Jag fortsätter så här i arla morgonstund när ni andra vårdar vätskebristen...
Skylla problemen på ägarna, funkar det?
Njae....
Jag kör ju nästan mer med utländska vänner än svenska, och plockar upp underliga signaler när jag är utomlands.
På grusäventyren i Finland är det orange som på en hjortronmyr. KTM regerar stort i de kretsar jag kör i.
Delvis på grund av tankvolymerna. 640 Adventure MK1 står högt i kurs när det är 30 mil fullgaskörning till nästa mack och 950SE med 30-liters Safaritank behöver bara en Rotopax extra för att räcka 30 mil på 30 liter...
Det går hårt i Finland, men ingen gnäller på KTMs kvalitet.
De enda tydliga klagomål jag hört är det att DE-strålkastarna på 640 Adventure är "saaatans dyra. Det kunde dom löst bättre."
Jo, LC4or rasar i Finland också - men ingen verkar tycka det är underligt. Möjligen lite retligt, men man river hemma - själv eller gemensamt med någon vän, sätter ihop och är med nästa gång istället.
Tyskland är ändå märkligare. Där är KTM som ett vanligt märke. Lite ballare, förstås - men inget som diskuteras i "kvalitetstermer" direkt. Är det något så tar handlaren hand om det. Har garantin gått ut så får man betala själv - eller också så säljs hojen till b-nationer som Rumänien, Polen eller - Sverige.
Tysken är en mycket krävande konsument och meckar sällan motorer själv - och är nöjd med sin KTM.
Alltså en diametralt motsatt situation gentemot Finland - men kundnöjdheten är även här skyhög.
Den svenska situationen är alltså besynnerlig.
Om vi bortser från det troll som även jag förstått ligger bakom mycket av den senast tidens postningar om KTM så finns det anmärkningsvärt många missnöjda KTM-ägare i Sverige. Ägare, och före detta ägare som närmast utvecklat ett hat mot märket.
Jag skojar inte - jag har flera vänner och bekantskaper som, balanserade och vettiga i övrigt, ändå när ett glödande hat mot märket.
Inte hojen i sig, utan
märket. Flera av dem skulle vilja ha KTM, men vägrar handla igen eftersom dom anser sig så fruktansvärt illa behandlade av
märket.
Varför uppstår sådana situationer oftare i Sverige - enligt mina erfarenheter? Varför är finnarna happy campers och tyskarna zufrieden - men påfallande många svenskar vansinnigt mycket mer förbannade än svenskar normalt sett blir? Jag hör KTM-ägare som upprörs mer över hur deras garantiärende hanterats än det senaste terrordådet på svensk mark.
...vilket ärligt talat är lite märkligt.
Hur har
märket råd att mangla sina kunder så?
Varför mismatchas kund/hoj/ändamål/service så i just Sverige?
Fattar inte svenskarna vad dom köper?
Förstår inte den svenska kunden vad som krävs?
...eller ligger grunden till den "svenska situationen" någon annanstans?