Har erfarenhet från förr angående att köra med eller utan avgasportar, tävlade med RS 250 i Sm och deb 1998. Vi som körde debutant eller rookie som det heter idag hade problem med trasiga avgasportar då våra hojar gick dubbelt så mycket, min Parilla sköt första porten på fjärde racet och detta hände sedan 3 ggr till under säsongen. Då ekonomin inte var kalas och även tillgången på att fort få fram nya portar så körde jag race med portat fullt öppna och Aprilian som redan från början var kass i registret blev ännu sämre, effekten fanns kvar men att komma ur en böj var svårt utan rejäla släpp på bakhjulet när allt kom på en och samma gång. Kom fyra i SM racet innan med hela portar (från sista startled) och lyckades kämpa mig till en 12e plats i nästa med kroniskt öppna portar i nästa race. Skillnaden är att med fungerande avgasportar gick det att vrida på rullen mitt i böjen och bygga upp fart men med mer eller mindre fullt nerlägg funka det inte utan portar. Så att köra med en sådan motor är inte bara dumt utan tar bort nöjet att köra, ger sämre varvtider och ökar riskerna.
Att köra med stängda portar är inte heller bra, 1999 kom jag till Linköping taggad som fan med mål att i alla fall försöka ta en SM medalj när säsongen var slut men lyckades ej få till varvtider som dög till något. I Falkenberg så var det totalt störtregn och fick bra placering där i racet från långt bak i fältet i starten. Hojen gick att ge gärnet med utan släpp bak vilket de flesta hade problem med. När jag kom hem plockade jag isär den och på en port hade gaffeln lossnat som öppnar den. Troligtvis tappades 10-15% av effekten på en port, borde bli över 20% bortfall med båda portarna stängda. Bra i regn dock.
Till 1999 hade jag regelvidrigt tillverkat portar i stål som höll, tillverkade sedan 8 st satser till och finansierade racingen med hjälp av dessa. Ingen av de gick sönder under den säsongen.