När jag som ny körkortstagare, körkåt efter första vintern i början av mars åkte från stockholm vid 16 tiden, skön vårsol påväg ner vid horisonten. Blev snabbt svinkallt men hjärtat ville till nya kärleken i Karlskrona, är ju bara 50 mil, så kör på bara. Imma på visiret, 2 plusgrader, dimma, stel o trött. Nånstans mellan söderköping och kalmar, helt ensam på vägen, låååånga raksträckor men backar, kom jag upp över ett krön och hinner se en påkörd grävling mitt i spår. Hann göra en snabb undanmanöver med motstyrning, grävlingen bara skrapade i min fotpinne men fastnade inte. Skrek högt i skräck, insåg jag klarat mig och tackade körläraren för den där övningen i 70 km/h när man skulle motstyra mellan koner, nu körde jag säker en bra bit över 100 och det satt i ryggmärgen vad jag behövde göra.