tobbeviking
Sporthojsnörd
Om du visste vad jag känner igen det där, jag drog ofta vitsar innan olyckan.sEiKo skrev:Gällande minnet:
Det är väldigt ofta saker jag vill säga blir liggande på tungan för att jag inte kan greppa dom riktigt, det är mycket störande och ett handikapp socialt då jag ofta blir sittande tyst för att jag inte kan komma på vad jag ville säga innan det är för sent.
Det är drygt.
Tycker om en glad stämning, men efter olyckan så blev det sig aldrig likt igen.
Jag tappade 99 gånger av hundra bort mig lagom till poängen
Det hemska med detta är ju att man totalt förlorat kollen på vad man snackade om.
Att det är ett socialt handikapp är det inget tvivel om, jag slutade berätta vitsar, beblandade mig allt mer sällan in i diskutioner på jobbet då jag ofta fick sitta med alla väntande på det jag skulle säga.
Men där kom aldrig ngt, jag fick fråga "Vad pratade vi om?!"
En annan sak som drabbade mig var att jag inte hittade ett skit i växjö längre, jag var relativt nyinflyttad och hade genom mitt jobb lärt mig hitta mkt bra i stan.
Efter krocken var det bara att börja om igen
Men som sagt så blir det långsamt bättre, iaf blev det så för mig.
Antingen skallen "läker" eller om man lär in nya sätt att minnas, hålla tråden i samtal osv ska jag låta vara osagt.
Men det låter ju onekligen som våra minnesproblem är mkt lika och då kan jag bara säga att det kommer bli bättre.
Men det är mkt jobbigt när man är i det, men kämpa på med att hitta finurliga system som får dig att minnas det du borde.
Jag klottrade slut ett A5-block i veckan när jag hade det som värst.
//Tobbe