Det är lite det som är grejen, en del av kritiken är bara så korkad att jag har svårt att ta både den och hela organisationen som sådan på allvar... Det är exempelvis inte sällan man får stark kritik av ett befäl för att man lyder ett annat befäls styrningar, och vissa befäl är bara så lättretliga och bråksugna att deras beteende närmast kan beskrivas som barnsligt... Jag kan ju exempelvis tycka att om man är ute på en lång och krävande vinterutbildning där man bor och vistas isolerat och tämligen tätt inpå varandra över en längre tid så kan det vara en klok idé att göra sitt yttersta för att alla ska komma överens och trivas såpass ihop att man iallafall överlever sagda längre vistelse tillsammans... Men nej, en del befäl SKA helt enkelt utkräva den respekt och den behandling de tycker att stjärnorna på bröstet berättigar dem att de inte drar sig för att leta fel och brister och skälla ut folk för små skitsaker även i en sådan miljö... De letar så ihärdigt och tar så allvarligt på de minsta av bagateller att de fullständigt går i taket för minsta irritationsmoment, och deras juvenila reaktioner sänker således hela gruppens stridsvärde i botten vilket leder till ytterligare friktioner inom gruppen och ytterligare gnäll från chefer då man jobbar mindre effektivt och löser uppgiften sämre när man är sur, ledsen och upprörd över något som redan från början bara var onödigt och löjligt att bli arg över... Det är så trattigt ibland så det finns inte.
Och vissa hanterar stressen sämre än andra, och är totalt övertygade om att eftersom de är chefer måste felet vara någon annans. Situationen som gjorde mig upprörd nu senast, utskällningen jag fick, uppkom efter att verksamheten en dag körde ihop sig så smått vilket ledde till merjobb och pappersarbete, och det fick min närmsta chef att fullständigt gå i stresskonen och skälla ut mig för att jag inte hört vad han sagt... Konversationen gick ungefär såhär:
Gruppchefen (tillika föraren av fordonet): "Fan vad det låter på flaket, lastsäkrade du inte??"
Jag- Jag? Nej, varför skulle jag ha gjort det? Jag var inte sist med att lägga in saker.
"Jag frågade ju dig innan om du lastsäkrat!"
- Nej?? Du frågade om grejerna jag la in fick plats i pallen, på vilket jag svarade att det mesta fick det men att en del större saker låg löst utanför.
"Jag frågade om du lastsäkrat!!"
- Men... Nej? Du frågade specifikt om min pall, jag har inte hört att du bett mig lastsäkra. Jag upplyste dig om att det ligger saker löst på flaket och att det efter att jag lastade min pall full var annat som lastades in. Och inte av mig. Jag var inte sist på flaket, och du bad mig inte lastsäk...
*avbryter*"Du är ju fan helt skön i huvet, vi ska fan ha ett allvarligt samtal om ansvar här, du kommer alltid med bortförklaringar, du står aldrig för vad du gjort och det är inte bara jag som tycker såhär!!" etc, herrans massa annat icke konstruktivt...
Så sammanfattningsvis vill han lägga ansvaret för den bristfälliga lastsäkringen på mig (ansvaret för säkring av lasten ligger dessutom ALLTID på föraren) när jag dels inte hört att han bett mig lastsäkra någonting, dels har upplyst honom om att flaket INTE är lastsäkrat av mig och dels påpekat att jag inte var sist med att lasta in saker på flaket... Och bara för att jag inte accepterar utskällningen för att jag "brustit i mitt ansvar" så är jag en idiot som aldrig lyssnar och som alltid gör fel och skyller ifrån mig... Riiiiiight...
