Har en liten undran eftersom jag är så jävla trött och less på alla jävla datorer och behöver skriva av mig lite ilska:
Var sätter man gränsen för sin "gratis support" som man tillhandahåller familj, polare, kollegor, kollegors syskon, kollegors syskons flickväns morsa osv?
På nåt konstigt sätt verkar folk tro att datahjälp är gratis. Anlitar man en målare, snickare, bilmek eller nåt annat "hantverk" så är det standard att pröjsa en slant eller bjuda på en back öl. Men datahjälp blir "tack för hjälpen" typ!
Självklart hjälper man de närmast sörjande gratis men nånstans måste väl gränsen gå. Det är ju ändå ens egen fritid som förbrukas och den måste väl vara värd nåt?! Sen har det kanske tagit 5-10 år eller mer att skaffa sig den erfarenhet som krävs för att lösa vissa problem. Också värt nåt kanske?
Inte för att jag vill uppmana till svartjobb direkt men hur fan ska man göra? Har väldigt svårt för att både säga nej och att "ta betalt". Ofta fattar kanske inte folk att t ex en omformatering tar ca 2-4 tim om man vill få allt på plats igen.
Nån som känner igen sig?!
Var sätter man gränsen för sin "gratis support" som man tillhandahåller familj, polare, kollegor, kollegors syskon, kollegors syskons flickväns morsa osv?
På nåt konstigt sätt verkar folk tro att datahjälp är gratis. Anlitar man en målare, snickare, bilmek eller nåt annat "hantverk" så är det standard att pröjsa en slant eller bjuda på en back öl. Men datahjälp blir "tack för hjälpen" typ!
Självklart hjälper man de närmast sörjande gratis men nånstans måste väl gränsen gå. Det är ju ändå ens egen fritid som förbrukas och den måste väl vara värd nåt?! Sen har det kanske tagit 5-10 år eller mer att skaffa sig den erfarenhet som krävs för att lösa vissa problem. Också värt nåt kanske?
Inte för att jag vill uppmana till svartjobb direkt men hur fan ska man göra? Har väldigt svårt för att både säga nej och att "ta betalt". Ofta fattar kanske inte folk att t ex en omformatering tar ca 2-4 tim om man vill få allt på plats igen.
Nån som känner igen sig?!