Dåså, hemkommen från äventyret i Italien sedan ett par dagar.
Resan var primärt en resa för att se MotoGP men även en minisemester för familjen. Vi flög ner till Milano och tog hyrbil därifrån. Jag bor i en by strax utanför Helsingborg med 2000 invånare och trafiktempot i Milano var något högre än vad jag var van vid...
Söndagen var racedag. Vi hade bara biljetter för söndagen. Tänkte att eftersom barnen, som förvisso är intresserade av GP, skulle vara med behöver man inte döda deras intresse genom att forcera genom alla FP och kval. Vi körde dit på söndagen. Vi och några till. Det var bilar överallt. Överallt där man kunde parkera, utan att för den sakens skull parkera in någon annan allt för bra parkerades det. Till slut hittade vi en ganska tom nyslagen åkerplätt i utkanten av Scarperia e San Piero men ungefär 3 kilometers promenad till läktaren dit vi hade biljetter.
Väl där upptäckte vi att dottern, 5 år gammal, dagen till ära hade sina finaste flipflops på och inga andra skor med i bilen. Nåväl, 20 kg dotter på axlarna funkar då man har ett trevligt mål framför sig och vi kom till slut in på området lagom för att se de sista varven på Moto2-racet.
Som tidigare nämnt; "No one sleeps at Mugello...", upplevde vi glädjen och galenskapen på nära håll då vi gick genom campingen. Fullständigt normalt att starta sin hoj, fullgas i 30 sekunder, stänga den för att återgå till vad man gjorde innan.
Lite mat och inköp av de utlovade gula tröjorna till barnen kom vi till våra platser på centrala läktaren tre kvart innan racestart.
Från våra platser hade vi utsikt rakt in i Yamahaboxen och med teleobjektivet gick det att komma ganska nära. Kul. Intressant att se precis vad man ville av depågata och startplatserna under de 45 minuterna innan start och inte det TV-producenten ville att man skulle se. Det är en väl intränad procedur, alla har sin funktion och alla gör vad de skall för att till slut ha en motorcykel och en förare kvar på startplats.
Efter starten fick man se ungefär 23 motorcyklar köra förbi 23 gånger. Storbilds-TV fanns så det gick att följa ganska bra vad som hände ute på banan men jag har aldrig haft se dålig översikt över ett race förut. Det visste jag förvisso att det skulle bli men det var väldigt tydligt på plats. Jag såg Aleix köra genom depån och gissade på tjuvstart men jag visste inte.
Nåväl, det är en del av charmen med att se på plats, och atmosfären där finns det inte en TV-kamera som kan förmedla.
Efter målgång satt vi kvar på läktaren och tittade på anstormningen av folk ner mot start/målrakan. Alla ville fram till podiet. Med en 5 och en 7-åring vad det inte riktigt aktuellt för oss.
När vi var mäta på intryck tänkte vi åka därifrån. Vi och några till. Det tog någonstans mellan 2 och 3 timmar att ta sig ut till väg där det började flyta hyggligt.
På det hela taget var det en mycket trevlig helg. Jag kommer inte att stryka MotoGP från min bucketlist, jag kommer att skriva upp det igen.
Lite bilder för att illustrera;