Konsekvenser av hojåkning

[Jonte]

App app app, inte sitta å surfa på jobbet! Sverige skulle gå under om alla gjorde som dig... Men också mycket tack för allt beröm du öser över skribenterna i tråden!


Ja, då var tre RSS-veckor avklarade. Den här gången tyvärr inte så många intressanta föreläsningar inbokade, jag har nog varit på de flesta de två tidigare gångerna jag varit där.

Desto mer fick jag b.la. träna att gå med gåbordet. Tidigare har jag inte lagt sån energi på gåträning eftersom det inte är något jag kan använda i praktiken, jag knallar ju inte ner på stan liksom... Däremot är det smidigt att kunna stå upp när brallor och kallingar ska upp eller av. Förr sköttes sånt liggande i sängen med taklyft till och från rullen, omständligt och tidskrävande.

Förut när jag gåtränat på hemmaplan har jag gått kanske femton meter i taget, mest beroende på att lokalerna är så mycket mindre. Nu propagerade min sjukgymnast för att jag skulle sänka gåbordet och också hålla det närmare intill mig vilket gjorde att gåställningen blev mer upprätt och naturlig.
Sporthallen på RSS är 25-30 meter lång plus lite omvägar fram och tillbaka, det innebar att jag plötslihgt gått 60-70 meter utan paus. Nu tog det visserligen en kvart-tjugo minuter men tanken är att gåträna mer, istället för nötandet på den astråkiga träningscykeln, och då kunna synka ihop hjärna - ben lite bättre. Senare kan jag kanske börja gå en sväng utomhus, det ligger t.ex. en lunchrestaurang där jag bor, några hundra meter bort. Kanske, kanske...

Kan du gå till forsen kan du lika gärna gå till klubben och torrbryta på dina hojar. Hade varit sjukt coolt. Töntigt med hejarop och uppmaningar till hårdare träning. Men är det möjligt så kör så mycket du orkar!

Fredagskaffe på klubben?

 

[laidback]

Kan du gå till forsen kan du lika gärna gå till klubben och torrbryta på dina hojar. Hade varit sjukt coolt. Töntigt med hejarop och uppmaningar till hårdare träning. Men är det möjligt så kör så mycket du orkar!

Fredagskaffe på klubben?

Ja absolut, hasa bort till klubben skulle vara det ultimata provet!

Det är precis såna saker som ger nåt, istället för att sitta å dra i ett snöre med vikter, eller försöka trampa ihjäl en motionscykel...


Clas Hultling (som grundade RSS/Spinalis) har jag hört ledsnade totalt på alla meninglösa rehabövningar, t.ex. att skruva en vingmutter upp och nedför en lång bult, så han sa ung; "-Ameh föffan, ge mej nåt riktigt att göra, ge mej en fisk att rensa!" Tja, så tydligen lärde han sig att rensa fisk på rehabträningen, lite roligare än vingmuttrar!

Och likadant funkar det på RSS, för varje fredag var jag uppsatt på "köksgruppen" där jag satt och skivade potatis till gratängen, eller klyftade äpplen till smulpajen. Utan att jag märkt det hade jag alltså suttit och tränat finmotorik i tre timmar, trolleri!

 

[laidback]

Fruktansvärt!

Idag var det rehab-dag som vanligt, men eftersom en delegation från hjälpmedel skulle komma och greja med rullen fick jag hålla mig hemma. Det var lite smått och gott att pyssla med; i helgen har jag fått en felkod på displejen och det vill jag gärna veta om det är nåt allvarligt, eller om det bara har med det sönderkörda, glappande lyset att göra.
Sen var det lite med ryggstödet och fotplattorna och sådär, men de skulle hinna med det idag.

Vad jag inte tänkt på var att under tiden skulle jag bli tvungen att sitta i den manuella rullen from hell. Muspilen måste jag nu styra med en hand utan både motorik och känsel och ingenstans att ha varken telefon eller vattenflaska. Men det värsta är att jag nu blir förvandlad till ett sittande kolli utan möjlighet att förflytta mig dit jag vill. Från skrivbordet till köket (kanske 6-7m) tar det mig större delen av tio minuter, det blir m.a.o. att jag skriker på hjälp istället.
Det var ju en jäkla tur att FK inte tog alla assistentimmar när de ändå var igång, vad hade jag gjort då?

I-landsproblem? Javisst! Men nu är det faktiskt väldigt synd om oss som inte kan styra muspilarna, nästan liite mer än om barnen i Afrika.

För en halvtimme sen kom min elrulle tillbaka, lite omändrad, tillfixad och otroligt saknad. Jag flög över dit, och glömde snabbt den manuella tråkrullen! Otroligt vilken skillnad lite hjälpmedel kan göra. I den manuella är jag "sitting duck", helt utan chans att klara mig själv en kvart ens. I elrullen däremot har jag inga problem öht, är ju knappt handikappad alls!

 

[Nikel]

Hur mycket eller lite kan du använda benen?
När jag läste om gåbordet så verkar det som att dom "fungerar" lite iaf, och det är ju bra.

Quote:
Tidigare har jag inte lagt sån energi på gåträning eftersom det inte är något jag kan använda i praktiken, jag knallar ju inte ner på stan liksom..


Är inte det ett mål att sträva efter?

 

[laidback]

Hur mycket eller lite kan du använda benen?
När jag läste om gåbordet så verkar det som att dom "fungerar" lite iaf, och det är ju bra.

Quote:
Tidigare har jag inte lagt sån energi på gåträning eftersom det inte är något jag kan använda i praktiken, jag knallar ju inte ner på stan liksom..


Är inte det ett mål att sträva efter?

Tjena!

Benen funkar lite så där. Det känns ungefär som att nån annan styr dem, lägg sen till att jag inte har någon känsel så börjar vi närma oss verkligheten. I vänster ben har jag absolut noll ytkänsel, men full koll på djupkänseln. M.a.o. är det nästan som att gå med ett vanligt ben, iaf jämfört med höger.
I höger ben, där jag har bäst ytkänsel, har jag ingen som helst känsla för vad som är ett lagom långt kliv. Därför måste jag hela tiden titta på fötterna för att se var de hamnar.

På grund av tonus (muskeln intar aldrig viloläge) i min vad pressas tårna rakt ner i golvet = omöjligt att ta ett "fritt" steg utan att tårna släpar mot golvet. Dessutom gör spasticiteten att hela jag står och studsar om jag inte tar vääldigt försiktiga steg. Det går med andra ord inte särskilt fort när jag släpar mig fram.


När jag, ett år efter kraschen, ställde mig upp första gången trodde jag att jag snart skulle vara tillbaka bakom styret. Min dåvarande sjukgymnast tog ner mig på jorden med den glädjande frasen "du kan ju börja med att först ta dig till muggen...".

Att jag kan använda benen gör mycket väldigt smidigt jämfört med om jag inte kunnat det. Att knalla ner på stan är naturligtvis ett eftersträvansvärt mål, men för mig är det lite som nollvisionen är för trafikverket; "...börja med muggen...", en utopi. Däremot ska jag börja att gå lite utomhus för att se om restaurangen finns inom räckhåll, kollade idag och det är inte mer än ca 200 meter. Kanske för svårt med tår som pekar rakt ned i asfalten?

 

[d96angl]

Oj oj oj här händer det saker.
Operation av hand som verkar ha gått bra.
Gå med stå bord.
Prata om att torrbryta på klubben.

Roligt att du gör framsteg om än små inom vissa områden.
Den där hanoperationen verkar ju gjort susen!

Kommer du ner till Götet för mc-mässa?
Jag är förmodligen på mässan under lördagen.
Hade viljat gå fredagen men tror mitt nya uppdrag i Stockholm sätter käppar i hjulen för ett fredagsbesök.

Kämpa på Laidback!

 

[Nikel]

Tjena!

Benen funkar lite så där. Det känns ungefär som att nån annan styr dem, lägg sen att du inte har någon känsel så börjar vi närma oss. När jag hasar fram i lägenheten måste jag hela tiden titta på fötterna, annars skulle jag inte ha en aning om var de hamnar.

På grund av tonus (muskeln intar aldrig viloläge) i min vad pressas tårna rakt ner i golvet = omöjligt att ta ett "fritt" steg utan att tårna släpar mot golvet. Dessutom gör spasticiteten att hela jag står och studsar om jag inte tar vääldigt försiktiga steg. Det går med andra ord inte särskilt fort när jag släpar mig fram.


När jag, ett år efter kraschen, ställde mig upp första gången trodde jag att jag snart skulle vara tillbaka bakom styret. Min dåvarande sjukgymnast tog ner mig på jorden med den glädjande frasen "du kan ju börja med att först ta dig till muggen...".

Att jag kan använda benen gör mycket väldigt smidigt jämfört med om jag inte kunnat det. Att knalla ner på stan är naturligtvis ett eftersträvansvärt mål, men för mig är det lite som nollvisionen är för trafikverket; "...börja med muggen...", en utopi. Däremot ska jag börja att gå lite utomhus för att se om restaurangen finns inom räckhåll, kollade idag och det är inte mer än ca 200 meter. Kanske för svårt med tår som pekar rakt ned i asfalten?

Aha.
Det är såpass illa, men även ganska bra.

Den där restaurangen låter som ett bra mål till att börja med.
Eller halvvägs iaf

Förhoppningsvis så lär sig kroppen att gå, på sitt egna sätt med tiden bara man provar.

Jag tror på dig
Säg till när du kommit fram så bjuder jag på middag

 

[Rash]

Precis läst igenom tråden. Kämpa på! Ju mer du tränar ju större borde chanserna vara att tex kunna gå vid eventuella forskningsframgångar. Kommer de med något nytt så är det säkert bara bra om din kropp är i bästa möjliga form.

Det var skönt att läsa om dina framsteg i tråden och jag gillar att du är ute och glider med "rullen". =)

Ser fram emot att läsa om nya framgångar så kämpa på

 

[laidback]

Precis läst igenom tråden. Kämpa på! Ju mer du tränar ju större borde chanserna vara att tex kunna gå vid eventuella forskningsframgångar. Kommer de med något nytt så är det säkert bara bra om din kropp är i bästa möjliga form.

Det var skönt att läsa om dina framsteg i tråden och jag gillar att du är ute och glider med "rullen". =)

Ser fram emot att läsa om nya framgångar så kämpa på

Tack för att du hejar på!

Ja det är lite så jag också tänker, att vara så fit det går när de löser gåtan ryggmärgsskador. Tänk den dagen man vaknar upp efter en lyckad operation i nacken och då är helt oskadad igen. Om man då skulle ha samlat på sig 50 kilos övervikt som man först måste jobba bort, då har man ytterligare en motståndare att besegra.

För fyra år sen vägde jag 89 kg och när jag väl insåg att det var min kagge som buktade ut under tröjan ringde jag desperat till min dietist. Idag efter fyra år väger jag 78 och det har fan inte varit enkelt kan jag lova. Prova själva att sitta i en bekväm fåtölj och banta, inget tips man läser i tidningarna om...


Förra veckan fick jag punka på rullen. Fick det för några år sen, då var det en lång spetsig tagg som gick rakt in. Nu hade jag varit ute en lång sväng på lite grusvägar, joggingspår och likn. När jag nästan var hemma tyckte jag att rullen gick lite väl sakta, det fattades ett par km/h, och när jag svänger in på min gata började det "gneka" om ena däcket, det var knappt att jag behövde titta för att förstå; punka.


Tur i oturen var att jag bara hade femti meter kvar till porten, det tråkiga var att det var söndag och Hjälpmedel var stängt. Alltså tillbaka till denna förbannade manuella rulle, Uuähh!

Direkt på måndagmorron ringde jag Hjälpmedel och de skickade en kille med ett nytt hjul. Smack, så var man stålmannen igen!

 

[Rash]

Finns det grövre däck till din rulle? Eller finns det bara en typ för körning året runt?

När de självstyrande bilarna kommer så kommer du att kunna fara land och rike
Många gånger tänker man inte hur teknologiska framsteg hjälper olika typer av handikapp. Som när jag såg "en idiot på resa" (rekommenderas!) med Karl Pilkington. Han var på kentucky fried chicken ställe där samtliga medarbetare var döva. Då kom han att tänka på att de har en fördel av tex "FaceTime" och mms. Något som icke döva använder till meningslösheter oftast så är denna typ av teknik väldigt viktig för döva.

PS. Har du en mobiltelefon som du kan ringa ifrån när du är ute och "rullar"? Tänkte på den där historien med den galna tanten. Kan du ringa efter hjälp vid en eventuell incident eller är det en risk man helt enkelt får ta?

 

[laidback]

Däcken är samma året runt, brukar bara sänka trycket från 2.5 till 0.8 ung. En del frågar om det inte finns dubbdäck, men det gillar inte parketten tror jag...

Aha, "En idiot på resa" ska kolla efter den filmen. Såg "En oväntad vänskap" för ett tag sen, lite smårolig om handikapp.


Japp, mobilen är med på mina små expeditioner, det har ju t.ex. hänt några gånger att jag knappt haft batterier så jag kommit hem. I såna lägen är det värdefullt att kunna ringa färdtjänst, var jag än är. En annan gång var jag ute på en stig och ser en stor lerpöl längre fram. Tidigare hade jag kört nedför en brant backe som jag inte trodde jag skulle komma uppför igen, återstod alltså att satsa genom geggan och hoppas jag kommer igenom. Vilket jag inte gjorde.

Sittande fast i lersmacket ringde jag min assistent och bad henne ta på sig gummistövlarna och komma till skogspartiet där jag satt. När vi kom hem var jag rätt glad att det bara går att rulla rakt in till duschen, rullen var lerig upp till stolsdynan!
Apropå lägen där mobilen är bra att ha.

 

[chrismalm]

Fan, jag är imponerad av din inställning till din situation. (jag vet att man inte får berömma
dig egentligen )

Jag har inget vettigt att skriva. Men jag behöver ibland påminna mig själv, om att små
skitsaker i livet inte är värt att lägga negativ energi på. Du är en inspiration där.

Kör så det ryker med rullen

 

[laidback]

Jaha, idag var jag ute en sväng i snön, körde runt lite i ytterområdena och sen hem för lunch. Jag bad min butler sopa bort snön som kilat in sig överallt, inget konstigt än så länge.

Tillbaks från restaurangen (dit jag tänkte gå i sommar) ska jag bara ändra på fotstöden varpå det låter "POPP", med följden att den panelen blir svart. Provar ryggstödet-nej, höj/sänk-nej, tilten-nej, det är dött. Kör ut i köket för att dricka och provar att stänga av rullen. Det skulle jag inte gjort.

När jag trycker på on-knappen händer noll och precis ingenting. Antagligen har snön som låg på rullen smält och orsakat nån sorts kortis. Jag trodde jag skulle slippa se den manuella usch-rullen på ett bra tag, det var ju inte länge sen jag tvingades sitta i den p.g.a. punkan på elrullen. Nu var det tydligen dags igen.

Det värsta skulle vara om jag missar hojmässan, då är det allvarligt...

 

[laidback]

Ska väl berätta hur det gick med rullen, även om jag är sent ute.

Det hände alltså på lördagen innan hojässan , och som tur var kunde de hämta rullen redan på måndag. Killen som hämtade sa att om allt går som han vill är rullen tillbaks på onsdag. Det kunde utvecklas till en riktig nagelbitare, eftersom jag bokat färdtjänst till hojmässan på torsdag.

På tisdagen ringer Niklas, och jag vågar knappt fråga hur det gått. "-Tja, rullen är klar, om du är hemma på eftermiddan kan jag komma och lämna den." Jag tror nästan inte vad jag hör, men jublet som bubblar upp är så äkta det går, "Vad säger du?! Tjohooo!!"
Det visade sig att när han väl kollat upp vad som pajat, fanns det delar hemma på hyllan. Bara att byta två kretskort så var problemet löst.

När jag väl flyttat över till elrullen kändes det som att det inte fanns några problem i hela världen; Vadå handikappad? Jämfört med den manuella rullen, där jag knappt tar mig från den ena änden av rummet till den andra, känner jag mig nu helt oberoende och förvandlad till stålmannen!

Må elrullen hålla för evigt!

 

[Old Badger]

Härligt att höra!

 

[nissepelle]

Hur hade du det på hojmässan?

 

[laidback]

Härligt att höra!

Ja, visst är det konstigt att så lite kan göra så mycket? Tur att det inte var på 70-talet jag kraschade, eller tänk alla som måste fått ryggmärgsskador t.ex. i WWII, vad fanns det för hjälpmedel på den tiden? Inga elrullar antar jag...
Under en föreläsning på RSS berättade de att på 50-talet dog ung. hälften av de ryggmärgsskadade inom två år från skadetillfället, oftast av trycksår. Hårda bud...

Hur hade du det på hojmässan?

Hojmässan var som vanligt - skitkul!
Jag tycker hojmässan är det första på året som är "på riktigt" i för oss i knuttebranschen, mässan och Bike-katalogen. Lite som att komma in på Liseberg - åhh, jag vill till den! Nej, dit först, eller dit...

Här är min recension i "Mäss-tråden":
http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?267843-MC-m%E4ssa-G%F6teborg-2014/page3&highlight=

 

[Ulvhamne]

http://www.iflscience.com/health-an...-repair-may-bring-hope-spinal-injury-patients
Lite ny forskning?

 

[laidback]

http://www.iflscience.com/health-an...-repair-may-bring-hope-spinal-injury-patients
Lite ny forskning?

Ja, det där är intressant.
Tror det är samma som de skulle prova på en testgrupp i Sverige. De provar naturligtvis på personer som är helt förlamade för att ingen funktion ska kunna bli sämre om det inte går som det är tänkt.
Resultaten vid såna försök brukar beskrivas som *förbättringar*, alltså att den som tidigare varit totalt förlamad nu kan känna ett pirr i tån efter ett hammarslag. Eller så.
Någon bättre vetande får gärna förklara, jag är tyvärr dåligt insatt i forskninge
Men intressant är det.

 

[Ulvhamne]

Ja, det där är intressant.
Tror det är samma som de skulle prova på en testgrupp i Sverige. De provar naturligtvis på personer som är helt förlamade för att ingen funktion ska kunna bli sämre om det inte går som det är tänkt.
Resultaten vid såna försök brukar beskrivas som *förbättringar*, alltså att den som tidigare varit totalt förlamad nu kan känna ett pirr i tån efter ett hammarslag. Eller så.
Någon bättre vetande får gärna förklara, jag är tyvärr dåligt insatt i forskninge
Men intressant är det.

Det de skulle testa här i Sverige var väl någon form av hylsa med näringslösning i som sporrade nerverna att växa igenom hylsan, medan det här verkar vara något mumbo jumbo med att få centrala nervsystemet att bete sig som perifera, och faktiskt läka istället för att bara ge upp och fortsätta vara trasigt.
KAn dock inte påstå att jag har någon råkoll på det här med kroppen till att börja med. Glad sålänge min håller för alla dumheter jag hittar på med den.