Skönt, då var denna arbetsdagen äntligen slut...
Började med vanlig lastbilskörning lite kors och tvärs mellan 08.00 och 16.40, för att sedan äta, få ingångsvärden för morgondagen, duscha och bli allmänt vacker och trevlig, gå på mässen och dricka läsk (då man precis har gått på brandjouren) och tycka att det kommer bli en så lugn och fin kväll, skrota fram en film vid halvniosnåret som ska tittas på seanre under kvällen. Hänger på låset vid kvällsfikan för att få ut lite mackor och kanske en skvätt halvdant kaffe till filmen och vad händer då?
Jo jourradion som aldrig låter börjar spraka och en lagom uttråkad röst klarar ut att man nu har mer bråttom än annars... Va fan då!? Jorå, på med brandmannauniformen och in i bilen, nu är det bomblarm på ett hotell nere i staden! Förhoppningarna byggs upp under den något raska färden ner till det sunkiga stället och väl där så är det mycket fler blåljus än vad som först förväntades. Spännande ju!
I huset brevid det bombhotade är det massa kemikalier och annat joks som är farligt om det smäller. Ännu mer spännande fiffan!!! Ut och få koll på läget, kolla lite på sökhundarna och alla fräcka grejer. Tio minuter senare sitter man i hytten igen och undrar när det ska smälla... Är 25 meter lite nära kanske? Nä de riktiga brandmännen står ju här. En timme senare fortfarande inget... Men då?! Nästan så man vill ha ett eldmoln snart så man kan få det överstökat. Två timmar... Inget. Kan deet inte bara smälla lite snart då? Kollegan och jag spånar lite på hur det ska se ut, stora eldmoln och saker som flyger i bästa hollywoodstil hade varit lagom. Nästan så man måste ha kameran i beredskap ifall det tänker bli spännande.
Efter tre och en halv timmes tomt stirrande ut genom vindrutan så är faran över, inget hittades. Så sjukt trist att bara sitta där och glo. Inget folk som rör sig runt i kring, knappt några bilar, bara massa blinkande blå lampor som förmodligen har en fördummande effekt vid förlångt beskådande. Sjukt nog så blir man nästan en aning besviken att det inte blev något, nu när man ändåså hade tagit sig dit och allt. Men samtidigt så är det skönt att kunna åka hem till sängen och slagga lite, då det från början sades att det kunde sträcka sig fram på morgonen om det ville sig illa. Lät inte så lockande...
En viss lyckokänsla infann sig då man insåg att man precis hann tillbaka till kvällsfikat så man slipper gå och lägga sig hungrig, men hela den lugna kvällen med planer på att gå och knoppa tidigt sprack ju lite
Men, man fick dressa upp sig till en halvriktig brandman iaf, och det är ju inte fyskam