I mitt yrke har jag ofta att göra med högutbildade tjänstemän, inklusive högre chefer. När jag hjälper dem att förstå olika koncept brukar jag ofta fråga dem vilka böcker inom sitt område som de har läst och som intresserat dem. Brukar resultera i en helt nollställd blick.
När jag (efter att de beklagat sig över hur kasst deras verksamhet funkar och de förstår inte varför) rekommenderar någon bok jag tror de skulle ha nytta av tittar de på mig som jag vore fullständigt galen. De vill bara ha en PowerPointbild med fem punkter som säger exakt vad de skall göra utan att behöva tänka eller reflektera.
Ett tag tänkte jag att jag skulle försöka underlätta genom att för egna pengar köpa böcker som jag gav bort till folk för att stimulera nyfikenhet, i tron att de skulle bli tacksamma. Det fick jag sluta med. Sågs i princip som en förolämpning. På ett ställe ledde det till så mycket skitsnack bakom min rygg att jag inte längre kunde göra mitt jobb.
Svenskar är illitterata idioter.
Haha, jag har också alltid köpt böcker till medarbetare när de fyller jämnt/slutar/börjar. I akademiska yrken får man liksom inte bli förolämpad av sådant.
Nåja, vi lär inte förändra världens gång den här gången heller.
Snart jul och därmed lästips:
Gogol skrev ju bland annat ett gäng noveller i inte alltför långt format. I dessa påvisade han typiskt mänskliga egenskaper på ett unikt vis.
Historien om Ivan Ivanovitj och Ivan Nikoforevitj är en liten berättelse om två gentlemän och bästa vänner som på grund av ett missförstånd blir dödsfiender och ägnar resten av sina liv åt att fåfängt försöka bekriga varandra. Till vilken nytta?
Läs boken, den kan nog vara uppbygglig även för SH-are.
Rätt som det är återupptäcker människor litteraturen och ställer krav på verkshöjd även inom motorjournalistiken och då slipper vi kanske se så skämmiga ”texter” som den om Multistradan i Allt om MC.
