Tänkte jag nu skulle berätta hur det gick. Som bonus delar jag med mig av hela historien från början till slut.
Skulle ut med hojen i tisdags. Den som känner mig vet att om jag inte får köra hoj blir jag ledsen och kinkig. När jag skall stänga dragkedjan visar det sig att skinnstället har krympt (typ) så dragkedjan kärvar. På något konstigt sätt lyckas jag då slinta så jag bryter fingret.
Tänker att en defekt kroppsdel som utgör sisådär 0,05% av min kropp inte skall få stoppa mig från att köra hoj, när det finns andra som kör med brutna ryggar osv. Bestämmer mig med hjälp från den här tråden för att lösa problemet. Jag cyklar till Bauhaus på Hisingen. Varför cyklade jag då dit, kan man undra? Ja, det undrar jag också, bortsett från att cykelturen kanske bidrog till att min kroppsvolym minskade en aning och kanske närmade sig storleken för det krympta skinnstället. Var ju liiiite längre dit än jag trodde och dessutom i stort sett omöjligt att hitta en vettig väg tillbaka för att komma hem från denna av industriområden välsignade ö på cykel, så den där cykelturen blev till en längre expedition bland smuts, avgaser och rostig korrugerad plåt.
På Bauhaus fick jag i alla fall tag på en arbetshandske, modell grövre, som jag modifierade för att kunna inrymma en stabiliserad och skyddad version av mitt brutna finger. Gött, med lite komplettering av tejp och annat kanske det nu funkar att använda kopplingen med mina fungerande fingrar utan att ytterligare förvärra skadan på mitt brutna finger, tänkte jag...
Planen verkar fungera och jag drar till garaget och förbereder mig tills det slutligen bara återstår att dra upp dragkedjan och köra iväg...
Alltså, om en dragkedja som kärvar är svår att dra upp i vanliga fall kan jag tala om att det blir något svårare när man har ett brutet finger med i ekvationen. Tänker att jag kanske kan kompensera fingerfärdighet med att dra hårdare med den fungerande handen. Det tycks funka...
Alltså, om man drar upp en kärvande dragkedja med våld så inträffar ibland att dragkedjan inte riktigt stänger sig som man tror. Man kan väl konstatera att sannolikheten inte var på min sida idag.
Jag konstaterar nu att jag sitter hopplöst fast i en tvångströja av modellen one-piece, där dragkedjan sitter ihop i överkant och nederkant, men med en stor öppning däremellan och där den rörliga delen i sammanhanget sitter hopplöst fast. En av de kroppsdelar jag förväntas använda för att lösgöra mig ur denna gordiska knut är dessutom indisponibel pga ovan nämnda finger.
Efter en halvtimmes svettigt meck där min redan halvtrasiga rygg fått inta ställningar som egentligen borde vara omöjliga är jag slutligen loss, men kan konstatera att skinnstället inte kommer gå att använda mer, utan insatser av en duktig skinnskräddare.
Resultatet av veckans övningar: en massa onödigt besvär, brutet finger, trasigt skinnställ, trasig rygg, en rejält stukad självkänsla och jag är längre från att kunna köra hoj än någonsin. Nu går jag och lägger mig i fosterställning och drar en filt över huvudet. Väck mig när jorden rubbas ur sin bana eller något annat av vikt inträffar.