Oktober. Andra helgen i oktober.
Och, betoningen skall ligga på
Eskilstuna... Vad är grejen?
Vem åker ens till Eskilstuna om det inte arrangeras en träff?
Jag har ännu inte hunnit med Rusk, men upplägget med höstträff är en intressant skärningspunkt.
Det är en summering av sommarsäsongen för sådana som verkligen sträcker ut sin komfortzon med att riskera höstväder, lövhalka och smuts på fina hojar - samtidigt som vinterfolket svär över att dom behöver plocka av dubbdäcken för att ta sig till Rusk.
Olika perspektiv, intressanta möten.
...baserat på deltagande på andra höstträffar.
Finska Pystymettä är märket.
Södra upplagan går sista helgen i oktober:
Moi Suomi! Detta är en betraktelse från en svensk på besök i Finland, på sitt första Pystimettä. Det var så här jag upplevde det. Kanske stämmer inte allt med hur ni som varit där år efter år tycker att Pystymettä är - men så kan det vara. OBSERVERA att jag undvikit att ta med för många...
forum.svmc.se
Norra varianten någon månad tidigare:
Saxat från annan plats för att inte stöka till Tonys tråd. Äsch, du bara skryter. Du ska ligga i soffan och pilla dig i naveln hela helgen Nej nej, h ä r kommer skrytet: Sitter nu några mil norr om polcirkeln framför en stockvedsbrasa och har det hur gott som helst. "Pystymettä"...
www.sporthoj.com
Båda träffarna var jag enda svensk på, och hade fantastiskt trevligt på.
Södra Pystis nådde jag via Haparanda och en SS 2000K, alltså 200 mil inom 24 timmar. Sedan travade jag omkring och umgicks hela dagen på plats och lade mig med 40 vakna timmar i kroppen.
Inför Norra Pystis några år senare var jag inte i lika bra skick, så där fick jag ta en stugnatt på vägen upp. Hemresan funkade bättre.
Tråden har ballat ur fullständigt.
För att hjälpligt fösa tillbaka den kan man fråga sig om dessa två resor var "värda besväret?"
Självklart! Det är fantastiska minnen, minnen för livet. Trevligt umgänge, möten med människor som upplevs som a brother from another mother, något man inte är så jäddra bortskämd med som uddafigur i det vanliga samhället.
Plötsligt slås man av insikten att vi trots allt är några stycken som uppskattar att ta underliga hojar till far-away places med risk att både smutsa ner dem, köra sönder något och inte oroas av att lägga ytterligare mil på mätaren.
Till er som är besvikna på Nordkapp, så vill jag säga... ...ja, vad säger man?
Till er som funderar på att köra dit måste jag säga att "vänta er ingenting".
Det finns inget där. Det finns inget att se om det är dålig sikt, och är det bra sikt så ser man hav.
Det som finns där ligger på ett helt annat plan. Där finns förståelse att få. På så många olika plan.
För Sydeuropéerna som vallfärdar dit upp kan förståelsen ligga på planet "hur stort Europa är" - speciellt om man kombinerar Nordkapp med ett besök i Marsala, Faro, Fortaleza de Sagres eller vad man nu anser är en lämplig motpol. Gibraltar, kanske?
Speciellt när resan startar i sönderbränd natur och blästrande Khamsin samt 40 graders hetta.
Där finns förståelse att få vad gäller obliktiviteten som gör vårt liv här uppe i norr till vad det är. Jordaxelns lutning - som inte alls är konstant har man nog lite lättare att få grepp om här uppe vid världens ände. Inte ens jordens rotation eller färd genom rymdalltet är konstant eller stabil. Vi vobblar fram i Vintergatan med 250 km/sekund med stora variationer i både riktning, lutning och hastighet - men över ett tidsspann som är svårt att förstå.
... förrän man varit på Nordkalotten.
Dra inte den där med att "Nordkapp inte är den nordligaste yada yada...
Jag har själv inte varit på just Nordkappsklippan, men det jag upplever på Nordkalotten i stort är ögonöppnande.
Det räcker att ta sig norr om polcirkeln för att det skall hända grejer.
Jag har suttit på en strand vid en finsk sjö med fri horisont och sett 15 minuters natt passera förbi. Solen går ner i norr, himlen brinner och solen går upp typ 3 grader åt höger, men fortfarande i norr, en kvart senare. Det är så stort att man nästan trillar ur stolen. Plötsligt förstår man varför två av grannländernas mest populära öl heter Norrlands Guld respektive Lapin Kulta.
Nordkalotten är bra för förståelse, klipporna gränsande till havet bättre.
Sitta i Honningsvåg och se fiskebåtarna landa sin fångst i den isfria hamnen mitt i vintern är en annan slags förståelse.
Det är enkelt att tro att de som svischar förbi under sommaren för att ta en bild på midnattssol och nordkappsjordglob kan tro att allt häruppe är igenfruset och hibernerande under månader på vintern.
Nope. Livet tuffar på som vanligt. Här är inte ens speciellt kallt på vintern.
Livet här uppe borde vara mycket besvärligt, norr om den 72-breddgraden, men livet i Honningsvåg är ungefär som var någonstans helst i Norge på vintern.
Golfströmmen. Den som ger oss alla här uppe i Norden det liv vi lever. Insikten kommer lättare här uppe än hemma.
Är resan till Nordkapp värd besväret?
Absolut! säger jag. YMMV, så klart.
Själva klippan är inget måste, och heller inte att först ha läst in sig på Milankovic-cykler.
sv.m.wikipedia.org
Men det underlättar. Om man har klart för sig bara en bråkdel de oändligt antal olika slumpmässiga utfall av förhållanden som måste till för att de skall uppstå liv på en planet och hur det livet kan te sig så är det enklare att känna ödmjukhet ute på Nordkappsklippan.
Plus att man fått ta del av något
positivt som en Serb har bidragit med till omvärlden...
Jag har vänner som kört hela E4an när det var den längsta sammahängande Europavägen.
Varken Helsingfors eller Lissabon var något mål för resan, och jag har inte hört någon av dem klaga på något "besvär" kring resan dom gjorde. Tvärtom är resan ett samtalsämne varje gång dom träffas.
"Kommer du ihåg när..."
Ena gänget gjorde resan i två bilar med roterande sittplatser, andra på hoj. Fan vet om inte bilgänget hade roligare...
Slutligen
@BrooklynS vill jag säga att jag förstår önskan efter en midvinterträff.
Tidpunkten är faktiskt väl vald - om man vill komma undan släkten och åtaganden under helgerna.
Men, börja med att åka på de vinterträffar som redan finns. Nytillströmningen är inte stor, medelåldern hög och med dagens ungdomar som inte ens kör hoj i finväder så ser prognosen dyster ut.