Känslan e borta!

TomK

hela världen är min rejsingbana
Gick med
6 Mar 2003
Ort
Uppsala
Hoj
Kawa ZZR1400 och en moppe...
Den där pirriga känslan hade jag egentligen bara första året och så den första våren därefter (körde då bara moppe på vintrarna och _det_ vet vi ju är inte samma sak). Sedan dess och speciellt efter förra höstens olycka (ettårsdag i tisdags, hurra hurra... :rolleyes: ) tänker jag mycket mer på riskerna och är lite extra nojig, men när man hittar den där perfekta vägen eller åker bana, så finns det inget som är så kul.

En riktig nytändning fick jag när jag skaffade en enduromaskin och började köra vintertid. Snötäkta stubbåkrar och fält, grusvägar och givetvis plogade isbanor - det är rent ut sagt skitkul! :tummenupp

Ett hojbyte kan vara allt som krävs eller ett lite längre uppehåll, det vet man aldrig på förhand...
 

PierreC

Ny medlem
Gick med
19 Jun 2003
Ort
Estocolmo
Hoj
BMW R1100S -04
Blåste in i ett träd på tungelstavägen förra året i juni, med min splitter nya R 1100 S... Hojen blev mos. Jag klarade mig undan med ett svullet knä. Sen blev det inte så mycket mer hojåka det året... Man fick sig en tankeställare... Men att sluta köra hoj för det... Inte mycket! Det är ju en sådan oslagbar känsla. Även om jag tar det lite lungnare än förra året. Är mer koncentrerad och tar det lungt och fint i korsningar, kurvor osv.
 
Last edited:

Blackadder

Professionell fegis
Gick med
4 Apr 2003
Ort
a
Hoj
a
Känslan.

Vi har ett speciellt förhållande jag och hojen, efter att ha svept undan kapellet kan jag nästan ana hur hon ystert, likt en hundvalp, skakar av sig garagesömnen och otåligt vill ut och leka längs vägarna. Detta smittar av sig på mig. Jag ler ett spjuveraktigt leende när jag tar på mig hjälmen och det blir snabbt ett hånflin av det hela när jag startar upp henne. Favoritvägens kurvor rullas upp för mitt inre, idag ska det ta mig fan bli knäskrap i den där härligt svepande vänstern, vi har strävat efter det länge både hon och jag.
Vi tar det lugnt medan vi glider genom bebyggelsen. Folk tittar avundsjukt efter oss medan vi rullar mot för dem okända mål. Vi gillar det bäst så, låta spänningen sakta byggas upp liksom retas lite med varandra medan vi närmar oss början på vår egentliga resa.

Pulsen stiger, snart går startskottet, efter nästa vänster kör vi. En snabb titt bakåt, jag petar ner två hack och hon höjer varvtalet i ett kick mot rödmarkeringen. Vindens brus i hjälmen höjs markant under accelerationen och det ökar obönhörligen då jag håller fullt. En snabb höger vänster kombination och vårt första offer materialiseras framför oss. Vi tar bilen på utsidan i den andra högern, inga problem sikten är fri. Plåtälgens förare fattade aldrig vad som hände.
Den skymda skarpa vänstern kommer, marginalerna är små men vi vet hur vi ska ta den. Vi får ett perfekt spår och den härliga känslan av att ha tagit en kurva i ett mjukt svep värmer min kropp. Kommande höger är ännu tajtare men vi kan inte låta bli, vi är inne i ett rus nu, det går alldeles förfärligt härligt fort.
Den påföljande vänstern är förrädisk här kan det vara halt då grusbilarna drar upp en massa damm på vägen så vi tar det lugnt här som vi alltid gör. Det dyker även upp ett dagis strax efter och vi vill ju låta småttingarna hinna titta ordentligt när vi passerar. Uppvärmningen är avklarad, vi tar vänster in på den väg vi åkt så många gånger förr. Den väg vi så innerligt njuter av att köra längs med. Visiret fälls ner helt, en överenskommelse mellan man och maskin görs och det bär av.

Vi vill detta båda två, jag njuter av det då det uppfyller och värmer min själ. Jag kan inte förklara det, jag kommer aldrig att ursäkta det. Jag behöver det och kommer aldrig att kunna släppa tanken på att få köra längs kuperade slingriga vägar med dunkande puls.

Mörka tankar finns där, risken är känd. Men jag är förlorad, mitt missbruk har pågått för länge. Jag skulle inte tåla en avvänjning. Det skulle innebära ett mentalt fängelse som skulle bryta ner min kropp och förtvina min själ. Behovet är för stort och suget måste tillfredställas.

Glädje
 

bebbe

Ehhhh
Gick med
11 Mar 2003
Ort
az
Hoj
Nej
Tycker att all denna eftertanke om vad som kan hända är bra :tummenupp Om vi fortsätter att tänka på det viset kanske inte vi får ett till tragiskt år som detta! Men att sluta köra är lite väl drastiskt, försök istället att uvekla dig. Kör bana lär dig att köta fort på rätt sätt. Min erfarenhet utav hoj åkning är den att jag tyckte att vägåkningen var skit tråkig efter det att jag hade kört mycket på banan ända tills jag kom på att man skulle köra lite mer harmoniskt. Man kan faktiskt leta spår och få ett gott flyt på vägen utan att köra som en tok. Och efter ett tag går det fortare än vad man kan tänka sig :crash
 

Croft

Sporthoj?
Gick med
31 Aug 2003
Ort
Åland
Hoj
Suzuki AN 650
Tycker det är lite creepy när folk börjar snacka om sina fordon som om det var personer. :)
 

UnderDOG

Ny medlem
Gick med
24 Apr 2003
Ort
I ett hus.
Hoj
Ingen, none, Kein.
Petta skrev:
Känslan.

Vi har ett speciellt förhållande jag och hojen, efter att ha svept undan kapellet kan jag nästan ana hur hon ystert, likt en hundvalp, skakar av sig garagesömnen och otåligt vill ut och leka längs vägarna. Detta smittar av sig på mig. Jag ler ett spjuveraktigt leende när jag tar på mig hjälmen och det blir snabbt ett hånflin av det hela när jag startar upp henne. Favoritvägens kurvor rullas upp för mitt inre, idag ska det ta mig fan bli knäskrap i den där härligt svepande vänstern, vi har strävat efter det länge både hon och jag.
Vi tar det lugnt medan vi glider genom bebyggelsen. Folk tittar avundsjukt efter oss medan vi rullar mot för dem okända mål. Vi gillar det bäst så, låta spänningen sakta byggas upp liksom retas lite med varandra medan vi närmar oss början på vår egentliga resa.

Pulsen stiger, snart går startskottet, efter nästa vänster kör vi. En snabb titt bakåt, jag petar ner två hack och hon höjer varvtalet i ett kick mot rödmarkeringen. Vindens brus i hjälmen höjs markant under accelerationen och det ökar obönhörligen då jag håller fullt. En snabb höger vänster kombination och vårt första offer materialiseras framför oss. Vi tar bilen på utsidan i den andra högern, inga problem sikten är fri. Plåtälgens förare fattade aldrig vad som hände.
Den skymda skarpa vänstern kommer, marginalerna är små men vi vet hur vi ska ta den. Vi får ett perfekt spår och den härliga känslan av att ha tagit en kurva i ett mjukt svep värmer min kropp. Kommande höger är ännu tajtare men vi kan inte låta bli, vi är inne i ett rus nu, det går alldeles förfärligt härligt fort.
Den påföljande vänstern är förrädisk här kan det vara halt då grusbilarna drar upp en massa damm på vägen så vi tar det lugnt här som vi alltid gör. Det dyker även upp ett dagis strax efter och vi vill ju låta småttingarna hinna titta ordentligt när vi passerar. Uppvärmningen är avklarad, vi tar vänster in på den väg vi åkt så många gånger förr. Den väg vi så innerligt njuter av att köra längs med. Visiret fälls ner helt, en överenskommelse mellan man och maskin görs och det bär av.

Vi vill detta båda två, jag njuter av det då det uppfyller och värmer min själ. Jag kan inte förklara det, jag kommer aldrig att ursäkta det. Jag behöver det och kommer aldrig att kunna släppa tanken på att få köra längs kuperade slingriga vägar med dunkande puls.

Mörka tankar finns där, risken är känd. Men jag är förlorad, mitt missbruk har pågått för länge. Jag skulle inte tåla en avvänjning. Det skulle innebära ett mentalt fängelse som skulle bryta ner min kropp och förtvina min själ. Behovet är för stort och suget måste tillfredställas.

Glädje


Petta: Har du ett förflutet som författare av noveller till Fibban eller??

//Anders.
 

UnderDOG

Ny medlem
Gick med
24 Apr 2003
Ort
I ett hus.
Hoj
Ingen, none, Kein.
Croft skrev:
Tycker det är lite creepy när folk börjar snacka om sina fordon som om det var personer. :)

Tycker nog det är värre när de börjar SMEKA dem.
Som killen på motorjournalen på TV.
När han testade Z1000 trodde jag nästan de skulle bli tvungna att bryta, för han började flåsa så, samtidigt som han smekte avgasrören med en öm hand...

//A.
 

Blackadder

Professionell fegis
Gick med
4 Apr 2003
Ort
a
Hoj
a
Croft skrev:
Tycker det är lite creepy när folk börjar snacka om sina fordon som om det var personer. :)

Vaddå 'som om' :confused:

Fibban??
Äh, den där skittidningen refuserade mina alster hela tiden :finger
 

Silwer

för******
Gick med
15 Apr 2003
Ort
I skogen utanför Uppsala
Hoj
Skitliv
hehe, jag förstår heller inte folk som snackar om sina bilar eller mc som personer.
Jag tänker inte alls så, det är en maskin bara för mig, den har inga åsikter eller tankar.
 

UnderDOG

Ny medlem
Gick med
24 Apr 2003
Ort
I ett hus.
Hoj
Ingen, none, Kein.
Även om min hoj inte har någon "personlighet" så kan jag tycka synd om den ibland...
Typ när man landar en Wheelie illa eller man låter den stå ute när det regnar och är kallt..

//A.
 

User123

Medlem
Gick med
30 Jul 2003
Ort
Sverige
Hoj
Ingen
Du kanske borde byta till en lite vassare hoj? Klart att 27hk tonar av sig med tiden, det är som när man köpte moppe!
 

Patrik

Ny medlem
Gick med
7 Mar 2003
Ort
Örebro
Hoj
Såld
Kan bara hålla med vad de flesta redan sagt.
Jag har åkt hoj sedan 1985 med undantag för ett par år utan (hemska tanke :skrämd )

hojåkning är som livet i övrigt, ibland är det på topp och ibland känns allt bara jobbigt. Misströsta inte, du KOMMER att vilja åka igen, tro mej har man en gång börjat så kan man inte sluta :fakta
 

mb

Gäddrökare
Gick med
17 Apr 2003
Ort
Lund
Hoj
Gixxer 1117 -94
Hur kan man någonsin tröttna på att åka hoj??

Ser redan fram emot min 8:e säsong på två hjul :). Men innan dess får man väl härda ut 5 dryga månaders kyla, snö och is... inte utan att man blir sugen på en spikdubbad offe att leka med på Storsjön.
 

OLJEKYLD GSXR

FÖRBJUD STARSTRIKER
Gick med
6 Mar 2003
Ort
Stockholm
Hoj
Hojuppehåll
Formsvackor får alla, och skulle man inte ta åt sig av att polarna kraschar så vore man dum. Man behöver ju i inte köra som satan hela tiden, man kan köra fort men inte vårdslöst. själv vet jag att när man ibland tvingas köra i nästan laglig hastighet på landsväg så håller jag på att avlida av uttråkning. Jag måste gasa på lite, annars kan jag lika gärna ta bussen. Att sluta med gatåka är inget alternativ, närmaste bana ligger 20 mil bort och jag åker hoj varje dag på sommaren. Det enda man kan göra är att vara aktiv och öva, man kommer krascha förr eller senare men man kan undvika det i den mån man kan. Detta är min åttonde säsong på hoj, och jag har fortfarande samma sug efter körning, hoppas det aldrig släpper.
 

#2

mellan två hojjar!
Gick med
1 Jul 2003
Ort
Norrbotten
Hoj
Paus
twinner666 skrev:
har också psykspärrar efter min krasch..vet precis hur jävlöa trist det är! särskilt när man är ett gäng som är ute och alla får vänta på en hela tiden.kroppen blir stel i varenda kurva och det är mest obehagligt.min har börjat släppa lite men dt har tagit sedan i 10 maj och nu är ju sommaren snart slut,så detta år var inte det bästa för min hojåkning.men man ska ju upp på hästen fort som fan igen<:)

en annan lösning kan ju vara valfett...

Kraschspärrar e jobbiga..
Fast jag undrar om inte en krasch då å då är nyttigt..

Inte nyttigt för varvtider men mot sin egen hälsa.. :D
 

Van Zan

Ny medlem
Gick med
7 Mar 2003
Ort
Sthlm
Hoj
Liten röd sak
Silwer skrev:
Jag tänker inte alls så, det är en maskin bara för mig, den har inga åsikter eller tankar.

Nerå, bara en j"¤..la massa egenheter ..eller var det egenskaper :va
 

Fredda66

.::[Biatch]::.
Gick med
6 Mar 2003
Ort
Sweden, Håbo, Bålsta
Hoj
Brumm brumm
Krasch nojan. Hmm alla som har varit med på en del sporthoj.com turer i år bör ju ha fått vara med om åtminstone 1 kanske 2 eller rent av fler. Jag personligen får alltid lite noja när någon går omkull på grus i kurvor, efter att man har sett det några gånger inser man att det lika gärna kan bli en själv nästa gång, så då börjar man blicka ner i kruvan istället för ut ur kurvan osv. Men efter lite körning utan grus kommer snart säkerheten tillbaks.

Att enbart köra bana känns ju menlöst, just att det är lite farligt är väl endå en del av kicken eller är det bara jag som känner så?
Visst kan MC vara lite väl farligt framförallt med den körstil många här på forumet kör. Jag gillar inte att köra över 180 blås då går det för fort för att jag skall känna att jag har någonting att säga till om vid eventuellt icke förutsägbart beteende.

Men att ligga och zick zacka mellan bilar eller göra extrem omkörningar lite då och då det är ju värsta kicken. Montera en cykeldator på hojen skall du se vad kul det är att köra sträckor på tid! Det rekommenderar jag verkligen. Kör dock aldrig fortare än att du känner att du hinner göra något åt situationen om det håller på att bli galet.

Men chansningar tar man ju hela tiden, men det gör man ju i verkliga livet också.

Lägga av med hoj åkning, kanske om jag kraschar riktigt djävla illa och kände att jag inte hade något som helst att säga till om vid kraschtillfället, annars kommer jag nog köra tills jag dör (hmm).

//Fredda
 

Jonne_boy

Äntligen tillbaka
Gick med
6 Mar 2003
Ort
Gnesta [sörmland]
Hoj
Kawasaki ZXR 400 -92
Många skriver att man inte behöver köra så fort..

Min hojj toppar 150 km/h

jag kör oftast inte över 140..

Nu på sistonde har jag VALT att åka motorväg isället för att åka det man förut tyckte va underbara mcvägar..

Kanske bara behöver vara ifrån mc ett tag,,,,
kommer garanterat inte att sluta åka hojj för evigt..
jag ska köra roadracing innom en 2års period!.
 
Nyheter
EICMA 2024: Ducati

Som väntat släppte de itali...

Royal Enfield lanserar nytt varumärke för eldrivna motorcyklar

Royal Enfield har tagit ste...

Honda ICE Concept

2025 Honda ICE Concept bike...

EICMA 2024

Nu lämnar vi Milano-mässan ...

EICMA 2024: KTM

Vi får dra oss tillbaka til...

SMC kräver omedelbar reform av 5-5-regeln

Sveriges MotorCyklister (SM...

Yamaha Tracer 9-modellerna uppdateras

Yamahas Sports Touring-mode...

Svenska Roam utnämnt till en av världens 100 viktigaste ”impact”-bolag

Roam, det kenyanska elmotor...

Nya R9 från Yamaha

Yamaha har presenterat R9, ...

Ny touch-instrumentering från KTM

KTM har lanserat en helt ny...

Top