Jag övar upp min berättartalang ju. Och nu när jag börjar bli lite på fyllan är ju det alldeles (o)lämpligt.
Jag berättade en historia om politiker och folk i USA på amerika-tråden och tänkte nu berätta en liknande historia som utspelar sig i vårt fosterland.
Min far är bördig Revhaken, Åhus. Ni som är Åhus-släkt vet nu vem jag är. Kalles-Görans-Mårten.
Längst ut på Revhaken fanns ett barnhem. Jag tror det var för TBC-sjuka barn, osäker, men det var drivet av det offentliga. Där tog min farfarsmor tjänst som sköterska efter att ha vandrat till fots från Karlshamn till Åhus. Hon tog i alla fall hand om barnen som var där. Jag tror inte hon hade sköterskeutbildning, det var säkert inte lika noga på den tiden.
Ni som har varit i Åhus vet ju att på Äspet-sidan kryllar det av hus idag. Men då, på den tiden, fanns det bara detta hus, ålabodar vid revhaken och snickarhaken samt jakthuset. Det fanns inga bebodda hus i hela Äspet kring förra sekelskiftet. Allt måste varit sanddyner, tallskog och lite lövträd där kronoskogen idag ligger. Det måste varit gudomligt vackert....
Hur det gick till vet jag inte, men barnhemmet lades ner och huset friköptes av min farfarsmor och farfarsfar. Där satte dom familj, granne med Ålaboden, och där i det huset föddes min farfar.
Nu till politiken! Baltiska utställningen i nuvarande Pildammsparken i Malmö känner ni till. Fiasko och otur, kriget bröt ut och alla packade ihop och åkte hem.
De där husen som byggdes till utställningen, som paviljonger, spreds för vinden. Ett hus är idag hembygdsmuseum i Alnarp. Ett annat fraktades på pråm i delar till Revhaken i Åhus och monterades på plats, granne med det före detta barnsjukhuset. Det är ett präktigt trähus från 1914, riktigt fint, och när Gahrtons köpte huset bestämdes att det skulle vara sommarresidens åt familjen.
Det kan vara Farfar Gahrton som köper huset, Pers far överläkare Arniold Gahrton är född 1893, väl ung att skaffa sig sommarpaviljong.
Detta huset är vad jag tror det andra bostadshuset i Äspet, Åhus. Vad jag vet är att min farfar, som var tonåring då, bar husdelar på axeln från stranden upp till den kulle inne i furuskogen där huset ligger. Kanske 100 m?
Min farmor gifter sig med farfar på 30-talet och då är doktorn och doktorinnan där varje sommar. Min farmor hade en grym humor, hon var ett rivjärn säger alla vuxna medan alla barnen bedyrar att hon var den bästa lektanten man kunde ha. "Inte smör på sådant", brukade min farmor säga så fort hon fick tillfälle. Det var liksom hennes catch-phrase. Den syftade på doktorinnan Gahrtons folkbildande ådra om hur man skulle behandla brännskador. Inte smör på sådant.
Pers äldre bror, även han överläkare, skrev i Kristianstadsbladet ganska nyligen om hans barndoms somrar. Om hur man på den tiden beställde fram en körkarl som tog husgerådet till sommarresidenset. Bland annat så flyttades pianot till Åhus från Kristianstad varje vår och tillbaka på hösten. Den körkarlen, hästkusk tillika flyttkarl var min farfar. Det var han som kånkade pianot uppför backen och tillbaka. Mestadels som jag tror hjälpt av ålafiskaren vid Revhaken... som hette Gustav Nilsson... Om honom har jag roliga historier, men det får bli ett annat inlägg.
Nå. 1942 föds min far och 1943 föds Per. Varje sommar är Per nere på Revhaken och min far och Per Gahrton blir lekkamrater. Det var ju OS där något år? På Radion? Och Ingemar lekte med Floyd och tvärtom... allt detta lektes på Revhaken. Per vann alltid!!
Man spelade även bondespelet... app, app, app... säger min far när vi spelar. Per fuskade! Alltid och hela tiden. Han kunde inte med och förlora som barn.
På 70-talet, nu är jag runt 10 år och med som vittne för första gången, så är vi med familjen på torget i Åhus och Per är där. Nu är Per folkpartist, miljöpartiet hade 10-15 år på sig att bli till, och han var lite rikskändis som vapenvägrare... ja alltså.. han hade ju inte vägrat när han gjorde lumpen, men nu när det var repmånad så klämde samvetet lite. Per hade hamnat i fängelse och utropat sig själv till politisk fånge.
Min far blev glad i hågen!! Han tog mig i handen och sa "där är ju Per, jag skall minsann fram och ta i näven!".
Det enda jag minns är en tom blick som sveper och inte låtsas se min far. (Fassan fick ju tuppjuck, han blev riktigt ilsk, vilket sätt!!!)
Jag kan mina sosseretoriska knep. Vad det är som definierar en som arbetarklass, och om hur rättfärdigheten jäser i bröstet av rättfärdig ilska. Jag såg minsann intervjun med Löfven... och min historia är bättre.
För vad överklassbarnet gjorde mot tjänstehjonets son, Per mot min far: var att beröva honom hans människovärde.
Men jag vet inte... jag nöjer mig med vendetta: Detta är för senast Per Gahrton, ditt lilla eftersupande luder!!!