Sambons morbror råkade ut för en ostabil stege, varpå hans rygg träffar den enda stenen på gräsmattan nedanför, efter ett fall på runt 5+ meter. Han överlever, men blir liggande ett bra tag innan grannen dök upp. Numer, snart två år senare är han halvkroppsförlamad med allt vad det innebär, ensamt boende och vägrar hemtjänst.
I hans sits, då han var 63 när han föll om jag minns rätt, så hade det varit mer humant om han fått kila vidare. En skogsmänniska som spenderat hela livet i skogen med häst och dragit ved, det var hans liv. Det gav honom en fysik som en atlet, vilket kan ha hjälpt honom att överleva, nu sittandes, tittandes ut genom fönstret på skogen där han helst skulle vilja vara.
Han tappade det enda intresse han hade och har ingen vilja att lära sig någonting nytt, något modernt som kan aktivera honom där i rullstolen t.ex. Han jobbar som hårdast på att göra sig ovän med alla han känner på olika sätt, "lashing out" om man säger så, då han mår rejält dåligt. Rejält laddat bankkonto hjälper inte när man har otur, kan man väl sammanfatta det med i hans fall.
Det vi i hans närhet (om än på 25 mil) lärt oss är att man ska leva livet medan man har möjligheten och att oturen kan slå till när som helst (förutsatt att man inte utmanar döden med ordentligt taskiga odds var dag, då kommer det nog som ett brev på posten), under nästan vilken aktivitet som helst. Som han sa själv... han hade lika gärna kunnat trilla för 30 år sen när han gjorde exakt samma sak på samma sätt, bortsett från att trilla ner.
Personligen skulle jag nog välja att överleva och hamna i rullstol, om valet gavs, förutsatt att jag får ha sinnet och överkroppsmobiliteten i behåll. Skulle nog värdera det högt att få se mina döttrar (2+ år / 1 vecka gamla) växa upp, även om jag inte kan springa jämte dom, om nu oturen skulle slå till i ett ovaksamt ögonblick.
Väl skrivet i alla fall laidback, det är såna där historier man skänker en tanke medan man trycker på krukan och drar åt handskarna innan man vinkar till sambon och döttrarna och far iväg på en hojtur.
Tack för att du delade me dig av din erfarenhet! Man får sig verkligen en tankeställare......saker händer av en anledning
