Det är Illa i landet, så är det och det råder inget tvivel om det längre.
Knappt de med allra mest blödande hjärta som Verkligen känner med de utsatta kan undgå det längre, det blir iaf. färre och färre "vanliga" människor som skriker rasist till alla med avvikande åsikt, det börjar sjunka in, mycket proffs på soc.medier nu som försöker styra åsikter med färre och färre "vanliga" som kommenterar.
Vi kommer få betala notan när nuvarande regering lämnar bordet, frivilligt i förtid eller om de tvingas sitta hela vägen fram, för att någon skulle vilja ta över nu kan väl ingen tro för detta går inte att snacka sig ur och då kommer det vara viktigt att det är just sittande regering som får Hela ansvaret.
Vi, alltså vi skattebetalare som lever på arbete och pensionärer, vi arbetare kommer bli "kompenserade" med högre lön till liten del medans pensionärerna och andra svaga grupper kommer få ta den hårda smällen, allt enligt devisen "man trampar inte på de som bestämmer vem som styr".
Vi som arbetar kommer få mindre att röra oss med då vi kommer få ta ett större ansvar för oss själva och våra barn, ska vi ha en bra sjukvård kommer det kosta en försäkring och ska vi ha en bra skola kommer det med kosta.
Med vård menar jag inte den akuta när kulor ska plockas ur vår kropp då vi kommit ivägen för den ökande, grova brottsligheten, utan den då du får vänta tills långt efter du är död om du behöver en ny knäled om du inte kan betala.
Med skola menar jag om du inte anser en betongbunker med klasser bortåt 40 skrikande ungar och en lärare som endast väntar på att dagen ska va över så den får komma därifrån är en vettig start på din unges liv då, det kommer ju finnas tillgängligt på allmänhetens bekostnad.
Jobbigt! Dystert! Händer inte? Tja, är det någon som sett några tecken på motsatsen?
Om Ni går säg...20år bakåt i tiden, eller 30 och ser hur personaltäthet/vård och klasser/skolor utvecklats?
Nå, mörk syn som jag har och dystert som jag ser det så, faktiskt, har jag börjat känna lite hopp igen!
Har sett debattartiklar, åsikter och forskning som Inte försöker vara PK börjat få komma fram, inom alla områden (genus, rasism, miljö, osv) , känner mig nästan lika glad som när jag ser en motsträvig blomma trotsa asfalten och tränga igenom, inte att åsikterna finns, inte att det finns de som vill och vågar stå för dom utan att de tillåts komma Fram!
Det finns nog Hopp om Sverige trots allt!