Nordkap, värt besväret?

[notrightrider]

Rusk är inofficiell i år och kräver föranmälan med betalning.

Så mycket bättre! Hemliga handslag och träffmärken som skall klistras på insidan korvlådan slår allt.

Berätta i vilken trädstam jag skall stoppa in kuvertet.


...i pm, så klart!

 

[notrightrider]

Ingenting norr om Bollnäs…?

Hmmm det borde ju finnas en höstträff i norr när luften är klar och färgerna vackra.

Jag har noterat just det - att de norrländska färgerna är grymt mycket klarare än längre söderut.

Som höstträff är finska Pystymettä oslagbart.
Avkopplat och enkelt.

 

[Nikehaj]

Så mycket bättre! Hemliga handslag och träffmärken som skall klistras på insidan korvlådan slår allt.

Berätta i vilken trädstam jag skall stoppa in kuvertet.


...i pm, så klart!

Haha sabba inte tråden nu! vi som hade så trevligt!

 

[DaK]

Ingenting norr om Bollnäs…?

Hmmm det borde ju finnas en höstträff i norr när luften är klar och färgerna vackra.

Midnattssolsträffen i Gällivare var 28-30 juni, 45:an i Dorotea 2-5 juli!

Ingenting norr om Bollnäs…?

Hmmm det borde ju finnas en höstträff i norr när luften är klar och färgerna vackra.

 

[BrooklynS]

Midnattssolsträffen i Gällivare var 28-30 juni, 45:an i Dorotea 2-5 juli!

Bah mitt i sommaren… det skall vara nära någon älv så att värmen förhindrar alltför mycket nattfrost på vägarna. Vi får väl se vad som händer.

 

[DaK]

Bah mitt i sommaren… det skall vara nära någon älv så att värmen förhindrar alltför mycket nattfrost på vägarna. Vi får väl se vad som händer.

Du saknar en "Midvinterträffen" anordnad mellan jul och nyår.

 

[BrooklynS]

Du saknar en "Midvinterträffen" anordnad mellan jul och nyår.

Nog har jag kört hoj denna tid på året men man är rätt ensam…

 

[geva]

Jag håller med. Jag har inte orkat med sträckan själv men jag har bekanta som varit där. Och alla säger samma sak: det är väldigt många mil för att se...vad då? Vad är egentligen Nordkap?

Här är några som orkar, även utan motor…

Vännerna från Örkelljunga tog cykeln – 200 mil till Nordkapp i Norge​

Video: Vännerna från Örkelljunga tog cykeln – 200 mil till Nordkapp i Norge

Cykla till Nordnorge? Så valde vännerna från Örkelljunga att spendera en månad under sommaren. – Vi tänkte nog inte igenom det jättemycket, säger Alvin Nilsson.

www.svt.se

 

[DaK]

Så mycket bättre! Hemliga handslag och träffmärken som skall klistras på insidan korvlådan slår allt.

Berätta i vilken trädstam jag skall stoppa in kuvertet.


...i pm, så klart!

Information finns på Facebook gruppen "Ruskträffenåkarna"

 

[BrooklynS]

Information finns på Facebook gruppen "Ruskträffenåkarna"

Eskilstuna i september. Vad är grejen?

 

[DaK]

Eskilstuna i september. Vad är grejen?

Vet ej, tror aldrig att jag varit i Eskilstuna i September.

 

[notrightrider]

Eskilstuna i september. Vad är grejen?

Oktober. Andra helgen i oktober.
Och, betoningen skall ligga på Eskilstuna... Vad är grejen?

Vem åker ens till Eskilstuna om det inte arrangeras en träff?


Jag har ännu inte hunnit med Rusk, men upplägget med höstträff är en intressant skärningspunkt.

Det är en summering av sommarsäsongen för sådana som verkligen sträcker ut sin komfortzon med att riskera höstväder, lövhalka och smuts på fina hojar - samtidigt som vinterfolket svär över att dom behöver plocka av dubbdäcken för att ta sig till Rusk.

Olika perspektiv, intressanta möten.
...baserat på deltagande på andra höstträffar.


Finska Pystymettä är märket.

Södra upplagan går sista helgen i oktober:

Rapport från Pystymettä 2015. Grymt mycket bilder.

Moi Suomi! Detta är en betraktelse från en svensk på besök i Finland, på sitt första Pystimettä. Det var så här jag upplevde det. Kanske stämmer inte allt med hur ni som varit där år efter år tycker att Pystymettä är - men så kan det vara. OBSERVERA att jag undvikit att ta med för många...

forum.svmc.se

Norra varianten någon månad tidigare:

Pohjoisen Pystymettä 2017

Saxat från annan plats för att inte stöka till Tonys tråd. Äsch, du bara skryter. Du ska ligga i soffan och pilla dig i naveln hela helgen Nej nej, h ä r kommer skrytet: Sitter nu några mil norr om polcirkeln framför en stockvedsbrasa och har det hur gott som helst. "Pystymettä"...

www.sporthoj.com

Båda träffarna var jag enda svensk på, och hade fantastiskt trevligt på.

Södra Pystis nådde jag via Haparanda och en SS 2000K, alltså 200 mil inom 24 timmar. Sedan travade jag omkring och umgicks hela dagen på plats och lade mig med 40 vakna timmar i kroppen.


Inför Norra Pystis några år senare var jag inte i lika bra skick, så där fick jag ta en stugnatt på vägen upp. Hemresan funkade bättre.



Tråden har ballat ur fullständigt.
För att hjälpligt fösa tillbaka den kan man fråga sig om dessa två resor var "värda besväret?"

Självklart! Det är fantastiska minnen, minnen för livet. Trevligt umgänge, möten med människor som upplevs som a brother from another mother, något man inte är så jäddra bortskämd med som uddafigur i det vanliga samhället.

Plötsligt slås man av insikten att vi trots allt är några stycken som uppskattar att ta underliga hojar till far-away places med risk att både smutsa ner dem, köra sönder något och inte oroas av att lägga ytterligare mil på mätaren.

Till er som är besvikna på Nordkapp, så vill jag säga... ...ja, vad säger man?

Till er som funderar på att köra dit måste jag säga att "vänta er ingenting".
Det finns inget där. Det finns inget att se om det är dålig sikt, och är det bra sikt så ser man hav.

Det som finns där ligger på ett helt annat plan. Där finns förståelse att få. På så många olika plan.
För Sydeuropéerna som vallfärdar dit upp kan förståelsen ligga på planet "hur stort Europa är" - speciellt om man kombinerar Nordkapp med ett besök i Marsala, Faro, Fortaleza de Sagres eller vad man nu anser är en lämplig motpol. Gibraltar, kanske?
Speciellt när resan startar i sönderbränd natur och blästrande Khamsin samt 40 graders hetta.

Där finns förståelse att få vad gäller obliktiviteten som gör vårt liv här uppe i norr till vad det är. Jordaxelns lutning - som inte alls är konstant har man nog lite lättare att få grepp om här uppe vid världens ände. Inte ens jordens rotation eller färd genom rymdalltet är konstant eller stabil. Vi vobblar fram i Vintergatan med 250 km/sekund med stora variationer i både riktning, lutning och hastighet - men över ett tidsspann som är svårt att förstå.

... förrän man varit på Nordkalotten.
Dra inte den där med att "Nordkapp inte är den nordligaste yada yada...

Jag har själv inte varit på just Nordkappsklippan, men det jag upplever på Nordkalotten i stort är ögonöppnande.
Det räcker att ta sig norr om polcirkeln för att det skall hända grejer.

Jag har suttit på en strand vid en finsk sjö med fri horisont och sett 15 minuters natt passera förbi. Solen går ner i norr, himlen brinner och solen går upp typ 3 grader åt höger, men fortfarande i norr, en kvart senare. Det är så stort att man nästan trillar ur stolen. Plötsligt förstår man varför två av grannländernas mest populära öl heter Norrlands Guld respektive Lapin Kulta.

Nordkalotten är bra för förståelse, klipporna gränsande till havet bättre.
Sitta i Honningsvåg och se fiskebåtarna landa sin fångst i den isfria hamnen mitt i vintern är en annan slags förståelse.

Det är enkelt att tro att de som svischar förbi under sommaren för att ta en bild på midnattssol och nordkappsjordglob kan inbilla sig att allt häruppe är igenfruset och hibernerande under månader på vintern.
Nope. Livet tuffar på som vanligt. Här är inte ens speciellt kallt på vintern.
Livet här uppe borde vara mycket besvärligt, norr om den 72-breddgraden, men livet i Honningsvåg är ungefär som var någonstans helst i Norge på vintern.

Golfströmmen. Den som ger oss alla här uppe i Norden det liv vi lever. Insikten kommer lättare här uppe än hemma.

Är resan till Nordkapp värd besväret?
Absolut! säger jag. YMMV, så klart.
Själva klippan är inget måste, och heller inte att först ha läst in sig på Milankovic-cykler.

Milanković-cykler – Wikipedia

sv.m.wikipedia.org

Men det underlättar. Om man har klart för sig bara en bråkdel de oändligt antal olika slumpmässiga utfall av förhållanden som måste till för att de skall uppstå liv på en planet och hur det livet kan te sig så är det enklare att känna ödmjukhet ute på Nordkappsklippan.

Plus att man fått ta del av något positivt som en Serb har bidragit med till omvärlden...



Jag har vänner som kört hela E4an när den fortfarande var den längsta sammanhängande Europavägen.
Varken Helsingfors eller Lissabon var något egentligt mål för resan, och jag har inte hört någon av dem klaga på något "besvär" kring resan dom gjorde. Tvärtom är resan ett samtalsämne varje gång dom träffas.
"Kommer du ihåg när..."
Ena gänget gjorde resan i två bilar med roterande sittplatser, andra på hoj. Fan vet om inte bilgänget hade roligare...

Slutligen @BrooklynS vill jag säga att jag förstår önskan efter en midvinterträff.
Tidpunkten är faktiskt väl vald - om man vill komma undan släkten och åtaganden under helgerna.

Men, börja med att åka på de vinterträffar som redan finns. Nytillströmningen är inte stor, medelåldern hög och med dagens ungdomar som inte ens kör hoj i finväder så ser prognosen dyster ut.

 

[BrooklynS]

Oktober. Andra helgen i oktober.
Och, betoningen skall ligga på Eskilstuna... Vad är grejen?

Vem åker ens till Eskilstuna om det inte arrangeras en träff?


Jag har ännu inte hunnit med Rusk, men upplägget med höstträff är en intressant skärningspunkt.

Det är en summering av sommarsäsongen för sådana som verkligen sträcker ut sin komfortzon med att riskera höstväder, lövhalka och smuts på fina hojar - samtidigt som vinterfolket svär över att dom behöver plocka av dubbdäcken för att ta sig till Rusk.

Olika perspektiv, intressanta möten.
...baserat på deltagande på andra höstträffar.


Finska Pystymettä är märket.

Södra upplagan går sista helgen i oktober:

Rapport från Pystymettä 2015. Grymt mycket bilder.

Moi Suomi! Detta är en betraktelse från en svensk på besök i Finland, på sitt första Pystimettä. Det var så här jag upplevde det. Kanske stämmer inte allt med hur ni som varit där år efter år tycker att Pystymettä är - men så kan det vara. OBSERVERA att jag undvikit att ta med för många...

forum.svmc.se

Norra varianten någon månad tidigare:

Pohjoisen Pystymettä 2017

Saxat från annan plats för att inte stöka till Tonys tråd. Äsch, du bara skryter. Du ska ligga i soffan och pilla dig i naveln hela helgen Nej nej, h ä r kommer skrytet: Sitter nu några mil norr om polcirkeln framför en stockvedsbrasa och har det hur gott som helst. "Pystymettä"...

www.sporthoj.com

Båda träffarna var jag enda svensk på, och hade fantastiskt trevligt på.

Södra Pystis nådde jag via Haparanda och en SS 2000K, alltså 200 mil inom 24 timmar. Sedan travade jag omkring och umgicks hela dagen på plats och lade mig med 40 vakna timmar i kroppen.


Inför Norra Pystis några år senare var jag inte i lika bra skick, så där fick jag ta en stugnatt på vägen upp. Hemresan funkade bättre.



Tråden har ballat ur fullständigt.
För att hjälpligt fösa tillbaka den kan man fråga sig om dessa två resor var "värda besväret?"

Självklart! Det är fantastiska minnen, minnen för livet. Trevligt umgänge, möten med människor som upplevs som a brother from another mother, något man inte är så jäddra bortskämd med som uddafigur i det vanliga samhället.

Plötsligt slås man av insikten att vi trots allt är några stycken som uppskattar att ta underliga hojar till far-away places med risk att både smutsa ner dem, köra sönder något och inte oroas av att lägga ytterligare mil på mätaren.

Till er som är besvikna på Nordkapp, så vill jag säga... ...ja, vad säger man?

Till er som funderar på att köra dit måste jag säga att "vänta er ingenting".
Det finns inget där. Det finns inget att se om det är dålig sikt, och är det bra sikt så ser man hav.

Det som finns där ligger på ett helt annat plan. Där finns förståelse att få. På så många olika plan.
För Sydeuropéerna som vallfärdar dit upp kan förståelsen ligga på planet "hur stort Europa är" - speciellt om man kombinerar Nordkapp med ett besök i Marsala, Faro, Fortaleza de Sagres eller vad man nu anser är en lämplig motpol. Gibraltar, kanske?
Speciellt när resan startar i sönderbränd natur och blästrande Khamsin samt 40 graders hetta.

Där finns förståelse att få vad gäller obliktiviteten som gör vårt liv här uppe i norr till vad det är. Jordaxelns lutning - som inte alls är konstant har man nog lite lättare att få grepp om här uppe vid världens ände. Inte ens jordens rotation eller färd genom rymdalltet är konstant eller stabil. Vi vobblar fram i Vintergatan med 250 km/sekund med stora variationer i både riktning, lutning och hastighet - men över ett tidsspann som är svårt att förstå.

... förrän man varit på Nordkalotten.
Dra inte den där med att "Nordkapp inte är den nordligaste yada yada...

Jag har själv inte varit på just Nordkappsklippan, men det jag upplever på Nordkalotten i stort är ögonöppnande.
Det räcker att ta sig norr om polcirkeln för att det skall hända grejer.

Jag har suttit på en strand vid en finsk sjö med fri horisont och sett 15 minuters natt passera förbi. Solen går ner i norr, himlen brinner och solen går upp typ 3 grader åt höger, men fortfarande i norr, en kvart senare. Det är så stort att man nästan trillar ur stolen. Plötsligt förstår man varför två av grannländernas mest populära öl heter Norrlands Guld respektive Lapin Kulta.

Nordkalotten är bra för förståelse, klipporna gränsande till havet bättre.
Sitta i Honningsvåg och se fiskebåtarna landa sin fångst i den isfria hamnen mitt i vintern är en annan slags förståelse.

Det är enkelt att tro att de som svischar förbi under sommaren för att ta en bild på midnattssol och nordkappsjordglob kan tro att allt häruppe är igenfruset och hibernerande under månader på vintern.
Nope. Livet tuffar på som vanligt. Här är inte ens speciellt kallt på vintern.
Livet här uppe borde vara mycket besvärligt, norr om den 72-breddgraden, men livet i Honningsvåg är ungefär som var någonstans helst i Norge på vintern.

Golfströmmen. Den som ger oss alla här uppe i Norden det liv vi lever. Insikten kommer lättare här uppe än hemma.

Är resan till Nordkapp värd besväret?
Absolut! säger jag. YMMV, så klart.
Själva klippan är inget måste, och heller inte att först ha läst in sig på Milankovic-cykler.

Milanković-cykler – Wikipedia

sv.m.wikipedia.org

Men det underlättar. Om man har klart för sig bara en bråkdel de oändligt antal olika slumpmässiga utfall av förhållanden som måste till för att de skall uppstå liv på en planet och hur det livet kan te sig så är det enklare att känna ödmjukhet ute på Nordkappsklippan.

Plus att man fått ta del av något positivt som en Serb har bidragit med till omvärlden...



Jag har vänner som kört hela E4an när det var den längsta sammahängande Europavägen.
Varken Helsingfors eller Lissabon var något mål för resan, och jag har inte hört någon av dem klaga på något "besvär" kring resan dom gjorde. Tvärtom är resan ett samtalsämne varje gång dom träffas.
"Kommer du ihåg när..."
Ena gänget gjorde resan i två bilar med roterande sittplatser, andra på hoj. Fan vet om inte bilgänget hade roligare...

Slutligen @BrooklynS vill jag säga att jag förstår önskan efter en midvinterträff.
Tidpunkten är faktiskt väl vald - om man vill komma undan släkten och åtaganden under helgerna.

Men, börja med att åka på de vinterträffar som redan finns. Nytillströmningen är inte stor, medelåldern hög och med dagens ungdomar som inte ens kör hoj i finväder så ser prognosen dyster ut.

Bra skrivet som vanligt!

Kollade faktiskt efter Pystymettä utan att hitta det. Oktober häruppe är man ensam på hoj. Svarthalka på sena kvällar och kanske fram till lunch där solen inte kommit åt. Men hög och klar luft och bedårande färger. Älgjakten konkurrerar med hojåkning men ”höstruuska” förekommer; dvs bruket att åka ut någonstans och titta på färgerna. Vid älvdalar och hav håller sig plusgraderna (och därmed dimman) längre och säsongen kan sträckas ut några veckor till. Men full vinter kan råda från sista veckan i oktober till mitten av april så det blir lite tunt med hojåkandet.

Men på sistone har jag funderat på om det inte vore kul att bevista någon av de där träffarna som inte bara handlar om p-öl och nyaste modellen av yaddayadda. Har dubbdäck (till och med skidor) och tältning vintertid är absolut inte utanför komfortzonen.

Så kanske läge att göra slag i saken?

 

[notrightrider]

Bra skrivet som vanligt!

Kollade faktiskt efter Pystymettä utan att hitta det. Oktober häruppe är man ensam på hoj. Svarthalka på sena kvällar och kanske fram till lunch där solen inte kommit åt. Men hög och klar luft och bedårande färger. Älgjakten konkurrerar med hojåkning men ”höstruuska” förekommer; dvs bruket att åka ut någonstans och titta på färgerna. Vid älvdalar och hav håller sig plusgraderna (och därmed dimman) längre och säsongen kan sträckas ut några veckor till. Men full vinter kan råda från sista veckan i oktober till mitten av april så det blir lite tunt med hojåkandet.

Men på sistone har jag funderat på om det inte vore kul att bevista någon av de där träffarna som inte bara handlar om p-öl och nyaste modellen av yaddayadda. Har dubbdäck (till och med skidor) och tältning vintertid är absolut inte utanför komfortzonen.

Så kanske läge att göra slag i saken?

"Varje år meddelar vi den exakta tiden och vägbeskrivningen för Pohjonen Pystymettä i evenemangslistan på vår hemsida, på sociala medier och i Motoristi-tidningen."

Pystymettät - MP69.fi

Pystymettä-tapahtumilla on pitkät perinteet. Jo 80-luvulta asti järjestetyt tapahtumat ovat olleet alusta lähtien osa MP69:n vakiokalenteria. Yhteishengen ollessa hyvä – ja terveen järjen ollessa matkassa – Pystymettistä onkin kehkeytynyt monille pitkän linjan motoristeille tärkeä ajokauden...

mp69.fi

 

[hannuse]

Till er som funderar på att köra dit måste jag säga att "vänta er ingenting".
Det finns inget där. Det finns inget att se om det är dålig sikt, och är det bra sikt så ser man hav.

Japp…
Kan hålla med i så många tankar.
Det verkar finnas en fixering i att åka till vissa platser, och ibland känns det att desto ”krångligare” det är, desto coolare och mer åtråvärt är det.
Jag frågar mig ofta varför Mongoliet är bättre än Jockfall?
Är det för att det är jättelång körsträcka, och mer accepterat i sociala medier, eller att vederbörande verkligen har en egen inre längtan, och ett utbyte av den resan?
Ja…det vet jag inte, men mina minnen har skapats av möten med människor.
Ibland på kort håll, och ibland på lång håll, och oavsett nationalitet.
Oftast känns det som att löser sig, via social kompetens (vad det nu är) och den egna inre viljan att skap kontakt med människor.

 

[BrooklynS]

Japp…
Kan hålla med i så många tankar.
Det verkar finnas en fixering i att åka till vissa platser, och ibland känns det att desto ”krångligare” det är, desto coolare och mer åtråvärt är det.
Jag frågar mig ofta varför Mongoliet är bättre än Jockfall?
Är det för att det är jättelång körsträcka, och mer accepterat i sociala medier, eller att vederbörande verkligen har en egen inre längtan, och ett utbyte av den resan?
Ja…det vet jag inte, men mina minnen har skapats av möten med människor.
Ibland på kort håll, och ibland på lång håll, och oavsett nationalitet.
Oftast känns det som att löser sig, via social kompetens (vad det nu är) och den egna inre viljan att skap kontakt med människor.

Mongoliet är mer exotiskt än Jokkfall iaf. Pystymettä lockar däremot, trots att jag inte lyckats få reda på något via Notrightriders länkar…

 

[P@trik]

Vill man något och har möjligheten är det alltid värt "besväret".

 

[L. Mäkinen]

Japp…
Kan hålla med i så många tankar.
Det verkar finnas en fixering i att åka till vissa platser, och ibland känns det att desto ”krångligare” det är, desto coolare och mer åtråvärt är det.
Jag frågar mig ofta varför Mongoliet är bättre än Jockfall?
Är det för att det är jättelång körsträcka, och mer accepterat i sociala medier, eller att vederbörande verkligen har en egen inre längtan, och ett utbyte av den resan?
Ja…det vet jag inte, men mina minnen har skapats av möten med människor.
Ibland på kort håll, och ibland på lång håll, och oavsett nationalitet.
Oftast känns det som att löser sig, via social kompetens (vad det nu är) och den egna inre viljan att skap kontakt med människor.

Bortsett från det där med att möta människor så håller jag med i att det inte finns någon anledning att jaga andra människors platser där man borde ha varit.
Mitt standardsvar till varför jag inte köpt en äventyrshoj är för att jag inte har några ärenden till Kilimanjaro. Jag gillar att åka till platser jag inte varit på tidigare, men för mig är grönska trevligare att se på än berg, sten och vatten. Att sikta på ett specifikt mål tycker jag ger mer stress än njutning. Det är i princip bara till jobbet jag åker samma väg varenda gång. I det fallet är målet målet och inte resan.

 

[Old Badger]

Bra skrivet som vanligt!

Kollade faktiskt efter Pystymettä utan att hitta det. Oktober häruppe är man ensam på hoj. Svarthalka på sena kvällar och kanske fram till lunch där solen inte kommit åt. Men hög och klar luft och bedårande färger. Älgjakten konkurrerar med hojåkning men ”höstruuska” förekommer; dvs bruket att åka ut någonstans och titta på färgerna. Vid älvdalar och hav håller sig plusgraderna (och därmed dimman) längre och säsongen kan sträckas ut några veckor till. Men full vinter kan råda från sista veckan i oktober till mitten av april så det blir lite tunt med hojåkandet.

Men på sistone har jag funderat på om det inte vore kul att bevista någon av de där träffarna som inte bara handlar om p-öl och nyaste modellen av yaddayadda. Har dubbdäck (till och med skidor) och tältning vintertid är absolut inte utanför komfortzonen.

Så kanske läge att göra slag i saken?

Körde hoj upp ett år i oktober och det var kanske inte så genomtänkt. 4 minus på väg hem förbi Hedenäset och då var det några mil kvar till Åbo. Tänkte inte på att den ljusa sommaren naturligtvis gör att det det blir mörkare tidigare så det blev kortare dagsetapper för att inte köra i mörker.

Men du är ju inte klen och Rusk har total avsaknad av bekväma solskensåkare.
Så gör slag i saken se till att ta dig ner till Rusk! Vore trevligt att ses igen dessutom.

MEN Barvagården ligger närmare Strängnäs än Eskilstuna. Inte många kilometer visserligen om man är van vid Norrbottensavstånd men detta forum kräver RÄTT fakta.



Jag föredrar Jockfall framför Mongoliet men Pystymettä har legat och pyrt lite. Vi är några som tältar ute i skogen i början av november sedan några år så det är inte något nytt direkt. Minun suomea on paska men det gör inget har jag märkt.

Men tillbaka till TS och om det är värt att ta sig från Linköping till Nordkapp.
Boka boende med 40 mils mellanrum så får du10 dagar i sadeln innan du är hemma. Leta sevärdheter på vägen så det blir mer än bara köra. Lägg in några vilodagar så blir det inte bara en prestation. Det kan vara dåligt väder ibland så ta med läpliga kläder för regn och kyla.