Idag är jag ledsen för att...

[PippiT]

Näe, men så brukar jag inte få ligga nå ofta heller.

Tänkte mest på bitterheten.

 

[SJP]

Tänkte mest på bitterheten.

Finns väl gott om annat man kan vara bitter över?

 

[SJP]

Top gear tydligen inställt ikväll, och resten av säsongen antagligen fimpad:
http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-31824040

:/

Lite synd med "klara" avsnitt som antagligen aldrig sänds.

 

[Rockmorsan]

Idag lämnade jag in Rockkatten för försäljning. Mycket skitledsen
Fyra år ihop, min första hoj, 3100 mil, två resor till Tyskland, 40-ish mil på Nurburgring ihop, MotoGp besök, många kurviga vägar i Sverige. Tack katten och hejdå, alltid älskad, evigt saknad.

 

[sportbike]

Idag lämnade jag in Rockkatten för försäljning. Mycket skitledsen
Fyra år ihop, min första hoj, 3100 mil, två resor till Tyskland, 40-ish mil på Nurburgring ihop, MotoGp besök, många kurviga vägar i Sverige. Tack katten och hejdå, alltid älskad, evigt saknad.

Ta det för vad det är, förändringar i livet är en nödvändighet för utveckling.
Och, det tar bara fem minuter att köpa en ny hoj

 

[BlöjRäsern]

Ta det för vad det är, förändringar i livet är en nödvändighet för utveckling.
Och, det tar bara fem minuter att köpa en ny hoj

Fem år för vissa

I övrigt har du alldeles rätt.

 

[Lou siffer]

Att jag fortfarande känner mig helt död inombords och får en storklump i bröstet så fort jag lämnas ensam åt mina tankar. Trotts att jag borde ha mitt livs bästa tid.

Vafan har jag gjort för att förtjäna den här? Varför fick jag överleva om jag inte får va lycklig? Varför fick jag käna va kärlek va om jag ska dömas till ensamhet? Den som sa att de va bättre att älska och förlora än aldrig ha älskat ljög..

Nej jag saknar inte mitt ex hon höll på att bli min död (bokstavligt talat) men fan va jag saknar att känna gemenskap, värme och mening med tillvaron. Va e menningen med att se världen om du inte får dela de med någon?

Och jag saknar min hund

Hur fan kan alla hitta nya partners hela tiden?

Man vet att man e körd när man gråter ut på sporthoj kl1 på natten när man Ska upp och jobba på dykbåt kl7...

 

[Lugn]

Att jag fortfarande känner mig helt död inombords och får en storklump i bröstet så fort jag lämnas ensam åt mina tankar. Trotts att jag borde ha mitt livs bästa tid.

Vafan har jag gjort för att förtjäna den här? Varför fick jag överleva om jag inte får va lycklig? Varför fick jag käna va kärlek va om jag ska dömas till ensamhet? Den som sa att de va bättre att älska och förlora än aldrig ha älskat ljög..

Nej jag saknar inte mitt ex hon höll på att bli min död (bokstavligt talat) men fan va jag saknar att känna gemenskap, värme och mening med tillvaron. Va e menningen med att se världen om du inte får dela de med någon?

Och jag saknar min hund

Hur fan kan alla hitta nya partners hela tiden?

Man vet att man e körd när man gråter ut på sporthoj kl1 på natten när man Ska upp och jobba på dykbåt kl7...

Har du pratat med en läkare/psykolog om detta? Som vanligt är det tid som behövs för att sätta allt i perspektiv. Under tiden finns det hjälp att få.

Ge inte upp.

 

[Harmon Rabb]

Att jag fortfarande känner mig helt död inombords och får en storklump i bröstet så fort jag lämnas ensam åt mina tankar. Trotts att jag borde ha mitt livs bästa tid.

Vafan har jag gjort för att förtjäna den här? Varför fick jag överleva om jag inte får va lycklig? Varför fick jag käna va kärlek va om jag ska dömas till ensamhet? Den som sa att de va bättre att älska och förlora än aldrig ha älskat ljög..

Nej jag saknar inte mitt ex hon höll på att bli min död (bokstavligt talat) men fan va jag saknar att känna gemenskap, värme och mening med tillvaron. Va e menningen med att se världen om du inte får dela de med någon?

Och jag saknar min hund

Hur fan kan alla hitta nya partners hela tiden?

Man vet att man e körd när man gråter ut på sporthoj kl1 på natten när man Ska upp och jobba på dykbåt kl7...

Håll ut och se framåt. Fokusera på dig själv och ditt eget välbefinnande. Låt tiden gå.

Jag vet inte mycket om din situation utan skriver följande i all välmening. Ta dig tid att hitta dig själv och framförallt lär dig tycka om dig själv och acceptera dig själv för den du är. Då kommer bra saker att hända i ditt liv. Det är jag övertygad om.

Att hitta nya partners hela tiden är verkligen inget att sträva efter.

 

[Lou siffer]

Har du pratat med en läkare/psykolog om detta? Som vanligt är det tid som behövs för att sätta allt i perspektiv. Under tiden finns det hjälp att få.

Ge inte upp.

Kanske borde testa det när jag är tillbaka i sverige, hur hittar man en bra?
Är de något jag är trött på så är det att kasta bort tid på att må skit, jag har kommit såpass långt att jag nästan är glad att allt hände då det tog mig från en väldigt dålig väg. Men de här tomrummet av ingenting efter knäcker mig.

Håll ut och se framåt. Fokusera på dig själv och ditt eget välbefinnande. Låt tiden gå.

Jag vet inte mycket om din situation utan skriver följande i all välmening. Ta dig tid att hitta dig själv och framförallt lär dig tycka om dig själv och acceptera dig själv för den du är. Då kommer bra saker att hända i ditt liv. Det är jag övertygad om.

Att hitta nya partners hela tiden är verkligen inget att sträva efter.

Försöker göra det de, dock är det svårt att tycka om sig själv när allt jämnt skiter sig när jag börjar bry mig, blir svårt att inte förutsätta att de ska göra det nästa gång också.

Att de tog slut är jag i efterhand glad för.

Men när den man älskar mer än sig själv lämnar en för en annan som hon efter 2 veckor är gravid med boende i vad som till hälften fortfarande är mitt hus medans jag åker in och ut från sjukhuset utan att veta om jag kommer kunna gå igen. Då är knäckt är inte ens första delen av vad jag blev.
Att min chef såg det som ursäkt att vara en total fitta och blåsa mig på så myket han kunde och göra det omöjligt för mig att komma tillbaka och att min mor fick cancer gjorde att hösten 2015 va den mest nattsvarta tiden i mitt liv.

Jag börjar få koll på livet igen, morsan verkar klara sig, jag drog till australien så fort jag kunde gå igen för att få perspektiv, rehaben går riktigt bra, är snart i mitt livs form och knät begränsar inte vardagen nämnvärt, gör lite ont på kvällen men de kan jag ta mot att jag kan springa när läkarna sa att jag inte skulle kunna joga. Träffat massor me underbara människor på underbara platser. Jag jobbar på en dykbåt och trivs perfekt.

Då kommer verkligheten ikapp och senaste månaden har jag varit i land för öronproblem och första dagen jag va tillbaka så paja båten så de va tillbaka på land, knappast mitt fel men hela mitt liv är så, de skiter sig på de mest osannolika sett.
Och så fort jag inte är mitt uppe i något kommer känslan av menlöshet tillbaka, vist de här e kul just nu men va bygger det i längden? 75% av alla personer jag träffar bytts ut på en månad så de är ingen vidare grund att bygga upp ett stabilt liv på.

Hitta nya hela tiden är knappast fallet då Jag väldigt sällan släpper in folk i mitt liv, och gör jag så är de där för att stanna, de är just det att bara träffa nytt folk hela tiden som är knäcker mig just nu de känns som de bara tömmer min själ att jag vet att jag aldrig mer kommer se personerna.

För ett år sen va jag lyckligare än någonsin, jag hade någon jag ville dela resten av mitt liv med, vi hade just köpt ett hus och en liten valp, vi hade planer på livet, resor vi ville göra. jag såg fram emot att lugna ner mig och skaffa familj jag kände en mening med livet..

JAG VILL HA DET IGEN! fast med rätt person, jag är leds på att vara själv och göra saker som egentligen inte spelar någon roll.

Jag förväntar mig inte att nån orkar läsa allt de här, de fungarar mer som nån sjuk terapi för mig själv att skriva ner de istället för att belasta samma gamla vänner med det igen för 328e gången.

 

[Harmon Rabb]

Kanske borde testa det när jag är tillbaka i sverige, hur hittar man en bra?
Är de något jag är trött på så är det att kasta bort tid på att må skit, jag har kommit såpass långt att jag nästan är glad att allt hände då det tog mig från en väldigt dålig väg. Men de här tomrummet av ingenting efter knäcker mig.

Försöker göra det de, dock är det svårt att tycka om sig själv när allt jämnt skiter sig när jag börjar bry mig, blir svårt att inte förutsätta att de ska göra det nästa gång också.

Att de tog slut är jag i efterhand glad för.

Men när den man älskar mer än sig själv lämnar en för en annan som hon efter 2 veckor är gravid med boende i vad som till hälften fortfarande är mitt hus medans jag åker in och ut från sjukhuset utan att veta om jag kommer kunna gå igen. Då är knäckt är inte ens första delen av vad jag blev.
Att min chef såg det som ursäkt att vara en total fitta och blåsa mig på så myket han kunde och göra det omöjligt för mig att komma tillbaka och att min mor fick cancer gjorde att hösten 2015 va den mest nattsvarta tiden i mitt liv.

Jag börjar få koll på livet igen, morsan verkar klara sig, jag drog till australien så fort jag kunde gå igen för att få perspektiv, rehaben går riktigt bra, är snart i mitt livs form och knät begränsar inte vardagen nämnvärt, gör lite ont på kvällen men de kan jag ta mot att jag kan springa när läkarna sa att jag inte skulle kunna joga. Träffat massor me underbara människor på underbara platser. Jag jobbar på en dykbåt och trivs perfekt.

Då kommer verkligheten ikapp och senaste månaden har jag varit i land för öronproblem och första dagen jag va tillbaka så paja båten så de va tillbaka på land, knappast mitt fel men hela mitt liv är så, de skiter sig på de mest osannolika sett.
Och så fort jag inte är mitt uppe i något kommer känslan av menlöshet tillbaka, vist de här e kul just nu men va bygger det i längden? 75% av alla personer jag träffar bytts ut på en månad så de är ingen vidare grund att bygga upp ett stabilt liv på.

Hitta nya hela tiden är knappast fallet då Jag väldigt sällan släpper in folk i mitt liv, och gör jag så är de där för att stanna, de är just det att bara träffa nytt folk hela tiden som är knäcker mig just nu de känns som de bara tömmer min själ att jag vet att jag aldrig mer kommer se personerna.

För ett år sen va jag lyckligare än någonsin, jag hade någon jag ville dela resten av mitt liv med, vi hade just köpt ett hus och en liten valp, vi hade planer på livet, resor vi ville göra. jag såg fram emot att lugna ner mig och skaffa familj jag kände en mening med livet..

JAG VILL HA DET IGEN! fast med rätt person, jag är leds på att vara själv och göra saker som egentligen inte spelar någon roll.

Jag förväntar mig inte att nån orkar läsa allt de här, de fungarar mer som nån sjuk terapi för mig själv att skriva ner de istället för att belasta samma gamla vänner med det igen för 328e gången.

Jag har läst allt det du skrev sakta. Det har gått för kort tid från traumat. Gläds av de små sakerna. Du har gjort helt rätt som har försökt åka iväg och skapa perspektiv och distans. Det som hände triggade ingång en känslomässig tung resa där även gammalt kommer upp till ytan. Mitt råd är att inte ha för bråttom. Intala dig inte att andra människor står för din lycka. Bli lycklig själv genom att arbeta med dig själv. Stressar du fram kommer det att bita dig i svansen. Det väntar en tuff period med nya prövningar. Det är livets gång. Möt det på rätt sätt och det kommer bara att stärka dig som människa. Utan att gå in på några detaljer har jag gått igenom en tuff resa själv efter ett olyckligt uppbrott. Svek av största rang. Jag vet vad du går igenom. Med lite distans kommer du att acceptera saker som de är och börja blicka framåt. Ta nästa steg först när du är redo. Greppa inte första bästa halmstrå.

 

[Ivil]

Någon annan köpte hojjen på blocket som jag funderat på att köpa i ca 1,5 månader. Man blir förbannad.

 

[silad]

Någon annan köpte hojjen på blocket som jag funderat på att köpa i ca 1,5 månader. Man blir förbannad.

När du ändå var så snabb......

 

[Ulvhamne]

Kanske borde testa det när jag är tillbaka i sverige, hur hittar man en bra?
Är de något jag är trött på så är det att kasta bort tid på att må skit, jag har kommit såpass långt att jag nästan är glad att allt hände då det tog mig från en väldigt dålig väg. Men de här tomrummet av ingenting efter knäcker mig.



Försöker göra det de, dock är det svårt att tycka om sig själv när allt jämnt skiter sig när jag börjar bry mig, blir svårt att inte förutsätta att de ska göra det nästa gång också.

Att de tog slut är jag i efterhand glad för.

Men när den man älskar mer än sig själv lämnar en för en annan som hon efter 2 veckor är gravid med boende i vad som till hälften fortfarande är mitt hus medans jag åker in och ut från sjukhuset utan att veta om jag kommer kunna gå igen. Då är knäckt är inte ens första delen av vad jag blev.
Att min chef såg det som ursäkt att vara en total fitta och blåsa mig på så myket han kunde och göra det omöjligt för mig att komma tillbaka och att min mor fick cancer gjorde att hösten 2015 va den mest nattsvarta tiden i mitt liv.

Jag börjar få koll på livet igen, morsan verkar klara sig, jag drog till australien så fort jag kunde gå igen för att få perspektiv, rehaben går riktigt bra, är snart i mitt livs form och knät begränsar inte vardagen nämnvärt, gör lite ont på kvällen men de kan jag ta mot att jag kan springa när läkarna sa att jag inte skulle kunna joga. Träffat massor me underbara människor på underbara platser. Jag jobbar på en dykbåt och trivs perfekt.

Då kommer verkligheten ikapp och senaste månaden har jag varit i land för öronproblem och första dagen jag va tillbaka så paja båten så de va tillbaka på land, knappast mitt fel men hela mitt liv är så, de skiter sig på de mest osannolika sett.
Och så fort jag inte är mitt uppe i något kommer känslan av menlöshet tillbaka, vist de här e kul just nu men va bygger det i längden? 75% av alla personer jag träffar bytts ut på en månad så de är ingen vidare grund att bygga upp ett stabilt liv på.

Hitta nya hela tiden är knappast fallet då Jag väldigt sällan släpper in folk i mitt liv, och gör jag så är de där för att stanna, de är just det att bara träffa nytt folk hela tiden som är knäcker mig just nu de känns som de bara tömmer min själ att jag vet att jag aldrig mer kommer se personerna.

För ett år sen va jag lyckligare än någonsin, jag hade någon jag ville dela resten av mitt liv med, vi hade just köpt ett hus och en liten valp, vi hade planer på livet, resor vi ville göra. jag såg fram emot att lugna ner mig och skaffa familj jag kände en mening med livet..

JAG VILL HA DET IGEN! fast med rätt person, jag är leds på att vara själv och göra saker som egentligen inte spelar någon roll.

Jag förväntar mig inte att nån orkar läsa allt de här, de fungarar mer som nån sjuk terapi för mig själv att skriva ner de istället för att belasta samma gamla vänner med det igen för 328e gången.

Det är bra att få ur sig tankarna, annars blir de bara större, jobbigare och svartare.

Som Harmon sa så kommer skiten som behöver behandlas upp till ytan igen när psyket börjar hämta sig, och man har möjlighet att bearbeta det, så ta det lugnt, gör saker du trivs med att göra och skriv av dig, låt tankarna komma. Prata med vänner eller oss här på forumet.
Börja skriva dikter eller noveller eller vad som helst som hjälper dig att få ner skiten i ord, det hjälper lite.

Och tomrum är jobbiga, men de går att fylla upp med lycka med.

- - - Updated - - -

Kanske borde testa det när jag är tillbaka i sverige, hur hittar man en bra?
Är de något jag är trött på så är det att kasta bort tid på att må skit, jag har kommit såpass långt att jag nästan är glad att allt hände då det tog mig från en väldigt dålig väg. Men de här tomrummet av ingenting efter knäcker mig.



Försöker göra det de, dock är det svårt att tycka om sig själv när allt jämnt skiter sig när jag börjar bry mig, blir svårt att inte förutsätta att de ska göra det nästa gång också.

Att de tog slut är jag i efterhand glad för.

Men när den man älskar mer än sig själv lämnar en för en annan som hon efter 2 veckor är gravid med boende i vad som till hälften fortfarande är mitt hus medans jag åker in och ut från sjukhuset utan att veta om jag kommer kunna gå igen. Då är knäckt är inte ens första delen av vad jag blev.
Att min chef såg det som ursäkt att vara en total fitta och blåsa mig på så myket han kunde och göra det omöjligt för mig att komma tillbaka och att min mor fick cancer gjorde att hösten 2015 va den mest nattsvarta tiden i mitt liv.

Jag börjar få koll på livet igen, morsan verkar klara sig, jag drog till australien så fort jag kunde gå igen för att få perspektiv, rehaben går riktigt bra, är snart i mitt livs form och knät begränsar inte vardagen nämnvärt, gör lite ont på kvällen men de kan jag ta mot att jag kan springa när läkarna sa att jag inte skulle kunna joga. Träffat massor me underbara människor på underbara platser. Jag jobbar på en dykbåt och trivs perfekt.

Då kommer verkligheten ikapp och senaste månaden har jag varit i land för öronproblem och första dagen jag va tillbaka så paja båten så de va tillbaka på land, knappast mitt fel men hela mitt liv är så, de skiter sig på de mest osannolika sett.
Och så fort jag inte är mitt uppe i något kommer känslan av menlöshet tillbaka, vist de här e kul just nu men va bygger det i längden? 75% av alla personer jag träffar bytts ut på en månad så de är ingen vidare grund att bygga upp ett stabilt liv på.

Hitta nya hela tiden är knappast fallet då Jag väldigt sällan släpper in folk i mitt liv, och gör jag så är de där för att stanna, de är just det att bara träffa nytt folk hela tiden som är knäcker mig just nu de känns som de bara tömmer min själ att jag vet att jag aldrig mer kommer se personerna.

För ett år sen va jag lyckligare än någonsin, jag hade någon jag ville dela resten av mitt liv med, vi hade just köpt ett hus och en liten valp, vi hade planer på livet, resor vi ville göra. jag såg fram emot att lugna ner mig och skaffa familj jag kände en mening med livet..

JAG VILL HA DET IGEN! fast med rätt person, jag är leds på att vara själv och göra saker som egentligen inte spelar någon roll.

Jag förväntar mig inte att nån orkar läsa allt de här, de fungarar mer som nån sjuk terapi för mig själv att skriva ner de istället för att belasta samma gamla vänner med det igen för 328e gången.

Det är bra att få ur sig tankarna, annars blir de bara större, jobbigare och svartare.

Som Harmon sa så kommer skiten som behöver behandlas upp till ytan igen när psyket börjar hämta sig, och man har möjlighet att bearbeta det, så ta det lugnt, gör saker du trivs med att göra och skriv av dig, låt tankarna komma. Prata med vänner eller oss här på forumet.
Börja skriva dikter eller noveller eller vad som helst som hjälper dig att få ner skiten i ord, det hjälper lite.

Och tomrum är jobbiga, men de går att fylla upp med lycka med.

 

[PippiT]

Kanske borde testa det när jag är tillbaka i sverige, hur hittar man en bra?
Är de något jag är trött på så är det att kasta bort tid på att må skit, jag har kommit såpass långt att jag nästan är glad att allt hände då det tog mig från en väldigt dålig väg. Men de här tomrummet av ingenting efter knäcker mig.



Försöker göra det de, dock är det svårt att tycka om sig själv när allt jämnt skiter sig när jag börjar bry mig, blir svårt att inte förutsätta att de ska göra det nästa gång också.

Att de tog slut är jag i efterhand glad för.

Men när den man älskar mer än sig själv lämnar en för en annan som hon efter 2 veckor är gravid med boende i vad som till hälften fortfarande är mitt hus medans jag åker in och ut från sjukhuset utan att veta om jag kommer kunna gå igen. Då är knäckt är inte ens första delen av vad jag blev.
Att min chef såg det som ursäkt att vara en total fitta och blåsa mig på så myket han kunde och göra det omöjligt för mig att komma tillbaka och att min mor fick cancer gjorde att hösten 2015 va den mest nattsvarta tiden i mitt liv.

Jag börjar få koll på livet igen, morsan verkar klara sig, jag drog till australien så fort jag kunde gå igen för att få perspektiv, rehaben går riktigt bra, är snart i mitt livs form och knät begränsar inte vardagen nämnvärt, gör lite ont på kvällen men de kan jag ta mot att jag kan springa när läkarna sa att jag inte skulle kunna joga. Träffat massor me underbara människor på underbara platser. Jag jobbar på en dykbåt och trivs perfekt.

Då kommer verkligheten ikapp och senaste månaden har jag varit i land för öronproblem och första dagen jag va tillbaka så paja båten så de va tillbaka på land, knappast mitt fel men hela mitt liv är så, de skiter sig på de mest osannolika sett.
Och så fort jag inte är mitt uppe i något kommer känslan av menlöshet tillbaka, vist de här e kul just nu men va bygger det i längden? 75% av alla personer jag träffar bytts ut på en månad så de är ingen vidare grund att bygga upp ett stabilt liv på.

Hitta nya hela tiden är knappast fallet då Jag väldigt sällan släpper in folk i mitt liv, och gör jag så är de där för att stanna, de är just det att bara träffa nytt folk hela tiden som är knäcker mig just nu de känns som de bara tömmer min själ att jag vet att jag aldrig mer kommer se personerna.

För ett år sen va jag lyckligare än någonsin, jag hade någon jag ville dela resten av mitt liv med, vi hade just köpt ett hus och en liten valp, vi hade planer på livet, resor vi ville göra. jag såg fram emot att lugna ner mig och skaffa familj jag kände en mening med livet..

JAG VILL HA DET IGEN! fast med rätt person, jag är leds på att vara själv och göra saker som egentligen inte spelar någon roll.

Jag förväntar mig inte att nån orkar läsa allt de här, de fungarar mer som nån sjuk terapi för mig själv att skriva ner de istället för att belasta samma gamla vänner med det igen för 328e gången.

Börja med en via vårdcentralen och se om det funkar för dig. Då går det på högkostnadsskyddet. :tummen

 

[Wunder]

Anställningsintervju.
Den första för ett vettigt jobb på flera år.
Gick inte bra alls.
Känns inte bra alls.

 

[Ulvhamne]

Ute i garaget en sväng med nya delar till enduron. Upptäcker en liten pöl under ena gaffelbenet på SXen. Jahapp, då kan jag inte köra när andan faller på och orken finns. Måste fixa hojen först. Orken är fan inte i topp efter att ha jävlats med bilen i en vecka

 

[totoro]

http://www.friatider.se/lisa-jag-ska-bli-bonde

 

[Ulvhamne]

Jag och sambon skulle ta en tur nu när hon äntligen hade en hoj igen. När vi tankat slutar min blinkers att funka. Alltid kul att hitta trasiga säkringar med kortslutning.

 

[Skrotnisse]

Avlivat min favorithund, en god vän i koma, svåger med cancer.
Passade bra att gå ut och bowla med träningskamrater.
Då får ena kompisens dotter återfall med anorexia och panikångest...