dumbo skrev:
Nu kommer vi ju inte att se något avskaffande av försvaret inom en överskådlig tid, även om det sparas in ganska drastiskt på det.
Varför jobbar man inte för kvinnlig värnplikt? Då kanske fler män istället skulle placeras i civilförsvaret.
Om man anser att en företeelse i samhället, som värnplikt, ska avskaffas jobbar man med det som mål, även om det inte är inom en snar framtid. Nu är jag inte hundra procent insatt i vad feminister tycker om värnplikt eftersom jag läst feministisk teori och i pragmatism. Som du säkert förstår finns det också olika inriktningar inom feminismen som säkert har olika syn på just värnplikt. Jag har inget exakt svar på din sakfrråga, mer än på det teoretiska planet att krig inte är förenligt med en feministisk grundsyn.
dumbo skrev:
Nej, det är det inte. Du kan inte skylla på narkotikan att folk är knarkare. Isf skulle ju ALLA vara knarkare. Narkotika finns ju bevisligen. Varför är inte hela världens befolkning alkoholister?
Varför ser vi att allt fler och fler unga tjejer börjar röka?
Sjukdomen är dålig information. Botemedlet är bra sexualundervisning, både från föräldrarna och i skolan.
Att bekämpa förnedrande, rå och kränkande porr är ju en del av att få ett bra klimat i samhället och en bra sexualundervisning. Liksom att bekämpa narkotika är en del av narkotikautbildningen. Det hänger ihop
dumbo skrev:
Skulle det vara enkelt för mig?
Om jag inte var nöjd med mitt jobb, av den ena eller den andra anledningen skulle jag söka ett annat. Jag har verkligen inte bra betalt, trots att jag är man. Jag har troligen sämre betalt än de flesta kvinnor med samma jobb som jag. Och visst skulle det vara kul med mer pengar, men jag trivs, trots allt, på mitt jobb. Gjorde jag inte det kunde jag ju ta upp det med min chef, eller högre upp i hiarkin. Blev det ingen förbättring då så får jag väl söka mig nån annanstans. Hur kan det bli svårare än så?
Uppenbarligen anser du att det är enkelt eftersom du frågar om det kan vara svårt. Ja det kan vara olika svårt för olika människor att göra det som för dig är självklart.
Vad jobbar du med, om man får fråga.
dumbo skrev:
Jag bara säger vad jag ser. Jag ser inte några feminister jobba för att jämna ut orättvisor som drabbar männen till fördel för kvinnorna. Om du kan nämna någon sådan fråga som drivs så får du gärna göra det.
Vad är det för orätvisor som du anser att vi män utsätts för i större utsträckning än kvinnor. Förutom värnplikten och att vi löper större risk att bli misshandlade offentligt?
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Feminism handlar inte bara om kvinnors rättigheter utan om hur man ser på alla människor och deras rättigheter. Feminism heter det då man, som motpart till det allt igenom rådande patriarkatet, väljher att se på samhället ur kvinnans perspektiv.
dumbo skrev:
Du skrev att jag tyckte att det var okej med orättvisor mellan män och kvinnor.
Jag drog den, kanske felaktiga, slutsatsen att du ansåg den ojämlikhet mellan könen som råder som mindre viktig än andra orättvisor och därigenom mer rättfärdigad. Tycker inte din argumentation har visat på något annat heller. Förutom att du vill ge ske av feminism som ett uttryck för hämnd på männen.
Är också lite nyfiken på hur mycket feminism du har läst, förutom enstaka spalter eller stänkare i dagspress?
Bingo skrev:
När jag hör ordet kultur börjar jag famla efter min revolver. 
Bingo --> Kom igen och svara på gladhs fråga. Är nyfiken på vad du menar.
rerell skrev:
Vilka kulturellt betingade skillnader mellan kvinnor och män får finnas kvar i det du ser som ett jämlikt samhälle?
Det är en väldigt svår fråga. Jag vet inte svaret på det men tycker det är viktigt att fundera på om de saker som vi tar/vissa förespråkar som "naturliga" verkligen är det och om de inte i många fall skulle göra mer nytta som historiska reliker som tex häxbränning. Naturen och våra påstått naturliga handlingar är väldigt enkla svar/undanflykter/schabloner för vårat handlande, i mitt tycke.
Följande text är från en god vän till mig som jobbar i Kambodja. Jag är medveten om att den inte har mycket med ursprungsfrågan om kvinnor i reklam att göra men vill ändå delge er den av några anledningar. Det handlar dels om referenserna till den manliga sexualiteten som en obändig naturkraft. Jag tror att de flesta som förespråkar våra naturliga drifter inte håller med Kambodjanerna i deras syn på detta. Ändock är deras uppfattning av det naturliga lika verklig och självklar som våran.
Dessutom är det ett utdrag ur verkligheten för prostituerade - allt arbete är ju prostituion och vilka är vi att tala om att det är fel? - och förtryckta kvinnor. Det ser inte likadant ut i Sverige men det är pengarna från männen i väst som föder en sådan bransch, och jag lovar att det är inte tjejerna som är vinnarna ekonomiskt heller.
Att män, i hela världen, är de med makten är ju uppenbart och jag anser att vi har ett ansvar för det som sker i Asien också genom att upprätthålla ett patriarkaliskt förtryck. Ni må tycka att jag är högtravande, tramsig och melodramatisk och att detta inte har med hojar att göra med det skiter jag högaktningsfullt i.
"De står i skuggorna under träden. De flesta är tonåringar,
några runt tjugo. Gatlyktorna brinner gula i natten. De är
klädda i tajta jeans och trendiga toppar, i enlighet med
det japanska modet. Ni vet, rosa tuggummibubblor,
pastellfärgade tröjor och håret i två flickaktiga tofsar.
De är längst ner på Phnom Penhs skala av prostituerade.
Strax bakom den smala gräsmatta som kallas park och som är
deras nattliga postering höjer sig
Självständighetsmonumentet. Ett av Phnom Penhs mest
avbildade landmärken. Ett stenkast därifrån ligger
premiärministerns palats. Gatorna på vardera sidan av
parken hör till stans mer trafikerade. Fotgängare,
cyklister, mopeder, gatuförsäljare och bilar passerar.
Jag cyklar förbi dem så gott som varje kväll. De står där i
skuggorna, uttryckslösa och sminkade. De ser unga och
försvarslösa ut.
De kostar mellan två och sex dollar.
Men det är för mycket, anser ett växande antal unga
kambodjanska män ur medelklassen. En ny undersökning visar
att gruppvåldtäkt av prostituerade blir allt vanligare. En
av killarna hämtar upp flickan, kör henne till ett billig
hotell där hans vänner väntar. Två dollar kan därmed delas
på tio. Eller tjugo.
I undersökningen har ett stort antal ungdomar tillfrågats.
Den absoluta majoriteten vill inte ens kalla övergreppet
för våldtäkt eftersom kvinnan redan gått med på att låta
sig köpas. En något mindre majoritet tycker hur som helst
att det är bättre att männen förgriper sig på prostituerade
än på andra kvinnor. Det är i linje med den grundläggande
inställningen till prostitution i det kambodjanska
samhället: manlig sexualitet är en obändlig naturkraft. Om
det inte fanns prostituerade så skulle papporna våldföra
sig på sina döttrar.
Männen beskriver gruppvåldtäkterna som male bonding. En
trevlig fritidssysselsättning som för dem samman.
De prostituerade i sin tur ser gruppvåldtäkterna som något
de måste leva med. De kan bara försöka komma undan. Det är
uppenbarligen inte så lätt, eftersom de flesta tillfrågade
inte ens kan räkna antalet övergrepp. De vittnar om
våldtäkter som pågår i timmar, om hur de misshandlas om de
svimmar. Eller ändå – som en av de tillfrågade männen
säger: ”vi slår dem bara om de förtjänar det.”
Serei Mom är 19 år. Hon är klädd i jeans och tajt orange
tröja där hon väntar på kunder i parken. Hon har varit
prostituerad sedan hennes pappa sålde henne för att köpa en
motorcykel. Hon säger sig inte hysa något agg mot honom –
han var ju tvungen för att kunna försörja familjen. Hon har
blivit gruppvåldtagen minst 20 gånger de senaste två åren.
Kunderna är snyggt klädda khmerkillar, jämnåriga med Serei
Mom och de andra som står under träden. De kommer på
flashiga vespor eller i bil. En av dem säger i
undersökningen: ”Alla mina manliga vänner gör det. Vi
brukar vara sju, två som hämtar horan medan de andra fem
väntar i hotellrummet. Om vi ger henne att äta också så kan
det vara ett dygn”.
Jag ser dem stå där i skuggorna när jag cyklar förbi.
Och jag undrar var en människas ansvar för en annans olycka
går? Vad har jag för rätt att bara cykla förbi?
Men jag undrar också vad jag kan göra? Om jag skulle ta ut
alla mina pengar och lösa en av flickorna från hallickens
slaveri, då kommer en ny flicka hämtas från landsbygden för
att fylla hennes plats. Vad blir mitt ansvar i hennes
lidande?
Jag vrider och vänder på dilemmat och jag hittar inget
svar. Jag frågar er alla: vad ska jag göra? Serei Mom står
där i skuggan med sitt alltför rosa läppstift och försöker
betala av sin pappas skuld med sin kropp. Hon är 19 år och
har blivit gruppvåldtagen över tjugo gånger. Hon kommer att
bli det snart igen.
Ska jag fortsätta att cykla förbi?"
.
.
jag kan hålla med om att det är löjligt med så mycket sex i reklamerena,och kan inte heller tänka mig att tjejerna inte tycker samma.Om bikerbitch är feminist vet jag inget om men en sak vet jag att det finns inget vi o de(män o kvinnor) så det känns fel att hela tiden se kvinnor som offer vad sägs om att byta roller att men i reklamerna ska bara vara sexiga medan kvinnorna ska vara sexiga och dumma .Ska det klagas kan man väl göra det seriöst att ta hela reklam branchen.Personligen tycker jag att det som diskuteras på forumet ska ha om inte helt iaf lite med hojar att göra men vad vet jag,jag kanske är en dum figur som inte klarar av nåt om vi ska ha reklamerna som representation.
