Konsekvenser av hojåkning

[Tapeworm]

Tusen tack för att du delar med dig av detta! Gripande historia som får en att tänka till lite extra!

Önskar dig all lycka till på alla sätt och vis!

 

[laidback]

Bra berättat där laidback, inte för att få folk att sluta köra utan att förstå riskerna.

Har kört hoj i 30 år med ett antal krascher i bagaget men så tog "turen" slut för ganska exakt 14 månader sen. Är instruktör inom SMC och vi höll på att förbereda förra årets kurser, hade satt dit en väska bakpå ,en som jag inte använde så ofta, vi hade letat på ett ställe där vi skulle träna bromsning när något händer med väskan som åker in i bakhjulet med en stor krasch som gjorde mig förlamad från axlarna och nedåt. Sitter i elrulle idag och styr både den och datorn via en hakstyrning.

Skulle jag köra hoj igen om jag kunde = JA
Skulle jag rekommendera andra att ta hojkort = JA

Är det inte fördjäkligt så små marginalerna är ibland?

OM väskan inte lossnat, eller OM den inte åkt in i hjulet, eller OM nervtrådarna inte gått av så mycket?
Så där har jag tänkt tusen gånger, detta j---a OM!!!

Nu är vi ändå två som kan sitta och gråta ut och vara bittra och önska livet ur alla som fortfarande kan köra hoj!
INTE, jag har aldrig tänkt tanken en gång!

Nåja, vi tar väl det viktigaste först:

1. Vad har du för rulle? (Jag har en Perrmo c500)

2. Hur styr du datorn? Du styr musen med joysticken gissar jag, men styr du tangentbordet med en sån där reflex i pannan, eller? (Jag kör med joysticken, sen kan jag röra armarna och då har jag tryckt in pekfingrarna i tajta rör så håller dom sig raka och går att trycka på tangenterna med.)

3. Hittat nån mobil som funkar för dig?

 

[javaguru]

Bra berättat där laidback, inte för att få folk att sluta köra utan att förstå riskerna.

Har kört hoj i 30 år med ett antal krascher i bagaget men så tog "turen" slut för ganska exakt 14 månader sen. Är instruktör inom SMC och vi höll på att förbereda förra årets kurser, hade satt dit en väska bakpå ,en som jag inte använde så ofta, vi hade letat på ett ställe där vi skulle träna bromsning när något händer med väskan som åker in i bakhjulet med en stor krasch som gjorde mig förlamad från axlarna och nedåt. Sitter i elrulle idag och styr både den och datorn via en hakstyrning.

Skulle jag köra hoj igen om jag kunde = JA
Skulle jag rekommendera andra att ta hojkort = JA

omg .. nu blir jag extra nojjig med packrullen jag tänkte ha i sommar

 

[Ziggy]

omg .. nu blir jag extra nojjig med packrullen jag tänkte ha i sommar

Mmm man blev nojig och kör mer passivt nu.. vilket ledde till ett pinsamt motorstopp idag

 

[javaguru]

Apropå pinsamt, fick flera motorstopp med den nya ZX-10:an .. löjligt lite vrid på låga varv. Kände mig som värshta amatören .. Såja, nu e det sagt.. Nu e man till allmänt åtlöje

 

[hnric]

Tackar för ett bra inlägg och en alltid aktuell påminnelse. Kör allt som oftast som om det kan komma mötande i fel fil eller ligga skräp i min egen efter att ha sett vad min syster ha fått gå igenom efter en bilolycka. Bruten nacke(3-4 kotan) och krossad höft. Två skador där sjukvården i majoritet av värdens länder inte ens hade försökt för endera av skadorna.
Hon hade extrem tur och klarade sig från förlamning, men äter fortfarande ett gäng tabletter mot värk och nervsmärtor, samt ännu fler tabletter för att motverka biverkningarna av det första tabletterna. Normalt blir det aldrig igen.
Man glömmer allt för fort hur jobbigt de enklaste sakerna blir när man inte kan göra något själv.

 

[laidback]

"Inspirerande" är fel ordval men hittar inget bättre just nu. Stora creds för texten, insiktsfulla ord blandat med rätt inställning, från en som inte bara pratar utan även upplevt. Stort av dig att göra den postningen!

Med risk för att låta pretto, det är texter som den här, bedrifter som det du gjort, som på riktigt kan rädda liv i sommar. Jag lär i alla fall försöka ha dina ord i bakhuvudet när man drar det där extra på rullen. För det är bara en tidsfråga innan en hårdare crash är ett faktum just nu...

Återigen, bugar.

Tack, tack och ännu mera tack!!

Alla ni som berömmer mig måste ta det lite lugnare med det, jag sitter ju här och rodnar så det hettar i ansiktet!

apmojt,du har jätterätt i att om man t.ex. ska trappa ner på krökandet lyssnar mer på en ex alkis som tagit sig i kragen än om morsan som knappt har varit packad i hela sitt liv står ock tjatar.

Likadant om nån herre i grå kostym från trafiutskottet tycker att ungdomar på stora motorcylar kör som galningar och att dom borde förbjudas ger inte samma tyngd som om Peter Linden ber oss att dämpa oss lite.
Han vet liksom vad som händer vid en olycka!

 

[Kryckan]

laidback,

Det är inte utan tårar i ögonen som jag läser dina inlägg - jag tycker att det är så förbannat orättvist.
Du sprider eftertänksamhet, och det känns på något sätt lättare att lyssna på dig som vet vad du pratar om, än på fröken duktig som ledde Risk1 (som exempel).

Du verkar vara vara en ruskigt stark, och jag är tacksam över att få läsa dina inlägg - det är värdefullt för mig.

Häng i där, och ha det så fint

 

[istvan84]

Som så många andra skrivit innan. WOW!! Din berättelse är otrolig, otrolig på många sätt. Den är väldigt sorgsen såklart, men du berättar den på ett otroligt bra sätt. Verkligen fångar ens uppmärksamhet.

Jag är väldigt riskmedveten i vanliga fall tycker jag, men allt sånt här får en att tänka efter ännu ett steg längre. För redan ibland känner jag hur snabbt jag skjuter på mina gränser, somsagt, jag kör deffensivt och försöker fokusera på vägen samt eventuella faror.

Men ändå, har bara haft körkort i 2månader, har redan lärt mig göra halvkilometer långa wheelies och växla på bakhjulet. Häromdagen kom jag på mig själv att jag försökte lära mig luta mer i kurvorna så att första knäskrapet kan komma..

Har väntat med att ta körkortet nu tills jag är 27 för kände mig för omogen innan. Köpte en naken hoj för vet att det hade gått mkt fortare med en RR hoj. Nu känner jag väl kanske att köra lite bakhjul och sånt kanske inte är riktigt lika farligt som att ligga 250 på landsväg och slicka kurvorna. Men även här kan ju något tragiskt/otänkbart hända, såsom det hände för aRWe.

Och du verkar ju varit en väldigt erfaren förare med, med mkt racing och banköra bakom dig. Vad är jag då tänker man, som precis tatt kortet och inte har 1 hundradel av dina erfarenheter och körskicklighet..

Nää usch, får väl inte tänka så. Snart vågar man väl inte gå ut genom dörren heller..

Men tack så mkt för din berättelse, och somsagt. Grymt bra berättat! Du är en av de få t.ex. lärarna man hade när man gick i skolan. Som verkligen fångade ens uppmärksamhet för sättet han/hon berättade historien på fick en verkligen att lägga all sin koncentration på föreläsaren Jag satt med hög musik och bläddrade genom SH, men efter första meningen på din text så stängde jag av musikgen och la all koncentration på dig!

Ha det toppen nu, och fortsätt berätta din historia för andra

 

[Harmon Rabb]

Följer fortfarande tråden och läser vad som skrivs i den. Än en gång måste jag buga och tacka för att den kom till för jag är övertygad om att många kommer att ta till sig det som skrivits i den på ett annat sätt än om någon moral tant sitter och skriver ner kloka saker utan att få fram budskapet. Finns ingen bättre skola än livets skola och här har vi svart på vitt hur det kan gå om oturen skulle vara framme. Samtidigt är jag väldigt imponerad över att livsglädjen finns där och den personliga mognad som kommit fram.

Det som främst fick mig att starkt överväga om jag skulle ta ett mc körkort eller inte var just risken att bli förlamad i händelse av en olycka. Döden skrämmer mig inte lika mycket som att vara beroende av andra människor för att klara min vardag. Med det sagt tror jag att man likt trådskaparen och många andra finner styrka att kämpa på även när livet är som svårast. Undra om det ändå inte är det starkaste budskapet i allt det här? Än en gång ett stort tack för att ni vill dela med er av era erfarenheter till oss andra.

 

[laidback]

Kryckan, istvan84, Harmon Rabb, javaguru, hnric och alla ni andra tack för fina inputs och friska hejarop!!

Måste bara tycka lite om det här med erfarenhet. Jag ska inte argumentera mot erfarenhet, men nånstans kanske man sitter där och tycker att;
"Fyfan nu har jag gått alla smc-kurser och kan köra enduro med Guldvingen så mej rår inget på!"

Men som t.ex. i aRWe´s fall hade det tydligen ingen betydelse. SMC-instruktör och säkert ingen dununge på att köra hoj, men det räckte med en väskj---l som trasslade in sig i hjulet så var det färdigkört
Jag såg mig själv som ganska erfaren med att ha kört dels olika hojtyper dels ca tjugo
års aktiv tjänst. Det spelade ingen roll...

Men kanske hade jag blivit för självsäker eller för avslappnad vad vet jag?
Det kanske är så att erfaren inte är detsamma som kompetent/duktig?

Nej det bästa är nog att aldrig sänka garden, att alltid vara på sin vakt!

 

[Tony]

Starkt gjort att ni delar med er av era livsöden,vill ni höra en annan gripande historia ska ni lyssna på p4 värmland kl.15,03 idag då ska handikappsimmaren Anders Olsson berätta om hur hans livsöde ser ut och hur livet som (hjulbent) har förändrat hans liv,han har råkat ut för så mycket så man kan knappt tro att det är sant.

 

[aRWe]

Tack till alla som ger oss en inblick i baksidan.

Så som du tänker jag lite aRWe. Ska jag avstå helt för att något kan hända? Nej. För om nåt händer en dag, och gör att jag aldrig mer kommer åka hoj, då kommer jag ångra alla gånger jag avstod.
Men händer något så jag lär ju ångra just den ödesdigra gången. Men ännu mer alla gånger jag inte gjorde det jag ville, när jag kunde.

Precis, man ska inte ge upp något som är kul men man bör veta om riskerna.

Är det inte fördjäkligt så små marginalerna är ibland?

OM väskan inte lossnat, eller OM den inte åkt in i hjulet, eller OM nervtrådarna inte gått av så mycket?
Så där har jag tänkt tusen gånger, detta j---a OM!!!

Nu är vi ändå två som kan sitta och gråta ut och vara bittra och önska livet ur alla som fortfarande kan köra hoj!
INTE, jag har aldrig tänkt tanken en gång!

Nåja, vi tar väl det viktigaste först:

1. Vad har du för rulle? (Jag har en Perrmo c500)

2. Hur styr du datorn? Du styr musen med joysticken gissar jag, men styr du tangentbordet med en sån där reflex i pannan, eller? (Jag kör med joysticken, sen kan jag röra armarna och då har jag tryckt in pekfingrarna i tajta rör så håller dom sig raka och går att trycka på tangenterna med.)

3. Hittat nån mobil som funkar för dig?

1. Har en likadan, en c500.

2. Styr musen med joysticken, har ett skärmtangentbord som det är automatklick på (man stannar 0,5 sek på en tangent så skriver den) och T9. Ett program som automatklickar när jag pekar på en ikon eller länk.

3. Nej ingen mobil men är involverad i ett projekt som håller på med att ta fram ett omgivningsprogram där man ska kunna ringa med mobil.

omg .. nu blir jag extra nojjig med packrullen jag tänkte ha i sommar

Sätt bara dit den ordentligt så blir det bra.

 

[zalmondorro]

Så jäkla bra skrivet. Sitter med nytaget kort (6 dagar sen)och läser detta, kör defensivt, försiktigt, och kommer definitivt INTE att sluta med detta efter att läst denna målande och berättande text. Önskar dig och alla hojåkare ett långt lyckligt liv.Hoppas också att ALLA tänker efter och är extra försiktiga när de är ute på vägarna,en olycka händer alltför lätt

Tack för att du delar med dig LAIDBACK

 

[Impact]

Läste ett inlägg om att man inte lyssnar så mycket på "kvinnan på risk1'an" som på t.ex. laidback eller aRWe (minns inte vem som skrev). Tänkte tanken att kanske personer som ni, som har råkat ut för det som ni berättar om, skulle kunna vara där och berätta er historia? Som ni själva säger, inte NEJ till körkort, men med insidan av hjärnan..
Har inte gjort risk1'an själv så jag vet inte om det redan är så, annars kanske det skulle vara en bra idé? Eller vad tycker ni?

Starkt gjort att ni delar med er av era livsöden,vill ni höra en annan gripande historia ska ni lyssna på p4 värmland kl.15,03 idag då ska handikappsimmaren Anders Olsson berätta om hur hans livsöde ser ut och hur livet som (hjulbent) har förändrat hans liv,han har råkat ut för så mycket så man kan knappt tro att det är sant.

Läste detta kvart över och "Shit, det är ju nu!" In på p4 och slänger på programmet.. Jäklar vad intressant och lite kul att lyssna på honom! Tack för tipset!!

 

[Tomas Lofterud]

En av de mest gripande och viktigaste trådarna på SH ever...
Det som slår mig mest med din berättelse är just att man kan lura sig själv på grund av en undermedveten självsäkerhet när man kört mycket hoj. Jag har haft turen att klara mig ifrån allvarligare men, trots att jag bl.a kört in i en bil baifrån på essingeleden i rusningstrafik och senast förra säsongen kört omkull på både Nuerburgring med modern sporthoj och i oktober i roslagen med gammal Traja 65:a. Senast blev det en komplicerad nyckelbensfraktur som krävde operation och metallplatta. Har nog fått mig en tankeställare mest efter den senaste vurpan, då jag av någon anledning inte trodde jag kunde klota med en gammelhoj.
Din berättelse är superviktig och bör finnas med i bakhuvudet vid varje hojtur. Den omedvetna säkerheten som infinner sig ibland gör en ouppmärksam och då kan olyckan slå till när som helst och var som helst. Tack som faan att du delar med dig och all lycka i framtiden!

 

[Harmon Rabb]

Gör tråden till en stickey så kan folk gå in och läsa den ibland som en påminnelse att ta det lite lugnare i trafiken och kanske även på banan. Om någon får en tankeställare av att läsa första inlägget eller ännu längre in är mycket vunnet.

 

[PeterNorth]

Läste ett inlägg om att man inte lyssnar så mycket på "kvinnan på risk1'an" som på t.ex. laidback eller aRWe (minns inte vem som skrev). Tänkte tanken att kanske personer som ni, som har råkat ut för det som ni berättar om, skulle kunna vara där och berätta er historia? Som ni själva säger, inte NEJ till körkort, men med insidan av hjärnan..
Har inte gjort risk1'an själv så jag vet inte om det redan är så, annars kanske det skulle vara en bra idé? Eller vad tycker ni?

Det skulle garanterat få många att tänka om. I dagsläget är risk 1 rätt undermålig.

 

[laidback]

Tony!
Jahaja, då missade jag det då... Det lät som att jag borde ha lyssnat på!

zalmondorro!
Tack för att du läser!

Impact!
Rent spontant känns det som att; "vaddå, vad ska jag prata om? Jag kan väl inget om sånt där...?"
Men sen kom jag på att efter fem år i branschen har jag i alla fall fått en liten inblick i vad det handlar om att vara kraschad.

aRWe!
Jag förstår att du kräver att åka ståndsmässigt då du har en så Kunglig vagn.
Rent allmänt bland oss Permobil-konnäsörer anses ju C500:an vara den som gäller
för Män, medan C400:an endast når upp till...eh,jaa flickors nivå.

Skämt åsido, jag tror att automatklick-programmet är samma som det jag har, dragger 32?Om någon otränad lånar datorn skriker dom oftast "-HÄRDSMÄLTA!!" innan dom välter stolen och går hem!

 

[Kent@]

Hej.

Jag måste hålla med alla andra om att det var en gripande berätelse som gör att man tänker efter.
'Spontant funderar iaf jag över när det händer mig. Visst har jag varit inblandad i incidenter och när jag tänker efter så har säkert en majoritet av dessa berott på hur jag hanterat hojen i det ögonblicket....legat lite fel, gått liiiite för fort eller missbedömt situationen. Men det har alltid fixat sig än så länge.

I min värld har jag åtminstone inbillat mig själv att jag kör kontrollerat. Det gör jag nog men det finns dom där gångerna när man vrider på lite extra, växlar ner och gör en omkörning eller kommer in i kurvan lite fel. I dessa fall tänjer jag faktiskt liiite på gränsen.

Din berättelse har bidragit till att jag ska försöka ha din tråd i huvudet varje gång jag sätter på mig hjälmen.