upp regler och krav som tydligen gör det svårt för många att skaffa jobb, fast så många andra i samma situation lyckats. Vi skulle behöva ställa lite högre krav för att därigenom öka individens möjligheter till framgång. Prestation och motprestation. Funkar ju inte att ge vissa mat, husrum och fickpengar och samtidigt inte kräva adekvat motprestation. Motprestationer skulle kunna vara att lära sig svenska, svenska lagar och regler, lite histora, seder och traditioner osv som är nyttigt och nödvändigt för att bli en bra medborgare.
Visst, jag har inte rymt undan krig och jäkelskap, men blir jag arbetslös utan a-kassa och travar till socialen så vill de ha stora prestationer utav mig. Jag ska ju förnedra mig, sälja allt av värde, lånat färdigt pengar utav hela släkten plus andra bekanta, verifiera att jag är arbetsduglig, inte innehar andra inkomster, inte bor i för stor lägenhet, inte innehar något som helst motorfordon, kylen och frysen ska säkerligen vara tömda oxå och först då får man ringa och beställa tid. Därefter ska allt tidigare verifieras igen och det ska lovas dyrt och heligt på papper dessutom.
Samtidigt ser man valfri invandrare som inte valt att integrera sig, lära sig språk, regler, lagar mm och allmänt missköta sig få pengar på ett löpande band. Då kan man ju bli lite bitter att det då inte ställs lite högre krav för vår välvilja och generositet. Det om något kan få många att se lite rött.
Gäller självklart inte alla invandrare!
Då tror jag en del tänker att ja, jo, SD kan ju vara ett bra val då.
