På söndagen var det licensträning med SMC Sport så då vad det dags att försöka få upp tempot lite. Mina nya däck hade inte hunnit fram från Belfast så det fick bli att fortsätta åka sportsmart (det är tydligen svårt att få fram racegummi i 110/160).
Jag hade svårt att öka kurvhastigheten trots att markfrigången nu inte var ett problem längre, jag är helt enkelt så inkörd på exakt hur mycket det går att luta att jag har svårt att släppa den spärren.
Jag kör 3X20min med jämna tider men utan att förbättra tidigare pb nämnvärt. Det går lite fortare på vissa ställen men det vägs upp av att det är lite sämre fäste på några ställen runt de nyasfalterade partierna och olja/saneringspulver i bromsningen/ingången till trösen så jag fegar lite där.
När steg 5orna var klara bjöds det på 60min öppen depå/20min vila i tre omgångar innan dagens KM. Jag brukar faktiskt köra snabbare när jag är lite trött så det var bara ut och nöta.
Jag körde 50min av första timmen och sista 1/3-delen gick det faktiskt någon sekund fortare. Dock började det sladda en del i bla Ejes och gungade lite i depåböjen vilket hindrade vidare ökning. Det är iofs fräckt att känna att man kan styra lite med bakhjulet i Ejes men jag håller inte den klassen att jag kan åka på lite sladd konstant i alla kurvor.
Sänkte farten något de två följande passen och körde ca 40min styck. Fortfarande lite halt men förutsägbart och inget dramatiskt.
Jag hade kört däckvärmarna på 55 grader hela dagen men innan KMet lät jag dom kallna en gång. Dock fick jag upp värmen igen till racet.
Eftersom jag jobbade kunde jag inte vara med på KMet men fick tillstånd att köra utom tävlan och starta sist vilket passade mig bra. Jag kommer ändå alltid vara sist in i första böj och placeringen spelade ingen roll, det var raceträningen jag såg fram emot.
Jag var långt efter in i ejes men kom ikapp kön och klippte någon direkt i esset. Plockade någon till innan hårnålen och blev förvånansvärt nog inte omkörd på rakan. Kom ikapp kön igen i esset men nu började fältet dras ut och det blev svårare att köra om.
Blev uppehållen i kurvorna och frånåkt i utgångarna som vanligt men lyckades klämma mig förbi ytterligare någon efter snabbvänstern har jag för mig. Hade rygg på ett par till genom depåböjen men med 50hk är det ingen idé att försöka hugga på innern ut på rakan så jag tog ett lite vidare spår för att slippa slå av när jag hann ikapp framförvarande.
Med en Scarver håller man fullt på 4an rätt tidigt i depåböjen men precis i höjd med flaggposteringen blir jag helt utan förvarning omkörd av mitt eget bakhjul.
Jag gled på rygg/höger skinka och konstaterade snabbt att hojen hade högre fart än mig, att det nog skulle vara dumt att sätta ner fötterna men att en armbåge ut nog skulle hålla mig från att vända mig eller börja tumla. Det funkade fint så jag kände efter lite med handen men asfalten verkade fortfarande ha bra fart så jag drog in den igen.
En stund senare tappade jag bort asfalten och tänkte: Oj, nu landar jag nog snart i gruset. Undrar hur hårt det är i år.
Gruset var snarare blöt sand med lite småsten i och jag stannade tvärt men ändå mjukt. Dags att ligga still och pricka av checklistan:
Minns hela förloppet?
Har hjälmen hållit sig ifrån backen?
Ingen akut smärta?
Fingrar och tår funkar?
Armar och ben också?
Check på allt. Bara att börja skämmas, sätta sig upp försiktigt, se över situationen och sen ställa sig upp. Å fan, är jag ända i höjd med ambulansutfarten?
Sjukt imponerande att så tunna skydd kan göra att en vurpa i ca 140 inte ens lämnar ett blåmärke.
Hojen har borrat sig ner i sanden en bit bort och på vägen dit kastar jag iväg kåpglas och en större plastbit mot muren så nästa klotare ska slippa träffa på bitarna.
Styret är av och jag har bärgat hojar i sand förr så jag stänger av tändningen, väntar på hjälp att resa upp hojen och får den sen knuffad av banan. Praktiskt att klota precis bredvid ambulans och spolplatta, det ska jag göra oftare!
Spolade av hojen och gjorde en snabbedömning att om jag bara fick tag på ett nytt styre så skulle den gå att få ihop till måndagens körning. Det blev en tripp till Biltema i Örebro där dom hade ett fint rosa crosstyre som slaktades och efter mek till 23:00 funkade hojen igen. Segt virke i bumsen får man ändå säga även om den inte är vacker ens innan man kastar den i backen.
Hojen funkade fint på måndagen och det gjorde körningen också. Bakdäcket däremot var rätt halt en bit ner på högersidan så högst troligen har jag överhettat det rejält under söndagen och när det kallnade innan KMet blev det till en bakelitost. Då har man lärt sig något nytt: Överhettat gummi sladdar mjukt och fint tills det kallnat då det sen sladdar tvärt och plötsligt.
