Jag kan bara säga hur mycket jag hinner reagera, och hur jag reagerar, men första gången jag la en hoj i väldigt låg fart utan att skada mig hann jag inte ens märka att det släppte innan jag låg och sprattlade på asfalten. Antagligen för att jag var färsk på hoj, och inte kunde köra än riktigt.
När jag tappade framhjulet på min SX på bana så gick det också jävligt fort. Men när hojen daskat i asfalten hann jag tänka rätt mycket när jag låg där och kanade på asfalten. Min första tanke var väl "Oj vad det låter mycket." nästa var "Det är ju inte riktigt nödvändigt att hålla kvar i styret när hojen ligger på sidan, så jag släpper nog" sedan låg jag på rygg och kanade med och tittade på gnistregnet som motorkåpan bjöd på, såg hojen träffa gräset och byta sida innan jag själv kom ut i gräset och hoppades att jag kommit ner tillräckligt i fart för att det inte skulle bli väldans mycket tumlande. Vilket det inte blev.
När jag sedan planterade min rejshoj i en sandfålla hann jag tänka alldeles fantastiskt mycket, när jag kommit förbi min bromspunkt på full acceleration med sådär 50 meter, och applicerade bromsarna så hissade jag bakhjulet, tog omtag, hissade bakhjulet igen, bromsade lite mindre argt och rätade ut mot sandfållan och hoppades att jag skulle ha fått ner farten tillräcklgit för att stanna innan hojen nådde däcksväggen efter sandfållan. När jag lämnade asfalten och kom ut i gruset så konstaterade jag rätt fort att, nej jag skulle köra rakt in i däcken om jag inte försökte bromsa i gruset, så det gjorde jag. Och fick min första highsider i gruset, fjopp! så låg man i gruset. Hann med en snygg ninjakullerbytta som landning.
När jag kraschade med enduron och bröt ryggen (vilket antagligen var den gången du tänkte på) hann jag faktiskt tänka lika mycket...
På väg in mot en kurva så applicerar jag bromsarna, för att det kändes dumt att försöka ta kurvan i 50-60, och båda hjulen släpper omedelbart. Jag har fullt upp med att hålla enduron på hjulen, för det har man ju iaf lärt sig att sålänge fanstyget är på hjulen har man möjlighet att göra något. Kommer fram till att det är en enduro jag sitter på, att det är et helt öppet fält rakt fram, och att jag borde ha tränat på att hoppa med geggmoppen för jag har ingen känsla för det alls, hoppas på att fallet ner till fältet inte ska bli för djävligt och att jag lyckas hålla geggmoppen på hjulen i geggan, och när framhjulet träffade dikeskanten och moppen tog stopp tänkte jag FAN! och sedan när jag tog mark "AJ!" ...
Så, bara man inte får panik eller låser sig hinner man faktiskt tänka överraskande mycket när det skiter sig, men man har inte tid för mer än en eller två åtgärder, så den man väljer måste vara rätt, och man måste klara av att utföra den.
Så, träna sväng, broms och sånt skit så mycket det bara går på bana så att den tekniska färdigheten finns, och förtroendet. Jag har rett ut några tillfällen på gata helt utan att ha kraschat med, tack vare att jag kört en del bana och lärt känna mina hojar.
Och ska man köra geggmoppe, träna på att flyga.
(Seriöst, det är det jag undrar mest över om jag kunnat fixa vad gäller olyckan där jag bröt ryggen)
