I princip och rent generellt är jag, som oftast, överens med Dig Henrik
Vi är helt eniga när det gäller materiella skador.
Men så finns alltid det där speciella, unika och än så länge tack och lov fiktiva fallet där sanningen inte längre är alldeles enkel och där förhållandena i slutändan inte målas i svart-vit utan i en oändlig gråskala. Om jag försöker tänka högt och utan att trolla, kasta brandfacklor i tråden eller måla Lucifer på tapeten:
Låt oss t ex säga att en av mina bekanta i vårt avlånga land, en person som kanske inte längre tillhör de unga och lovande (bara lovande), har börjat tillbringa sin personliga fritid från familj och ett intensivt arbete på banan. Då denne kamrat har skaffat sig livets nödtorft och lyckats hyggligt bra har denne förmånen att kunna lägga en hel del tid och pengar på sitt mc-intresse. Vår fiktive vän tycker sig ha ett hyggligt gott försäkringsskydd, utan att ha grottat sig allt för djupt in i det finstilta. Alltså en tillvaro som en hel del av oss "seniorer" på denna site säkerligen kan identifiera oss med. Vi kan för den skull även låta vår kompis ha en licens, för att kunna träna med kompisarna på kvällsträningarna och ev köra något startträningsrejs.
Så åker vår kamrat ut i en av säsongens grupper. Det är inte en dag där trafikförsäkringen gäller, men det är inte heller en träningskväll eller ett SVEMO-rejs. Men det är välordnat, med ambulans på plats och föråkare som kan köra hoj och vet hur saker ska fungera.
Så plötsligt händer något, utan att bli allt för långrandig kan vi säga att vår vän blir fullständigt och brutalt torpederad av en annan förare som bara bestämt sig för att bowla sig förbi i inbromsningen inför Ejes, ett riktigt hjärnsläpp, en do- or die-manöver.
I slutändan sitter vår kamrat med skador för livet, utan möjlighet att återgå till jobb och möjligen även utan att bli som förut även till sinnet. Olycksfallsförsäkringen visar sig naturligtvis inte gälla på grund av undantag, inte ens licensförsäkringen går in då arrangemanget inte uppfyllde kriterierna. Du kan säkert ana Dig till under vilka ekonomiska villkor vår kamrat och dennes nära skulle tvingas leva resten av sina liv.
Fortfarande är situationen solklar enligt det vi alla, inklusive jag själv, accepterar som "spelets regler". Personligen är jag bara inte på det klara om det egentligen känns rätt eller rättvist i alla tänkbara situationer?
Eller tänker jag helt fel?