Det är svårt att inte ta åt sig av alla tragedier man läser om.. Likt förbannat så är man oberörd och tuffast av de tuffaste när man gränslar sadeln. Jag känner mig aldrig orolig när jag kör, tycker man kan köra offensivt men försiktigt. Många olyckor, t ex "vänstersvängsolyckan..." där bilen svänger, med eller utan blinkers - vadfan det är bara gefan i att bränna om i världens fart. Ligger jag bakom en bil på landsväg, och närmar mig bilen fort, så lägger jag mig bakom i samma fart först. Sen kolla, kan han tänkas svänga in på en väg till vänster eller höger "nej det finns inga korsande vägar", "ok bra", "då kör vi"..... Sitter hela tiden och resonerar med mig själv, bedömer risker, och småpratar med mig själv innanför hjälmen. Jag tycker sunt förnuft skulle förhindra väldigt många olyckor, sen finns det dom som råkar ut för saker pga av ren otur. Sen finns det stolpskott helt utan tallang som borde pyssla med annat istället. Vissa är anpassade till farter, andra avsaknar känsla helt och hållet....