Jag har verkligen börjat med noll i livet. Ingen bostad, inga pengar, inget jobb - ingenting, förutom kanske min studieskuld.
Idag har jag allt jag vill ha egentligen och kan göra det jag vill göra.
Jag är lyckligare idag med mina pengar än jag var för ett par år sen utan mina pengar.
Jag har allt jag vill ha egentligen(Det hade varit kul med en helikopter på taket, men jag får inte bli pilot pga min syn haha).
Alla skapar sin egen tillvaro. Går man och klagar varje dag på hur trist allting är så kommer det aldrig bli ändring på tillvaron heller.
Alla studier i detta ämne har visat att de som måste kämpa varje månad för att få det att gå runt är olyckliga medan de som har så de klarar sig och en slant över därefter är lika lyckliga som de som har en miljon i månaden.
Man lever lätt efter sina tillgångar.
Sen vet jag ett par som har riktigt gott om pengar men de är ju hur tragiska som helst. De gör INGET med sina liv. Testar sällan nya saker, vill aldrig lära sig nånting och gör bara samma saker år efter år som de gjort hela tiden. Fy FAN vad tragiska de är, världens möjlighet att utveckla sig själv men sitter mest hemma i sin ensamhet. Fast trivs man så ska man väl fortsätta...
En av dessa killar super 5 dagar i veckan i Köpenhamn - det gör han som andra går till jobbet varje dag. Kommer hem, går ut med hunden och gör likadant igen.
Vilken stjärna
Vet inte hur lycklig han egentligen är, det vet bara var person för sig själv.
Sammanfattning: Måste du kämpa kommer du tycka det är en trist tillvaro, har du över efter månadsslutet och gjort det du vill är klassa dig själv som lycklig - mer pengar kommer alltså inte att hjälpa dig