PippiT
Professionell mobbare
Näe, men så brukar jag inte få ligga nå ofta heller.
Tänkte mest på bitterheten.
Näe, men så brukar jag inte få ligga nå ofta heller.
Tänkte mest på bitterheten.
Ta det för vad det är, förändringar i livet är en nödvändighet för utveckling.Idag lämnade jag in Rockkatten för försäljning. Mycket skitledsen
Fyra år ihop, min första hoj, 3100 mil, två resor till Tyskland, 40-ish mil på Nurburgring ihop, MotoGp besök, många kurviga vägar i Sverige. Tack katten och hejdå, alltid älskad, evigt saknad.
Ta det för vad det är, förändringar i livet är en nödvändighet för utveckling.
Och, det tar bara fem minuter att köpa en ny hoj
Att jag fortfarande känner mig helt död inombords och får en storklump i bröstet så fort jag lämnas ensam åt mina tankar. Trotts att jag borde ha mitt livs bästa tid.
Vafan har jag gjort för att förtjäna den här? Varför fick jag överleva om jag inte får va lycklig? Varför fick jag käna va kärlek va om jag ska dömas till ensamhet? Den som sa att de va bättre att älska och förlora än aldrig ha älskat ljög..
Nej jag saknar inte mitt ex hon höll på att bli min död (bokstavligt talat) men fan va jag saknar att känna gemenskap, värme och mening med tillvaron. Va e menningen med att se världen om du inte får dela de med någon?
Och jag saknar min hund
Hur fan kan alla hitta nya partners hela tiden?
Man vet att man e körd när man gråter ut på sporthoj kl1 på natten när man Ska upp och jobba på dykbåt kl7...
Att jag fortfarande känner mig helt död inombords och får en storklump i bröstet så fort jag lämnas ensam åt mina tankar. Trotts att jag borde ha mitt livs bästa tid.
Vafan har jag gjort för att förtjäna den här? Varför fick jag överleva om jag inte får va lycklig? Varför fick jag käna va kärlek va om jag ska dömas till ensamhet? Den som sa att de va bättre att älska och förlora än aldrig ha älskat ljög..
Nej jag saknar inte mitt ex hon höll på att bli min död (bokstavligt talat) men fan va jag saknar att känna gemenskap, värme och mening med tillvaron. Va e menningen med att se världen om du inte får dela de med någon?
Och jag saknar min hund
Hur fan kan alla hitta nya partners hela tiden?
Man vet att man e körd när man gråter ut på sporthoj kl1 på natten när man Ska upp och jobba på dykbåt kl7...
Har du pratat med en läkare/psykolog om detta? Som vanligt är det tid som behövs för att sätta allt i perspektiv. Under tiden finns det hjälp att få.
Ge inte upp.
Håll ut och se framåt. Fokusera på dig själv och ditt eget välbefinnande. Låt tiden gå.
Jag vet inte mycket om din situation utan skriver följande i all välmening. Ta dig tid att hitta dig själv och framförallt lär dig tycka om dig själv och acceptera dig själv för den du är. Då kommer bra saker att hända i ditt liv. Det är jag övertygad om.
Att hitta nya partners hela tiden är verkligen inget att sträva efter.
Kanske borde testa det när jag är tillbaka i sverige, hur hittar man en bra?
Är de något jag är trött på så är det att kasta bort tid på att må skit, jag har kommit såpass långt att jag nästan är glad att allt hände då det tog mig från en väldigt dålig väg. Men de här tomrummet av ingenting efter knäcker mig.
Försöker göra det de, dock är det svårt att tycka om sig själv när allt jämnt skiter sig när jag börjar bry mig, blir svårt att inte förutsätta att de ska göra det nästa gång också.
Att de tog slut är jag i efterhand glad för.
Men när den man älskar mer än sig själv lämnar en för en annan som hon efter 2 veckor är gravid med boende i vad som till hälften fortfarande är mitt hus medans jag åker in och ut från sjukhuset utan att veta om jag kommer kunna gå igen. Då är knäckt är inte ens första delen av vad jag blev.
Att min chef såg det som ursäkt att vara en total fitta och blåsa mig på så myket han kunde och göra det omöjligt för mig att komma tillbaka och att min mor fick cancer gjorde att hösten 2015 va den mest nattsvarta tiden i mitt liv.
Jag börjar få koll på livet igen, morsan verkar klara sig, jag drog till australien så fort jag kunde gå igen för att få perspektiv, rehaben går riktigt bra, är snart i mitt livs form och knät begränsar inte vardagen nämnvärt, gör lite ont på kvällen men de kan jag ta mot att jag kan springa när läkarna sa att jag inte skulle kunna joga. Träffat massor me underbara människor på underbara platser. Jag jobbar på en dykbåt och trivs perfekt.
Då kommer verkligheten ikapp och senaste månaden har jag varit i land för öronproblem och första dagen jag va tillbaka så paja båten så de va tillbaka på land, knappast mitt fel men hela mitt liv är så, de skiter sig på de mest osannolika sett.
Och så fort jag inte är mitt uppe i något kommer känslan av menlöshet tillbaka, vist de här e kul just nu men va bygger det i längden? 75% av alla personer jag träffar bytts ut på en månad så de är ingen vidare grund att bygga upp ett stabilt liv på.
Hitta nya hela tiden är knappast fallet då Jag väldigt sällan släpper in folk i mitt liv, och gör jag så är de där för att stanna, de är just det att bara träffa nytt folk hela tiden som är knäcker mig just nu de känns som de bara tömmer min själ att jag vet att jag aldrig mer kommer se personerna.
För ett år sen va jag lyckligare än någonsin, jag hade någon jag ville dela resten av mitt liv med, vi hade just köpt ett hus och en liten valp, vi hade planer på livet, resor vi ville göra. jag såg fram emot att lugna ner mig och skaffa familj jag kände en mening med livet..
JAG VILL HA DET IGEN! fast med rätt person, jag är leds på att vara själv och göra saker som egentligen inte spelar någon roll.
Jag förväntar mig inte att nån orkar läsa allt de här, de fungarar mer som nån sjuk terapi för mig själv att skriva ner de istället för att belasta samma gamla vänner med det igen för 328e gången.
Någon annan köpte hojjen på blocket som jag funderat på att köpa i ca 1,5 månader. Man blir förbannad.
Kanske borde testa det när jag är tillbaka i sverige, hur hittar man en bra?
Är de något jag är trött på så är det att kasta bort tid på att må skit, jag har kommit såpass långt att jag nästan är glad att allt hände då det tog mig från en väldigt dålig väg. Men de här tomrummet av ingenting efter knäcker mig.
Försöker göra det de, dock är det svårt att tycka om sig själv när allt jämnt skiter sig när jag börjar bry mig, blir svårt att inte förutsätta att de ska göra det nästa gång också.
Att de tog slut är jag i efterhand glad för.
Men när den man älskar mer än sig själv lämnar en för en annan som hon efter 2 veckor är gravid med boende i vad som till hälften fortfarande är mitt hus medans jag åker in och ut från sjukhuset utan att veta om jag kommer kunna gå igen. Då är knäckt är inte ens första delen av vad jag blev.
Att min chef såg det som ursäkt att vara en total fitta och blåsa mig på så myket han kunde och göra det omöjligt för mig att komma tillbaka och att min mor fick cancer gjorde att hösten 2015 va den mest nattsvarta tiden i mitt liv.
Jag börjar få koll på livet igen, morsan verkar klara sig, jag drog till australien så fort jag kunde gå igen för att få perspektiv, rehaben går riktigt bra, är snart i mitt livs form och knät begränsar inte vardagen nämnvärt, gör lite ont på kvällen men de kan jag ta mot att jag kan springa när läkarna sa att jag inte skulle kunna joga. Träffat massor me underbara människor på underbara platser. Jag jobbar på en dykbåt och trivs perfekt.
Då kommer verkligheten ikapp och senaste månaden har jag varit i land för öronproblem och första dagen jag va tillbaka så paja båten så de va tillbaka på land, knappast mitt fel men hela mitt liv är så, de skiter sig på de mest osannolika sett.
Och så fort jag inte är mitt uppe i något kommer känslan av menlöshet tillbaka, vist de här e kul just nu men va bygger det i längden? 75% av alla personer jag träffar bytts ut på en månad så de är ingen vidare grund att bygga upp ett stabilt liv på.
Hitta nya hela tiden är knappast fallet då Jag väldigt sällan släpper in folk i mitt liv, och gör jag så är de där för att stanna, de är just det att bara träffa nytt folk hela tiden som är knäcker mig just nu de känns som de bara tömmer min själ att jag vet att jag aldrig mer kommer se personerna.
För ett år sen va jag lyckligare än någonsin, jag hade någon jag ville dela resten av mitt liv med, vi hade just köpt ett hus och en liten valp, vi hade planer på livet, resor vi ville göra. jag såg fram emot att lugna ner mig och skaffa familj jag kände en mening med livet..
JAG VILL HA DET IGEN! fast med rätt person, jag är leds på att vara själv och göra saker som egentligen inte spelar någon roll.
Jag förväntar mig inte att nån orkar läsa allt de här, de fungarar mer som nån sjuk terapi för mig själv att skriva ner de istället för att belasta samma gamla vänner med det igen för 328e gången.
Kanske borde testa det när jag är tillbaka i sverige, hur hittar man en bra?
Är de något jag är trött på så är det att kasta bort tid på att må skit, jag har kommit såpass långt att jag nästan är glad att allt hände då det tog mig från en väldigt dålig väg. Men de här tomrummet av ingenting efter knäcker mig.
Försöker göra det de, dock är det svårt att tycka om sig själv när allt jämnt skiter sig när jag börjar bry mig, blir svårt att inte förutsätta att de ska göra det nästa gång också.
Att de tog slut är jag i efterhand glad för.
Men när den man älskar mer än sig själv lämnar en för en annan som hon efter 2 veckor är gravid med boende i vad som till hälften fortfarande är mitt hus medans jag åker in och ut från sjukhuset utan att veta om jag kommer kunna gå igen. Då är knäckt är inte ens första delen av vad jag blev.
Att min chef såg det som ursäkt att vara en total fitta och blåsa mig på så myket han kunde och göra det omöjligt för mig att komma tillbaka och att min mor fick cancer gjorde att hösten 2015 va den mest nattsvarta tiden i mitt liv.
Jag börjar få koll på livet igen, morsan verkar klara sig, jag drog till australien så fort jag kunde gå igen för att få perspektiv, rehaben går riktigt bra, är snart i mitt livs form och knät begränsar inte vardagen nämnvärt, gör lite ont på kvällen men de kan jag ta mot att jag kan springa när läkarna sa att jag inte skulle kunna joga. Träffat massor me underbara människor på underbara platser. Jag jobbar på en dykbåt och trivs perfekt.
Då kommer verkligheten ikapp och senaste månaden har jag varit i land för öronproblem och första dagen jag va tillbaka så paja båten så de va tillbaka på land, knappast mitt fel men hela mitt liv är så, de skiter sig på de mest osannolika sett.
Och så fort jag inte är mitt uppe i något kommer känslan av menlöshet tillbaka, vist de här e kul just nu men va bygger det i längden? 75% av alla personer jag träffar bytts ut på en månad så de är ingen vidare grund att bygga upp ett stabilt liv på.
Hitta nya hela tiden är knappast fallet då Jag väldigt sällan släpper in folk i mitt liv, och gör jag så är de där för att stanna, de är just det att bara träffa nytt folk hela tiden som är knäcker mig just nu de känns som de bara tömmer min själ att jag vet att jag aldrig mer kommer se personerna.
För ett år sen va jag lyckligare än någonsin, jag hade någon jag ville dela resten av mitt liv med, vi hade just köpt ett hus och en liten valp, vi hade planer på livet, resor vi ville göra. jag såg fram emot att lugna ner mig och skaffa familj jag kände en mening med livet..
JAG VILL HA DET IGEN! fast med rätt person, jag är leds på att vara själv och göra saker som egentligen inte spelar någon roll.
Jag förväntar mig inte att nån orkar läsa allt de här, de fungarar mer som nån sjuk terapi för mig själv att skriva ner de istället för att belasta samma gamla vänner med det igen för 328e gången.
Kanske borde testa det när jag är tillbaka i sverige, hur hittar man en bra?
Är de något jag är trött på så är det att kasta bort tid på att må skit, jag har kommit såpass långt att jag nästan är glad att allt hände då det tog mig från en väldigt dålig väg. Men de här tomrummet av ingenting efter knäcker mig.
Försöker göra det de, dock är det svårt att tycka om sig själv när allt jämnt skiter sig när jag börjar bry mig, blir svårt att inte förutsätta att de ska göra det nästa gång också.
Att de tog slut är jag i efterhand glad för.
Men när den man älskar mer än sig själv lämnar en för en annan som hon efter 2 veckor är gravid med boende i vad som till hälften fortfarande är mitt hus medans jag åker in och ut från sjukhuset utan att veta om jag kommer kunna gå igen. Då är knäckt är inte ens första delen av vad jag blev.
Att min chef såg det som ursäkt att vara en total fitta och blåsa mig på så myket han kunde och göra det omöjligt för mig att komma tillbaka och att min mor fick cancer gjorde att hösten 2015 va den mest nattsvarta tiden i mitt liv.
Jag börjar få koll på livet igen, morsan verkar klara sig, jag drog till australien så fort jag kunde gå igen för att få perspektiv, rehaben går riktigt bra, är snart i mitt livs form och knät begränsar inte vardagen nämnvärt, gör lite ont på kvällen men de kan jag ta mot att jag kan springa när läkarna sa att jag inte skulle kunna joga. Träffat massor me underbara människor på underbara platser. Jag jobbar på en dykbåt och trivs perfekt.
Då kommer verkligheten ikapp och senaste månaden har jag varit i land för öronproblem och första dagen jag va tillbaka så paja båten så de va tillbaka på land, knappast mitt fel men hela mitt liv är så, de skiter sig på de mest osannolika sett.
Och så fort jag inte är mitt uppe i något kommer känslan av menlöshet tillbaka, vist de här e kul just nu men va bygger det i längden? 75% av alla personer jag träffar bytts ut på en månad så de är ingen vidare grund att bygga upp ett stabilt liv på.
Hitta nya hela tiden är knappast fallet då Jag väldigt sällan släpper in folk i mitt liv, och gör jag så är de där för att stanna, de är just det att bara träffa nytt folk hela tiden som är knäcker mig just nu de känns som de bara tömmer min själ att jag vet att jag aldrig mer kommer se personerna.
För ett år sen va jag lyckligare än någonsin, jag hade någon jag ville dela resten av mitt liv med, vi hade just köpt ett hus och en liten valp, vi hade planer på livet, resor vi ville göra. jag såg fram emot att lugna ner mig och skaffa familj jag kände en mening med livet..
JAG VILL HA DET IGEN! fast med rätt person, jag är leds på att vara själv och göra saker som egentligen inte spelar någon roll.
Jag förväntar mig inte att nån orkar läsa allt de här, de fungarar mer som nån sjuk terapi för mig själv att skriva ner de istället för att belasta samma gamla vänner med det igen för 328e gången.
Nytt varumärke för elmotorcyklar från Royal Enfield
Royal Enfield har tagit ste... |
|
MV AGUSTA OTTANTESIMO COLLECTION
MV Agusta firar sitt 80-års... |
|
Honda ICE Concept med eldriven kompressor
2025 Honda ICE Concept bike... |
|
BMW Concept F 450 GS
BMW Motorrad har visat upp ... |
|
EICMA 2024: Yamaha
Yamaha gasar på friskt infö... |
|
Honda NT1100 med semi-aktiv fjädring
Honda har uppdaterat NT1100... |
|
Yamaha Tracer 9 uppdateras
Sporttouring-modellerna TRA... |
|
EICMA 2024: Ducati
Som väntat släppte de itali... |
|
Royal Enfield lanserar nytt varumärke för eldrivna motorcyklar
Royal Enfield har tagit ste... |
|
Honda ICE Concept
2025 Honda ICE Concept bike... |