Mitt liv som crew chief - rejsrapport Team DNS/Sleven Honda Italia Team (SHIT)
Hej igen, i vanlig ordning har ni säkert suttit och F5-at rejsrapportdelen i panik och åtrå efter ett litterärt livstecken från mig.
Er väntan är över. Här är den, rapporten:
Eftersom jag under försäsongstesterna visat mig vara lika usel som vanligt på att köra 125-räser sket jag fullständigt i att anmäla mig till Sviestad-SM.Dels för att jag är usel på att köra, och dels för att jag inte drack tillräckligt mycket öl dagarna innan anmälningstiden gick ut.
Min käre vän fy fan jävla skit-sege vågar dock inte åka iväg utan att jag följer med och håller handen. Så jag följde med.
Fy fan jävla skit-sege har en Range Rover som han anser vara driftsäker nog att fara land och rike runt med. Kort efter att han lämnat hemmet för att åka och lasta bevisade bilskrället än en gång att den inte är lämpad för annat än mycket korta rundor på vägar i hemmets omedelbara närhet.
Stående på en tankomat med husvagn tillkopplad beslutade sig skiten för att i true british tradition gå sönder. Fy fan jävla skit-sege skickade ett SMS om detta till mig där jag satt i Team DNS 125GP workshop och väntade.
Eftersom jag inte kan fjärrlaga bilar så svarade jag nåt i stil med "lös problemet eller skit i alltihop" och ett tag verkade det som om han faktiskt tänkte skita i alltihop. Hans fästmö, som antagligen sett fram emot lite egentid tvingade honom dock att hyra en bil att åka ner med. En Ford, igen. Det börjar bli tradition, det också.
Jag började plocka fram allt vi skulle ha under tiden han styrde med bilhyra. När han väl dök upp fick han lasta ekipaget själv medan jag gick och duschade. Vis av tidigare erfarenheter från SM-helger vet jag att varenda fiber i kroppen kommer att skrika NEJ angående att duscha med tjockstarka hantverkare från Rookie 1000, så jag ville förbättra förutsätningarna så gott det gick. På det här viset fanns ju en liten chans att jag inte skulle lukta räkrens/gödselstack/härsken bearnaise på söndagkvällen.
En sak jag absolut inte ville glömma hemma var gummistövlar. Det regnar ALLTID på motorcykeltävlingar. När jag duschat klart skulle jag bara hämta gummistövlarna i verkstan, men ett SMS från fy fan jävla skit-sege om att jag skulle ta med hans byxor och skor fick mig att komma ihåg hans byxor och skor, men totalt glömma mina stövlar. Fy fan, jävla skit-sege!
Sen kom vi iväg efter ett snabbt stopp för att fylla på kontantkassan. Vi låg inte skitbra till i tid, GPS-en visade ETA 22:42 när vi åkte. Grindarna skulle enligt Sleven (som var på plats i Linköping sen 17-tiden) låsas 23:00.
Dieselforrrden fy fan jävla skit-sege hade hyrt var inte det snabbaste fordon jag nånsin färdats i, och med husvagn tillkopplad sackade den betänkligt i uppförsbackarna. ETA kröp stadigt framåt i tid. Fy fan jävla skit-sege började gnälla om att han måste äta följt av en lång urskuldande ramsa om hur en utebliven middag skulle leda till ond, bråd död i förlängningen. Jag gav klartecken till ett ätstopp så länge det inte var en alltför lång omväg från E4-an. "Klinga kan funka" förkunnade jag med myndig stämma.
När vi närmade oss Klinga såg vi de gyllene bågarna på en stolpe vid vägen, men de var släckta. Fy fan jävla skit-sege förklarade att om skylten var släckt var "restaurangen" stängd. "Happ, dom stängde väl tio" sa han, men precis när var försent att svänga av kom öppettiderna fram bakom en skymmande tall. Det var öppet till midnatt. Fniss.
Jag är som alla vet väldigt snabbtänkt, så jag sa att vi får stanna vid Statoil och köpa mackmackor som kanske kan vara det absolut sämsta när det gäller mättnadskänsla och näringsintag i förhållande till inköpspris. Vi köpte massor av mackor ändå, eftersom pengar inte är nån trång sektor. Åtminstone inte för mig, eftersom jag inte äger en Range Rover.
Under hela resan ner skickade Sleven SMS och förhörde sig om beräknad ankomsttid (det är det ETA betyder, om ni inte fattade det) och för att roa mig svarade jag med vilseledande information. Min favorit var "Suck, broöppning i Södertälje" som jag skickade strax efter tio.
Sen kom vi i all fall fram. Sleven hade mutat in en ruta nere vid besiktningshallen, vilket gladde mig eftersom ALLA skulle passera där och se mig crew chiefa på mitt oefterhärmliga sätt.
Vi backade proffsigt husvagnen på plats, eller så gav fy fan jävla skit-sege upp nästan direkt och vi puttade den på plats för hand. Det senare stämmer bäst. Sen skulle vi sätta upp mitt fina berratält vilket gick galant. Fy fan jävla skit-seges gamla tält består av tusen rör, åttahundra hörnbitar av en sort, fyrahundra av en annan och en möglig duk. Allt bor i en big bag som faktiskt ensam fyller en husvagn. Mitt tält är mycket bättre på alla punkter.
Medan vi reste tältet kom en dansk förare och ville socialisera. Han sa inget, eftersom han säkert förstod att vi inte skulle fatta. Fy fan jävla skit-sege fräste "FANVILLDU?" åt honom. Mest på skoj kanske, men dansken lommade sorgsen iväg och jag kände med honom. För er som inte vet så är fy fan jävla skit-sege fullkomligt taktlös och empatibefriad.
Sen fick man öl, och sen fick man sova. Sleven sov i sin Renault Megane Scenic (vad är det med roadracingförare och udda bilar?) och jag fick sova i fy fan jävla skit-seges husvagn, eftersom jag är crew chief å de då va.
Det var torsdagen. Nu ska jag äta. Återkommer senare, don't hold your breath.
Hej igen, i vanlig ordning har ni säkert suttit och F5-at rejsrapportdelen i panik och åtrå efter ett litterärt livstecken från mig.
Er väntan är över. Här är den, rapporten:
Eftersom jag under försäsongstesterna visat mig vara lika usel som vanligt på att köra 125-räser sket jag fullständigt i att anmäla mig till Sviestad-SM.Dels för att jag är usel på att köra, och dels för att jag inte drack tillräckligt mycket öl dagarna innan anmälningstiden gick ut.
Min käre vän fy fan jävla skit-sege vågar dock inte åka iväg utan att jag följer med och håller handen. Så jag följde med.
Fy fan jävla skit-sege har en Range Rover som han anser vara driftsäker nog att fara land och rike runt med. Kort efter att han lämnat hemmet för att åka och lasta bevisade bilskrället än en gång att den inte är lämpad för annat än mycket korta rundor på vägar i hemmets omedelbara närhet.
Stående på en tankomat med husvagn tillkopplad beslutade sig skiten för att i true british tradition gå sönder. Fy fan jävla skit-sege skickade ett SMS om detta till mig där jag satt i Team DNS 125GP workshop och väntade.
Eftersom jag inte kan fjärrlaga bilar så svarade jag nåt i stil med "lös problemet eller skit i alltihop" och ett tag verkade det som om han faktiskt tänkte skita i alltihop. Hans fästmö, som antagligen sett fram emot lite egentid tvingade honom dock att hyra en bil att åka ner med. En Ford, igen. Det börjar bli tradition, det också.
Jag började plocka fram allt vi skulle ha under tiden han styrde med bilhyra. När han väl dök upp fick han lasta ekipaget själv medan jag gick och duschade. Vis av tidigare erfarenheter från SM-helger vet jag att varenda fiber i kroppen kommer att skrika NEJ angående att duscha med tjockstarka hantverkare från Rookie 1000, så jag ville förbättra förutsätningarna så gott det gick. På det här viset fanns ju en liten chans att jag inte skulle lukta räkrens/gödselstack/härsken bearnaise på söndagkvällen.
En sak jag absolut inte ville glömma hemma var gummistövlar. Det regnar ALLTID på motorcykeltävlingar. När jag duschat klart skulle jag bara hämta gummistövlarna i verkstan, men ett SMS från fy fan jävla skit-sege om att jag skulle ta med hans byxor och skor fick mig att komma ihåg hans byxor och skor, men totalt glömma mina stövlar. Fy fan, jävla skit-sege!
Sen kom vi iväg efter ett snabbt stopp för att fylla på kontantkassan. Vi låg inte skitbra till i tid, GPS-en visade ETA 22:42 när vi åkte. Grindarna skulle enligt Sleven (som var på plats i Linköping sen 17-tiden) låsas 23:00.
Dieselforrrden fy fan jävla skit-sege hade hyrt var inte det snabbaste fordon jag nånsin färdats i, och med husvagn tillkopplad sackade den betänkligt i uppförsbackarna. ETA kröp stadigt framåt i tid. Fy fan jävla skit-sege började gnälla om att han måste äta följt av en lång urskuldande ramsa om hur en utebliven middag skulle leda till ond, bråd död i förlängningen. Jag gav klartecken till ett ätstopp så länge det inte var en alltför lång omväg från E4-an. "Klinga kan funka" förkunnade jag med myndig stämma.
När vi närmade oss Klinga såg vi de gyllene bågarna på en stolpe vid vägen, men de var släckta. Fy fan jävla skit-sege förklarade att om skylten var släckt var "restaurangen" stängd. "Happ, dom stängde väl tio" sa han, men precis när var försent att svänga av kom öppettiderna fram bakom en skymmande tall. Det var öppet till midnatt. Fniss.
Jag är som alla vet väldigt snabbtänkt, så jag sa att vi får stanna vid Statoil och köpa mackmackor som kanske kan vara det absolut sämsta när det gäller mättnadskänsla och näringsintag i förhållande till inköpspris. Vi köpte massor av mackor ändå, eftersom pengar inte är nån trång sektor. Åtminstone inte för mig, eftersom jag inte äger en Range Rover.
Under hela resan ner skickade Sleven SMS och förhörde sig om beräknad ankomsttid (det är det ETA betyder, om ni inte fattade det) och för att roa mig svarade jag med vilseledande information. Min favorit var "Suck, broöppning i Södertälje" som jag skickade strax efter tio.
Sen kom vi i all fall fram. Sleven hade mutat in en ruta nere vid besiktningshallen, vilket gladde mig eftersom ALLA skulle passera där och se mig crew chiefa på mitt oefterhärmliga sätt.
Vi backade proffsigt husvagnen på plats, eller så gav fy fan jävla skit-sege upp nästan direkt och vi puttade den på plats för hand. Det senare stämmer bäst. Sen skulle vi sätta upp mitt fina berratält vilket gick galant. Fy fan jävla skit-seges gamla tält består av tusen rör, åttahundra hörnbitar av en sort, fyrahundra av en annan och en möglig duk. Allt bor i en big bag som faktiskt ensam fyller en husvagn. Mitt tält är mycket bättre på alla punkter.
Medan vi reste tältet kom en dansk förare och ville socialisera. Han sa inget, eftersom han säkert förstod att vi inte skulle fatta. Fy fan jävla skit-sege fräste "FANVILLDU?" åt honom. Mest på skoj kanske, men dansken lommade sorgsen iväg och jag kände med honom. För er som inte vet så är fy fan jävla skit-sege fullkomligt taktlös och empatibefriad.
Sen fick man öl, och sen fick man sova. Sleven sov i sin Renault Megane Scenic (vad är det med roadracingförare och udda bilar?) och jag fick sova i fy fan jävla skit-seges husvagn, eftersom jag är crew chief å de då va.
Det var torsdagen. Nu ska jag äta. Återkommer senare, don't hold your breath.
Världsklass... Ser fram emot ytterligare 
