sandstream skrev:
2572383 Ja, tack och lov.
Utan att vara någon expert så känns det dock som att det gick mer på chans under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Den som vågade mest hade mycket att vinna. I dag verkar alla i toppen våga ungefär lika mycket och det känns som att de pressar hojarna hårdare konstant, mycket tack vare de elektroniska hjälpmedlen (som jag har svårt att bestämma mig för om de är bra eller inte).
Det är nästan omöjligt att jämföra dåtidens prestationer med dagens men jag är övertygad om att Rainey, Schwantz och kompani hade tillhört världseliten om de varit aktiva nu (men troligtvis fått stryk av Rossi).
Jo, det var nog mer chansartat förr, vilket i sig gjorde det jäkligt spännande.
Antalet vurpor har minskat, även skadorna. Så säkerheten tycker jag iofs är till det bättre.
Schwantz, lawson och Rainey sätter jag på samma nivå som Doohan/rossi om de fått vara oskadade. D.v.s de hade spöat de flesta av dagens förare. Sen vem av dem 5 som hade stått på toppen efter säsongens slut hade iaf inte jag vågat sätta pengar på.
De hade bokat topp-placeringarna i varenda race.
Det som jag tycker är lite tråkigare är att det blivit "för enkelt" att köra motogp-hoj, ingen idag är ju såklart en kass chaufför, men som Rossi m.fl "gamla" rävar sagt, det är först när däcken börjar bli sämre som han kan rycka från de yngre. Nu verkar ju dessutom däcken i stort sett hålla hela racen.
Förr så var det ju mycket mer rävspel när i racet man skulle spara/pressa sina däck.
Jag kan trots allt inte låta bli att gilla det chansartade från förr "No guts, No glory".
Men jag sitter trots allt 19 år senare sen jag såg mitt första rr-gp på tv, bänkad framför varenda gp-race...
