Chris Ash skrev:
Det är ännu mer skrattretande med folk som spekulerar i vad andra vet och inte vet. Ännu har ingen kunnat lägga fram en vettig anledning till varför påven Johannes Paulus II ska betraktas som en av de viktigaste personerna i vårat århundrade....
Jag spekulerar inte, vissa kommentarer talar för sig. Men men, det känns som om det kvittar att diskutera iof... man kan slåss mot allt utom mot ignorans...
Den som är intresserad kan läsa vidare, den som inte bryr sig slutar läsa här.
Jag förstår om människor här i Sverige inte förstår eller inte vill/orkar förstå varför Johannes Paulus II ska betraktas som en av de viktigaste personerna i vårat århundrade. Vi har inte drabbats av det som han kämpat för under sin tid som Påve (bl.a. kommunismen och oroligheter p.g.a. olika religioner). Vi har inget krig här så världsfreden är något som rör "andra".
Dessutom kan det tyckas kvitta ifall det finns i vår allmänbildning att veta vem han var eller vad han gjort eller stod för. (med undantag för sexuallitet, homosexuallitet och prevendivmedel. Sådant är jätteviktigt för oss i vårat frigjorda land. Och att kritisera har ingen någonsing varit sen med, oavsett vad det gäller)
Sovjetunionens förre ledare Michail Gorbatjov har understrukit Johannes Paulus betydelse för kommunistregimernas fall i Östeuropa. När friheten inte förde med sig alla de fördelar som många drömt om, fortsatte han att oförtrutet fördöma förtryckande regimer och en ohejdad kapitalism som lett till att många människor i Östeuropa exploateras ekonomiskt, dras in i kriminalitet och utnyttjas i sexindustrin.
Sin moraliska styrka och konsekvens visar han i sina många tal och skrifter där han oförtrutet talar om varje människas rätt till ett värdigt liv. Även de som i övrigt kunde vara kritiska till hans uppfattningar blev djupt tagna av honom som person. Han var utan tvekan en person med stark integritet och personligt mod. När han 13 maj 1981 utsattes för ett mordförsök på Petersplatsen ledde det inte till att han slutade ha direktkontakt med människor.
Efter sitt tillfrisknande besökte Johannes Paulus sin attentatsman i fängelset och förlät honom. Johannes Paulus var inte bara villig att förlåta, hans moraliska styrka visar sig också i att han också var beredd att be om förlåtelse å kyrkans vägnar. När han 1986 kallade till en interreligiös bönesamling för fred och rättvisa i Assisi, bad han om förlåtelse för att kristna inte alltid varit de förkämpar för rättvisa som vi är kallade att vara. Han bad även de ortodoxa kristna om förlåtelse för de misstag som katolska kyrkan begått i relation till dem. Mest uppmärksamhet har kanske hans bön om förlåtelse till det judiska folket för den skuld som katolska kyrkan kan ha till att människor av judisk härkomst utsatts för förföljelse. Hans besök i Roms synagoga hade starkt symboliskt värde och var sprunget ur en djupt personlig önskan om förlåtelse för att de kristna på olika sätt förbrutit sig mot det judiska folket.
Utöver sina efterlämnade dokument bl a 14 encyklikor och 44 apostoliska brev, publicerade han också tre böcker "Våga hoppas" 1995, "Gåva och mysterium" och "Roman Tryptych - Meditaitions" en poesibok så sent som i mars 2003. Inte minst genom hans böcker får vi en bild av en mångfacetterad och mångbegåvad människa. Med sina höga ideal, och sin rika begåvning och karaktärsfasthet förstår man att han skulle blivit framgångsrik i vad han än tagit sig före.
Genom sitt motstånd mot marxismen och sin stora popularitet hos det polska folket bidrog han i hög grad till kommunismens fall i Polen.
Utan tvekan fick hans pontifikat en politisk dimension, särskilt under det första decenniet. Johannes Paulus kommer att gå till historien som mannen som mer än någon annan bidragit till att rita om det moderna Europas karta i och med att Berlinmuren föll och att Sovjetunionen senare upplöstes.
Som många vet har religion mycket att göra med orolighetarna i världen, framför allt mellan Krisna och musslimer. Även här har Johannes Paulus II förhindrat enormt mycket.
Som någon sa här på forumet: "Det finns ingen påve som har engagerat sig så mycket åt världsfreden som John Paul II."
Även om Johannes Paulus II har verkat för många positiva värden, kan jag förstå att många är kritiska mot hans starkt socialkonservativ hållning i frågor rörande sexuella, homosexuella. Påven utestängde stora grupper av troende. De som har skilt sig, betonade han, har inte rätt till kyrkans sakrament. Det har inte heller en kvinna som har begått abort. Påven kallade ingreppet för mord och liknade det vid vad som hände i nazisternas koncentrationsläger. Användningen av preventivmedel förblev en stor synd – att hela befolkningar i Afrika håller på att raderas ut av aids fick inte påven att ändra sin syn en enda millimeter.
... Det var lite allmänbildning för den som bryr sig.