Jag är förbannad för att jag sitter här, nedstämd på nattkröken, nedkrökad, trots att jag inte har nån anledning.
Jag är också förbannad för att jag blev uppfostrad att bry mig och att ha empati för mina medmänniskor, det kommer man ingen vart med tyvärr.
Jag är förbannad för att jag snart måste sova och då bara har tankarna kvar som överröstar allt utom möjligen min tinnitus som jag fått av att jag försökt överrösta mina tankar med musik.
Ni som är glada, hur är ni egentligen det? hur bär ni er åt för att skaka av er allt och inte bry er?
Mvh
Det är väl toppen att du har empati för dina medmänniskor. Finns så läskigt många som inte har det, som struntar i andra och bara bryr sig om sig själva konstant. Varför kommer du ingen vart med det tycker du?
Att skaka av sig vissa saker och inte bry sig. Mjaa. Jag är ganska tacksam att ens få vakna varje morgon till en ny dag. Visst, det finns saker i livet man är mindre nöjd med. Men man hinner inte gnälla på allt, man lever ju inte sålänge. Måste passa på att göra allt man själv vill göra innan det är slut.
Sen beror det ju på vad man har med sig i bagaget. Man har ju fått sina törnar under årens lopp, och personligen har jag blivit starkare utav det.
Man vet var man står och vet vad man vill och man tar sig dit.
Om jag kunde skulle jag göra det, lätt