Precis som det låter blocket är gjutet i en form av packad sand istället för pressgjutning. Jag är inte metallurg men jag har fått berättat för mig att fördelen ligger i att vissa legleringar som är de man gärna använder för häftigare applikationer inte tål pressgjutning, nackdelen är att det är svårt att gjuta väldigt tunt och precist.
Det är vanligt på lågserieproduktioner då varje form iof kostar pengar men de är billigare än enorma pressgjutningsinstallationer...
Nja, det beror lite på vad man menar med "häftiga applikationer". Vid pressgjutning har man tillverkat en form som ska ge fördelar vid lite större serier. Till fördelarna hör att man konstruerar så man får så lite efterbearbetning som möjligt, helst ingen alls. Specifikt för ett motorblock så klarar man sig inte utan bearbetning av lagerlägen och andra funktionsytor, men en del fästöron och liknande klarar man direkt i gjutningen. Lite beroende på hur man kan kyla och hur stora detaljerna är så hamnar på en precision på 50 - ~200 µm. Man kan också, som du nämner, tillverka ganska tunna sektioner. Ofta använder man material vid pressgjutning (aluminium eller zink) som inte i första hand är avsett för höghållfasta applikationer utan som används för dess flytegenskaper i formen.
Sandgjutning kräver mycket mer bearbetning, men för mindre serier eller för funktionsmodeller och prototyper är det lämpligt att använda sandgjutning eller grafitformar.
Man har inte alls så bra kontroll på kylningen och formfyllnaden vid sandgjutning. Därför kan man heller inte göra tunna sektioner, alldeles oavsett vilka material man använder. Det är svårt att hamna närmare än 0.5 - 1 mm i precision när man sandgjuter.
Ett bra alternativ är vaxursmältningsmetoden. Den är dyrare än sandgjutningen, men ger ett mycket bra resultat.
Enhetsmotorer från Honda är ju kalas ... då kan de ju börja vinna lite race igen med sina motorer ...