Jag tänker på hur ett släpp i ena änden påverkar den andra änden. Om jag ställer mig på en bit kartong och lutar mig mot en vägg, så spänner jag mig så jag får tryck mot väggen. Då kommer hela kroppen att vara spänd, från muskler i fötter och ben hela vägen upp. Jag kan inte hålla trycket mot väggen enbart med t ex armarna. När jag då ökar trycket ännu mer tills friktionen mellan kartongbiten och golvet försvinner och jag tappar fästet, då slappnar hela kroppen av eftersom det inte längre finns en motkraft. Newtons tredje lag.
En navstyrd konstruktion blir ju väldigt mycket stadigare än två sugrör med ett tungt hjul i ena änden, plus den kraftiga boxen runt motorn, plus den kraftiga boxen som håller bakhjulet. Den totala konstruktionen blir som ett enda stort kassaskåp medans en vanlig hoj blir ett mindre kassaskåp med två sugrör i ena änden. Kan det vara så att vi människor behöver ett (konstruerat) flex för att kunna känna vad vi gör?
Tänker på när Yamaha byggde en rigid YZR500, var det till Wayne Rainey? Han sa iallafall att hojen var okörbar och då började de fundera på kontrollerat flex. En modern MotoGP gaffel är ju t ex oval så den är stabil i längsriktning men flexar i sidled så det finns nånting som fjädrar vid 63 graders nedlägg. Även styrhuvudet har en sådan konstruktion.
Jag kan ju bara jämföra med mina egna erfarenheter med alla år på bana med både 600 och 1000 klubbor där 600:an är väldigt mycket roligare att köra, den ger f-n så mycket mer feedback eftersom den inte behöver byggas som ett kassaskåp för att husera 200 hästars 1000 motor. 600:an flexar mer men ger också mer feedback vilket gör att den också pratar mer med mig. Jag kör i allmänhet fortare på en 600 just på grund av detta. Hojens feedback ger mer förtroende vilket gör att jag vågar mer.
Samma sak med att byta från gummislang till stålomspunnet för frambromsen. Jag har betydligt bättre bromskänsla med fräscha gummislangar eftersom den solida stålomspunna slangarna stumhet också tar bort känsla. Sen att det finns andra nackdelar med gummislangarna som gör att de inte passar för bankörning är en annan sak, nu pratar jag bara om själva känslan och kontrollen. Precis som styrspaken på de första F16 planen.
Kanske borde det byggas en "klen" navstyrd konstruktion som flexar och rör sig för att kommunicera med föraren...? Då kan man ha det bästa från två världar...