Twosaint
Great white people
Jag tog ut nya ZX-10:an (nollåtta) på en tur i helgen åkte ö-vik till sundsvall och hela resan flyter på bra, bitvis håller jag lite högre tempo. Stora delar av sträckan kantas av vajerräcken , på hojen sitter det ett Yoshi-slipon som mullrar eller snarare skriker utav bara helvette, varje bil jag kommer ikapp vid enkelfiligt lägger ganska snabbt ut sig och visar tydligt att jag kan passera och varje gång vinkar jag eller blinkar frenetiskt med blinkersarna och får oftast en blink tillbaka med helljuset, jag noterade även att varje bil jag kommer ikapp där det inte sitter vajerräcke hör mig väldigt tidigt och 9 av 10 bilar lägger ut sig snabbt och låter mig passera. På vägen (sundsvall) hem så kommer jag till ett område som heter älandsbro dom som är från trakten eller åker sträckan ofta vet att det är ett 70-50-70 område på några km där polisen gärna står så färden går i 45-55km där jag ligger i stadig lunk bakom bilarna.
Sen blir det 2-filigt och 2st bilar lägger ut sig och påbörjar omkörning av en långtradare som går ganska fort, men sen ligger dom kvar i omkörningsfilen, jag väntar,väntar och väntar till slut så brister mitt tålamod då dom aldrig lägger tillbaka sig så mitt i backen så lägger jag ut mig och blåser om dom i andra filen,(inte så stolt över den manövern men ibland växer hornen ut) går sedan tillbaka och uppe på krönet passerar jag en långtradare.
Jag kommer med ganska bra fart och motorbromsar in mot en röd V40 med släpvagn och han som alla andra tidigare under dagen går ut för att släppa förbi mig (den här sträckan där jag ska försöka passera V40:n är ganska diffus för precis där vägen blir 2-1 kommer en påfart från höger sida så vägen är bred) så ungefär vid röda markeringen på kartan så påbörjar jag en långsam omkörning då han plötsligt vräker sig tillbaka mot räcket, så nu ligger jag mellan släpvagnen och bilen och får lite halvpanik vet inte vad den här svenssongubben har i tankarna, ska han försöka ha ihjäl mig eller ? Hade han tvärbromsat hade jag suttit i hans bakskärm, vi ligger nu såhär i ca 50-75meter och han lägger aldrig ut sig till höger jag börjar får panik och fattar tillslut beslutet släpper på gasen för att komma bakom bilen igen men det är så trångt att mina gamla alpinestar sm-x tar i skärmkanten på släpvagnen som petar loss min "tåpuck".
Jag ligger nu bakom bilen ca 1km, tankar rusar genom huvudet jag är rädd och jävligt förbannad har aldrig förstått det här med att slå sönder backspeglar men just nu så skulle jag kunna slå sönder hela bilen men ser att förarens backspegel redan är skadad så att slå på den skulle inte svida för gubben. Sansar mig och inser att det är ett dåligt alternativ, vi måste faktiskt uppföra oss i trafiken.
Jag kommer alltså ut ur situatuinen med en tåpuck mindre och blotta förskräckelsen ligger bakom bilen i ca 1km innan det blir 2-filigt och jag kan gå ut på höger sida om honom, dottern i baksätet tittar storögt och den tjocka tanten i framsätet med fula solglasögon tittar på mig och skakar på huvudet, ser ut som att gubben viftar och gör något tecken inne i bilen ser inte vad.
Jag noterar regnumret i skallen, svänger in på en väg och sms:ar vägverket, får adressen och ringer 118118 men gång på gång är det upptaget på hans mobil och när jag väl kommer fram presenterar jag mig med ett fingerat namn.
*Hej det här är Erik, killen på motorcykeln jag kan hålla med om att det var ett dåligt ställe att köra om på men försökte du ha ihjäl mig eller ?
*Hej Erik hur har du fått tag på det här numret ?
*Inte så svårt du har ju registreringsnummer på bilen.
*aha men bra att du ringer och har den inställningen att det vart lite tokigt bla bla bla.
Vi pratar lite och han säger att han var på väg till västerås och satt och halvsov bakom ratten och att det var först frugan som undrade vafan det var som levde om och att han såg mig först när han kollade i backspegeln och såg min tåpuck studsa i asfalten. Säger att han pratat med sin son om incidenten (därför det var upptaget) osv osv och har en väldigt trevlig attityd och säger att det var bra att jag ringde upp honom frågar hur långt jag ska åka osv osv. Och när jag säger att det är helt lagligt att köra om vid och att säkert 20 bilar har lagt ut sig så åt mig tidigare säger han att han bara vinglade till med bilen och inte hade upptäckt mig eller tänkt släppa förbi mig.
Jag köper det han säger och hoppar upp på hojen och kör vidare mot sundsvall, desto mer jag tänker på situationen desto mer förbryllad blir jag hörde han verkligen inte mig ? Såg han mig inte ? Eller var det en svensson som det rann över för att han blivit omkörd för femtioelfte gången av en sån där motorcykelgalning och tänkte att nu jävlar ska han få men att sedan sonen förklarade för honom att han hade gjort fel eller vart han skraj för att jag hade alla uppgifter på honom tro ?
Sen blir det 2-filigt och 2st bilar lägger ut sig och påbörjar omkörning av en långtradare som går ganska fort, men sen ligger dom kvar i omkörningsfilen, jag väntar,väntar och väntar till slut så brister mitt tålamod då dom aldrig lägger tillbaka sig så mitt i backen så lägger jag ut mig och blåser om dom i andra filen,(inte så stolt över den manövern men ibland växer hornen ut) går sedan tillbaka och uppe på krönet passerar jag en långtradare.
Jag kommer med ganska bra fart och motorbromsar in mot en röd V40 med släpvagn och han som alla andra tidigare under dagen går ut för att släppa förbi mig (den här sträckan där jag ska försöka passera V40:n är ganska diffus för precis där vägen blir 2-1 kommer en påfart från höger sida så vägen är bred) så ungefär vid röda markeringen på kartan så påbörjar jag en långsam omkörning då han plötsligt vräker sig tillbaka mot räcket, så nu ligger jag mellan släpvagnen och bilen och får lite halvpanik vet inte vad den här svenssongubben har i tankarna, ska han försöka ha ihjäl mig eller ? Hade han tvärbromsat hade jag suttit i hans bakskärm, vi ligger nu såhär i ca 50-75meter och han lägger aldrig ut sig till höger jag börjar får panik och fattar tillslut beslutet släpper på gasen för att komma bakom bilen igen men det är så trångt att mina gamla alpinestar sm-x tar i skärmkanten på släpvagnen som petar loss min "tåpuck".
Jag ligger nu bakom bilen ca 1km, tankar rusar genom huvudet jag är rädd och jävligt förbannad har aldrig förstått det här med att slå sönder backspeglar men just nu så skulle jag kunna slå sönder hela bilen men ser att förarens backspegel redan är skadad så att slå på den skulle inte svida för gubben. Sansar mig och inser att det är ett dåligt alternativ, vi måste faktiskt uppföra oss i trafiken.
Jag kommer alltså ut ur situatuinen med en tåpuck mindre och blotta förskräckelsen ligger bakom bilen i ca 1km innan det blir 2-filigt och jag kan gå ut på höger sida om honom, dottern i baksätet tittar storögt och den tjocka tanten i framsätet med fula solglasögon tittar på mig och skakar på huvudet, ser ut som att gubben viftar och gör något tecken inne i bilen ser inte vad.
Jag noterar regnumret i skallen, svänger in på en väg och sms:ar vägverket, får adressen och ringer 118118 men gång på gång är det upptaget på hans mobil och när jag väl kommer fram presenterar jag mig med ett fingerat namn.
*Hej det här är Erik, killen på motorcykeln jag kan hålla med om att det var ett dåligt ställe att köra om på men försökte du ha ihjäl mig eller ?
*Hej Erik hur har du fått tag på det här numret ?
*Inte så svårt du har ju registreringsnummer på bilen.
*aha men bra att du ringer och har den inställningen att det vart lite tokigt bla bla bla.
Vi pratar lite och han säger att han var på väg till västerås och satt och halvsov bakom ratten och att det var först frugan som undrade vafan det var som levde om och att han såg mig först när han kollade i backspegeln och såg min tåpuck studsa i asfalten. Säger att han pratat med sin son om incidenten (därför det var upptaget) osv osv och har en väldigt trevlig attityd och säger att det var bra att jag ringde upp honom frågar hur långt jag ska åka osv osv. Och när jag säger att det är helt lagligt att köra om vid och att säkert 20 bilar har lagt ut sig så åt mig tidigare säger han att han bara vinglade till med bilen och inte hade upptäckt mig eller tänkt släppa förbi mig.
Jag köper det han säger och hoppar upp på hojen och kör vidare mot sundsvall, desto mer jag tänker på situationen desto mer förbryllad blir jag hörde han verkligen inte mig ? Såg han mig inte ? Eller var det en svensson som det rann över för att han blivit omkörd för femtioelfte gången av en sån där motorcykelgalning och tänkte att nu jävlar ska han få men att sedan sonen förklarade för honom att han hade gjort fel eller vart han skraj för att jag hade alla uppgifter på honom tro ?
Bifogat
Last edited:
