Primustreff 21 - 23/2 2025

[notrightrider]

Hade planerat Primus redan 2024 eftersom det var 10 år sedan jag var på plats senast, men då var väderprognosen så trist att jag stod över.

I år såg det kalas ut! Stadig kyla på nätterna och bara enkla minusgrader på dagarna. Kalas, let's go! bestämde jag när fönstret för 10-dygnsprognosen öppnade.

Jag kunde ha väntat lite...

Här har regnat sedan jag kom i fredags. Duggat lite, duggat mer, regnat.

Kylan fanns hemma när jag lastade upp:



Och kommer imorgon igen när man skall hem:



Däremellan: plusgrader och regn.
I luften. Ni kan räkna ut vad det blir på marken:



Resan upp blev intressant...

Jag kör mindre vägar uppåt, av förklarliga skäl. Man vill ju inte åka på fortkörningsböter.



165an upp förbi Bullaren och in mot Halden var INTE saltad.



Jag kör dubbat - riktiga Mitas, sajpade och med friktionsgummi.




Meeen... Det är små skottkärrehjul, det är bara 104 dubb per däck och jag måste hålla dem hårt blåsta för att klara all vikt.
Kort sagt: det är inte det grepp jag hade hoppats.

Redo för årets första Ride Report?
Det kommer massa bilder senare!

Forts

 

[notrightrider]

Primustreff är en märklig historia med en... ...märklig historia.

Det började som en halvt skämtsam, halvt djupt nostalgisk hyllning till Primusköket - det susande, väsande, dånande fotogenköket som förvärms med sprit och där man pumpar upp fotogenen till övertryck.

Det är ett ljud som generationer av dåtidens norska barn har vaknat upp till, bästa sättet att få ljus, värme och mat ute på fjället och faktiskt inte sällan livräddande i hårt klimat.

Så började det, med NPU - Norsk Primus Union som fiktiv arrangör under sjuttiotalet. Sedan har det bara rullat på.
Man blir inte längre avvisad om man tänder ett gaskök, och det tror jag inte någon blivit förr heller.
Men pikad och tråkad! Lita på det.

Nu är träffen ett spontanarrangemang och sedan decennier håller man till på Fjorda, ett fritidsområde i Inlandet, i närheten av Bjoneroa.

Det krävs lite intresse och engagemang för att hitta hit. Ändå kommer det folk, från när och fjärran, varje år.
Konstigt folk. Ja, det är lika bra att säga det: konstiga träffar attraherar konstigt folk.

Jag är här, jag trivs - och jag känner mig inte underlig alls. I jämforelse...

I år kan man räkna in finnar, tyskar, schweizare, italienare, hollandare, engelsmän, danskar, svenskar och - ja, norrmän så klart.

Många kommer på sidovagnsekipage - av förklarliga skäl, men det första jag ser när jag anländer är en makalöst välhållen DR 600 ihop med en 701.



Rullar Husqvarnan om 40 år...?

Tysk träffveteran:



...med "Grab n' go" flödessystem:




Tysk, redo för alla underlag:



Norska Nimbusar:






Man vårdar de gamla nummerskyltarna.
Den sista här skulle kunna vara ett valt nummer - med årsmodellen som förlaga. För mig som oinvigd är det omöjligt att ta årsmodeller. Inte ens decennium kan jag pricka rätt på dessa tidlösa maskiner.


Två Nimbusar till, Danska:





Den andra har en ännu mer speciell skylt. Det gula fältet berättar att hojen en gång registrerats som "Ervervsköretöj" - alltså firmafordon med begränsad skatteplikt. Samma system som både Danmark och Norge har idag med speciella skatteregler för skåpbilar - och personbilar som kan fuskas igenom nålsögat.

Den hojen började alltså livet som budhoj, eller kanske rullande serviceverkstad hos någon rörläggare.
Det var inte för fett i Danmark efter kriget.

Jag nämnde för en av Nimbusdanskarna att jag har svårt att se skillnad på årsmodellerna, och han blev lite stött. "Det är ju jättestora skillnader" och började peka på stag, gjutningar och infästningar.
Den ena var från sent -50 tal och den andra från -37.
Tvillingar i mina ögon. Sorry.

Jag lyckades ändå plocka poäng genom att faktiskt veta att teleskopgaffeln är en Fiskeruppfinning och faktiskt patenterad av dem också. 1932.
Heritage!

Man ser att de allra flesta Nimbusar som körs och används också vårdas och behålls i ett originalliknande skick.
Rat- eller apokalypskonversationer är vanligare bland andra märken.

Typ...



Titta noga. Ryss med ström nog till värme i holken!


Forts följer.

 

[Street Bandit]

Synd att man inte visste att det var i helgen...

 

[notrightrider]

Andelen solohojar var lite lägre i år än jag sett tidigare. Vädret spelar in på två sätt:
Dels halkan med vattnad is, men även önskemålen om ett drägligt boende i vätan. Skall man få med lavvo, kamin, regnduk, stolar och kokattiraljer så är det smidigt med sidovagn. De allra flesta använder holken att packa i, inte för passagerare.



Men visst finns här solohojar!



Tysk Vara:




Bilkätting för att ta sig fram sista milen.

Jääättebox på en CRF 1100





Forts följer:

 

[BrooklynS]

*lavvu

I all vänlighet; för oss häruppe känns ”lavvo” som hos dig när du läser ”fiskekyrka”…


Mvh

 

[notrightrider]

*lavvu

I all vänlighet; för oss häruppe känns ”lavvo” som hos dig när du läser ”fiskekyrka”…


Mvh

Japp, men jeg er i Norge nå.
Här heter det lavvo, och man vill ju inte verka svensk...


MZ-trojkan:




Gold Wing fanns det fler av:



Med torkare och extratank, lätt åtkomlig...


Helt klart kopplad, men är det bensin för längre stints mellan tankstopp, eller diesel till holkvärme? Skall se om jag hinner fråga dem innan alla packar ihop idag.

SoloJawa



Helt rätt tält för detta årets väderlek. Stort, och med skyddad veranda. Mycket jobb att skotta fram yta, dock.




Mitt egna boende styrs av det jag har att lasta på:




Nej nej, inte lyxen ute på Kolahalvön. Man får vända blicken åt andra sidan för att hitta Camp Hampe:



Ett illa uppsatt lättviktstält för sommarbruk, nedskottat i en köldgrop. Jag vet.

Just kölden var jag inte orolig för denna gången, här var mer tanken att undvika regn- och smältvatten som rinner av vägen. Det funkade i vart fall.

Marmot gör jättefina tält, men jag har andra som skulle funkat bättre just här och nu. Vikt och packvolym fick avgöra.
Tyvärr.


Forts

 

[Hoztic]

Det måste ju vara brutalt obehagligt att köra hoj med snökedjor Så fort man lutar det minsta lilla så måste ju hojen vandra omkring rejält? För att inte tala om skumpandet varje gång man kör över en kedja.

Häftig tur dock, jag måste erkänna att det drar rejält i tälttarmen

 

[Wiseguy]

Härlig träff och härliga bilder

 

[notrightrider]

R100RT?



Nja, skenet bedrar. Det här är något mycket äldre, med jättelik Hosketank.
Touratechväskan binder ihop nu med då på ett subtilt sätt, och RT-kåpan skvallrar om att det pågår en ständig process med att skapa ett fordon som fungerar för just sin ägare.




Helhetslösning:



Dellösning:



Uppfinningsrikedomen är imponerade.
Ett lock till en plastback eliminerar fotsprut. Så enkelt.


Om krisen eller kriget kommer:



Dom ryska hojarna ger alltid krigsassociationer. Att lacka en sådan knallkul känns bara som en maskirovka.




Den som anspelade mest på sämre tider var dock en tysk:




Forts följer, men nu har ljuset kommit, jag skall upp och försöka fånga några hojar som stått under kapell.
...och försöka packa ner allt det dyngsura till något som liknar ursprungsvolymen.
Ja, och köra hem också.

Kan dröja till nästa uppdatering...

 

[hannuse]

Även om jag inte känner den minsta lilla dragning själv till denna typ av event, så tycker jag att det är härligt att läsa om upplevelserna genom förstahandsinformation kryddat med bilder.
Säkerligen minnesvärd upplevelse och jag gillar ditt val av hojtyp- grymt!