Det är nog snarare snudd på funktionella analfabeter än språket i sig som utgör skillnaden mellan svensk och brittisk journalistik. Inte sjutton har vi utrustats med ett fattigt och innehållslöst språk!
Mångata, ombudsman, moped och varför inte smörgåsbord! Sammansatta ord som britter inte ens förstår tjusningen med. De ger dessutom möjligheten att uppfinna nya ord som är begripliga och förståeliga direkt utan extra förklaring. Samma ljud skrivet på sju? olika sätt. Tonalitet, visserligen inte som i mandarin men iaf något som inte heller britterna varken har eller förstår.
Bara för att våra "journalister" inte är lika vältränade som många av sina utrikiska kollegor så är inte vårt språk på något sätt fattigare. Vi läser, de flesta av oss dessutom. engelskspråkiga publikationer med engelska som andra- eller tredjespråk och det färgar upplevelsen inte helt litet, icke att förglömma.
Björn Wallde kåserade för länge sedan om HD:s då tilltgande popularitet precis när 883:an kommit. Inte helt ordagrant men...
"Här åker man, det regnar, det är kallt och jag är blöt och fryser. Men det är det minsta av mina problem just nu...
Tanken på att när nästa svenssonbil passeras, så sitter de där inne och tänker; titta, där kommer en till sån där jäkla trendnisse, är mycket värre!"
Nu så här närmare 35 år senare så blir man lite varm inombords, trots blötan.
[EDIT] Det ska f-n till att stava ens till analfabet, det suger.[/EDIT]
Helt rätt, vårt språk är inte mindre fattigt eller uttrycksfullt, däremot är vårt självförtroende mindre. Därför dör norrmän och danskar fortfarande i kräfta medans vårt språk "utvecklats" så vi dör i cancer.
Och denna "utveckling" är naturligtvis inte bevisgrundad utan evidensbaserat. Naturligtvis sker inte en betydande ökning utan det är en signifikant eskalering.
Jag brukade köpa PB mag i en tidningsbutik i centrala Göteborg i slutet av nittiotalet, kostade skjortan för en fattig student minns jag. Varvade det med att köpa (också brittiska) iD som var någon blandning av avantgarde mode och obskyr musik. PB mag dock, älskade den både för att den hade massa coola hojbyggen, seriösa sporthojstester och tekniska djupdykningar.
här för övrigt en utgåva jag faktiskt hade, som ev en gammal grävling här på forumet kan känna igen sig (oklart om han framför sin båge på samma sätt dock).
View attachment 507892
2001 kom jag och en kamrat ifatt en bil på väg söderut från Jönåker. I den enda riktiga uppförsbacken gick det rejält långsamt. Så jag kör om på den korta rakan innan högern. Tur att jag inte gasade satan för plötsligt hade ett större lyft än på bilden ovan.
Frågade min kamrat hur det såg ut och det syntes att det inte var planerat.
Men åter till ämnet. Svårt att jämföra en medlemstidning, det ska då vara med BMF och MAG isåfall men där har jag aldrig varit medlem. Men eftersom jag inte är med för rabatter eller dylikt utan för att visa att vi är flera som kör motorcykel och vill fortsätta med det, så är det bra med en tidning som också är trevli att läsa.
Precis som på detta forum läser jag det intressanta och struntar i att läsa, och bli upprörd, av det ointressanta.
Men trevligt att många här gillar brittiska tidningar.
Jag läste mest engelska MCN och Bike, som hade Ogri och Aunt Agony, men annars allt brittiskt.
Amerikanska tidningar kändes tråkiga, inte bara språket, med "tips" om att använda frambromsen men uppskattades för torra fakta och fina bilder
Svenska BIKE lästes som lösnummer. Enda prenumerationen jag haft var Hojmagasinet som sedan blev MCM.
För att underhålla tyskan så har jag läst Motorrad i över 40 år.
