Mina två cent:
Jag har haft en hel hoper Hondor, en Kawa, en Trajja och nu sist en KTM 1190 Adventure som jag sålde i våras. Jag sålde den för att jag har tröttnat på att köra hoj. Inget annat. Det blev leksaksbil istället.
Min erfarenhet är att en KTM kräver en medveten och erfaren ägare för att den skall funka problemfritt. Då brukar det gå bra. Det är inget fabrikat för nybörjaren eller den mekaniska novisen. En KTM- ägare skall vara beredd att bygga om det som fabriken inte gjorde riktigt rätt. Är man beredd att ta det så får man ut mer ägarglädje ur en KTM än vad en motsvarande Japanare kan ge.
1190 Adventure t.ex. hade(har?) en olämplig/dålig luftboxkonstruktion. Problemet välkänt och lösningarna är väldokumenterade. Rätt 1190- ägare fixade problemet med bra eftermarknadskomponenter och hade sedan marknadens vassaste Adventurehoj. Fel 1190- ägare väntar in motorraset och gråter över kvalitén på KTM.
Jag körde en hel del grus med min 1190. Då kan man inte byta pappfilter med 1500 mils intervall som serviceboken säger. Rätt ägare förstår detta, och gör rent sitt tvättbara eftermarknadsfilter ofta. Fel ägare gnäller och tycker att fabriken borde ha tänkt på detta.
Vilken typ av köpare är du?
Vill du ha ett slätstruken hoj med problemfritt ägande: Köp japanskt. Vill du ha rock ’n roll bakom styret och är beredd på att meka lite för att få det: Köp KTM
1190 Adventure var en hoj som gjorde mer än en sporthojspilot förvånad när det var dags att gasa. ”Va?? Kan man köra på det sättet med en sån där?” fick jag höra mer än en gång.
Jag ångrar inte mitt KTM- köp.
EDIT: Jag säger inte att 'Fel ägare' har fel. Klart att en köpare inte skall behöva bygga om en fabriksny hoj för att den skall fungera korrekt. Misstolka inte vad jag menar med 'Fel ägare'.